Öppet brev till Skolinspektionen: ”Lärarna känner sig kränkta av er”

Hej, Skolinspektionen! Jag är föreningsombud för Lärarnas Riksförbund i Pajala. Jag skriver detta då mina medlemmar och andra anställda på de kommunala skolorna i Pajala kommun känt sig obekväma efter SI:s inspektion och med de frågor som ställdes nu i höstas.

Jag har själv jobbat i cirka 15 år totalt på grundskolan i Pajalas kommunala verksamhet. På en av dessa skolor, som resten av detta brev handlar om, har jag jobbat i tio år (-2019) och vet att SI:s besök där, under min tid, varit välkommet av lärarna. Lärarna har alltid varit tacksamma för de synpunkter som kommit på verksamheten. SI har setts som ett stöttande verktyg för en god professionell etisk hållning i yrket. Ofta har lärarna fått stöd för sina reflektioner inför rektor och huvudman.

En stor del av den personal som nu jobbar där har varit med och vänt på skolresultaten på skolan. Tidigare kom en stor del av ”buset” till en annan skolas högstadium från just denna skola. Så är det inte längre. Resultaten på NP är nu höga och betygen följer NP-resultat relativt väl. (Min erfarenhet därifrån säger mig att när skolan fungerar bra så följs betyg och NP-resultat väldigt väl åt) T.o.m. i Pajala kommuns kvalitetsrapport nämns skolan för sin goda måluppfyllelse och det goda värdegrundsarbetet. SI:s skolenkäter säger heller inget annat. (Pajala kommuns skolverksamhet har ju i övrigt angeläget behov av att delta i Skolverkets satsning ”Samverkan Bästa Skola”)

Nu i höstas var personalen förbryllad över de frågor som ställdes. De kände sig kränkta och förminskade. Så till den grad att de funderar över vart skolan är på väg och vilka samhällsströmningar som lett till detta förhållningssätt hos en myndighet. Bland annat följande och snarlika frågor ställdes till lärare eller elever:

• Har du umgänge med elever efter skoltid/på fritiden?
• Var bor du?
• Är dina lärare med på bön?

(Skolan har enstaka elever som inte tillhör samma kristna församling)

I sina svar kände flera från personalen att situationen krävde att de bedyrade för sin egen och sina lärarkollegors skull att de inte tillhörde församlingen och även redogöra för var de själva och sina kollegor var bosatta.

Mitt förtroende för SI:s arbete kommer på skam när professionella lärare får utstå dessa makabert oprofessionella frågor. Vilken professionell slutsats kommer att dras av just dessa svar? Hur står dessa personliga frågor i relation till SI:s uppdrag? Vad skall mottagaren förstå av dessa frågor?

”Lärare är inte statens eller kommunens egendom”

Andra frågor som, tyvärr, dyker upp hos mig är: vad har en inspektör för bakgrund? Skvallerjournalist? Åklagare med specialområde gängkriminalitet? (Förhoppningsvis är detta inte ett strukturellt problem inom myndigheten).

Då LR-Sverige har medlemmar som tillhör församlingen så dyker också ett annat perspektiv upp. Vilka fördomar döljs i dessa frågor? Är det så att församlingsmedlemmar som läser till lärare inte kommer att få ut sin legitimation? Kommer det att ställas andra krav på lärare som tillhör församlingen? Förutsätts det att en församlingsmedlem inte skulle kunna vara en professionell lärare?

SI:s frågor och framtoning som gav ovanstående svar i denna inspektion gör att jag ifrågasätter SI:s värdegrundsarbete.

Jag tänker att oavsett vad syftet var med dessa frågor (knappast att kränka föreningsrätten eller religionsfriheten?) så borde en professionell myndighet kunna fullfölja sitt uppdrag utan att undersöka lärares privatliv. Jag menar att detta innehåll går långt utanför uppdraget som en skolinspektion har.

Om staten i kedjan från väljare via riksdag, skolhuvudmän och ända ner till eleven nu har nått fram till att de svaga länkarna för likvärdighet och kvalitet i skolan kan finnas i lärares privatliv så är det nog dags att ta ett nytt grepp om skolan i stort.

Jag förstår också att Skolinspektionen inte har det lätt att jobba med bland annat 290 olika kommunala skolhuvudmän och försöka få dem att bli likvärdiga. Myndigheten får dock inte förlora sin etiska kompass i sin iver för sitt hopplösa uppdrag: att skolorna i Tornedalen och hela landet blir likvärdiga.

Missförstå mig inte, jag är absolut för att skolorna i Pajala kommun granskas för hur man som skolhuvudman låter undervisningens innehåll och kvalitet påverkas av enstaka familjers/församlingens påtryckningar. Legitimerade lärare är dock inte skolhuvudmän. Lärare är inte heller statens eller kommunens egendom. Den moraliska gränsen och respekten för individerna för vad lärare inom sitt yrke skall behöva utstå i en professionell granskning måste kvarstå även om verksamheten är långt från Stockholm.

Jag välkomnar att inspektionerna fortsatt innefattar samtal och dialog med legitimerade lärare men låt både frågor och svar begränsas till att nagelfara skolan, skolans innehåll och skolans kvalitet.

I förtroendeuppdraget:
Mikael Kemi, Föreningsombud Lärarnas Riksförbund Pajala
Boende i Pajala, tillhör inte aktivt någon specifik församling men däremot passiv medlem av svenska kyrkan.

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.