”Önskar att forskarutbildade lärare utnyttjades bättre”

Lektorer, det vill säga lärare med forskarutbildning, är inget nytt i den svenska skolan men antalet har minskat genom åren. I och med karriärreformen är de aktuella igen. 

 – Det som är spännande med karriärreformens lektorer är att de inte bara ska ha den vetenskapliga kompetensen utan det krävs också att de är pedagogiskt skickliga, säger Katarina Arkehag enhetschef inom Stockholm stad och den som samordnar arbetet kring lektorer och förstelärare .

Hon menar att lektorn har en viktig uppgift i att utgöra länken mellan forskarvärld och skola. De bidrar också till att uppfylla skollagens krav om att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.

– Läraryrket som profession har en ganska svag forskningskoppling, framförallt är det få lärare som själva bedriver forskning. Jag tänker att lektorerna ska utgöra en brygga mellan akademin och praktiken så att vi kan få en bättre, teoretisk grund i skolan. 

Finns det någon övergripande tanke kring lektorernas uppdrag i Stockholm? 
– Både när det gäller förstelärare och lektoratet har vi sagt att deras uppgift måste definieras på skolan i relation till skolans kvalitetsarbete och skolan behov och utifrån lektorns kompetens och ämneskunskaper. Men jag trycker på att de är väldigt, väldigt viktiga i relationen till forskarsamhället, säger Katarina Arkehag.

Inom ramen för den nya reformen finns totalt 38 lektorer varav 10 är verksamma inom Stockolm stad . En av dem är Katarina Schiöler som undervisar i samhällskunskap och historia på Midsommarkransens gymnasium i Stockholm.

– Jag har undervisat sedan 1997 och kände att jag ville fördjupa mig. 2008 påbörjade jag forskarstudier i Karlstad som så småningom ledde till en licentiatavhandling inom historiedidaktik, berättar hon.

När Katarina Schiöler återvände till skolan där hon arbetar som gymnasielärare vill hon fortsätta utvecklingsarbetet på skolan. Det var ett par år innan karriärreformen trädde i kraft men hon sökte medel för att kunna få nedsättning i tjänst och driva sitt projekt.

– Under forskarstudierna hade jag närstuderat hur två duktiga gymnasielärare i historia arbetade med styrdokumenten i sin undervisning. Projektet jag drev i skolan blev en fortsättning på det och hur man kan arbeta utifrån läroplanens mål.

När sen karriärreformen trädde ikraft sökte och fick Katarina Schiöler en lektorstjänst. I uppdragsbeskrivningen står det att hon ska föra in forskning i skolan och driva ett didaktiskt samtal på skolan. Men hon får ingen nedsättning i sin tjänst för det arbetet.

– Jag har jobbat mycket det här läsåret men det går inte att ha en heltidstjänst och samtidigt driva projekt vid sidan om. Man får försöka hitta en form som gör det möjligt att få in en forskningskoppling i det dagliga arbetet, säger hon.

Hon berättar att det under forskarutbildningen pratades mycket om att de forskarutbildade lärarna skulle tillbaka och driva utvecklingsarbete på skolorna.

– Jag tror nog att ambitionerna för lektorstjänsterna är höga. Men förutsättningarna finns inte, inte än i alla fall ska jag kanske säga. Jag träffar de andra lektorerna i Stockholm regelbundet och många är sugna på att utveckla undervisningen men tiden räcker inte till, säger Katarina Schiöler och fortsätter. 

– Man önskar ju att den här resursen med forskarutbildade lärare utnyttjades bättre. Det går att göra förbättringar men nedsättning i tjänst kostar förstås mycket pengar. Idag ligger det på den enskilde rektorn att lösa och de får inte ihop det. Men det borde gynna skolan i längden.