Öppnar för ökad styrning av lärarutbildningen

Våren 2014 tillsatte förra regeringen en utredning om den svenska högskolans utbildningsutbud i förhållande till kvalitet samt efterfrågan hos studenter och arbetsliv.

Utredningen har nu överlämnats till Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning. Den visar att de 20 år som lärosätena haft eget ansvar för dimensionering och utbud, har man i stort klarat det väl mot arbetsmarknadens behov.

Förutom när det kommer till vård- och läraryrket, vars behov högskolan inte möter.  

– Det är i vissa områden arbetsmarknadsbehovet överstiger studenternas efterfrågan. Man har till exempel för få sökande till vissa bristämneslärarutbildningar, som matematik, teknik och naturvetenskap, säger Helene Hellmark Knutsson.

Enligt utredningen har dock lärosätena begränsad möjlighet att göra något åt problemet. Men åtgärder måste till, menar Helene Hellmark Knutsson.

– Vi måste öka attraktiviteten och stärka kvaliteten på lärarutbildning samt skapa fler vägar för att kunna utbilda sig till ämneslärare inom bristämnena, säger hon och ger exempel:

– Det kan gälla kompletterande pedagogisk utbildning, bättre forskningsanknytning till utbildningen och ökad kvalitet på den verksamhetsförlagda delen. Det pågår just nu ett försök med övningsskolor, där man har ett nära samarbete mellan lärarutbildningen och arbetsgivaren.

Enligt utredningen bör lärosätena skapa arenor för samverkan med såväl arbetslivet som med andra lärosäten för att förbättra utbildningarnas dimensioneringen i förhållande till arbetslivet.

– Det här är viktigt för att dimensionera utbudet, men också för att marknadsföra både yrke och utbildningar för studenterna, säger Helene Hellmark Knutsson.

Hur skulle de här arenorna fungera?

– Det är en av de saker jag hoppas få höra. Vi skickar utredningen på remiss nu och jag tar gärna emot både arbetslivets och lärosätenas reaktioner på förslagen.

De svenska lärosätena bestämmer i dag själva vilka utbildningar de erbjuder. Men tidigare har man dimensionerat lärarutbildningarna utifrån en nationell översyn av hur många lärare som behövs i respektive ämne.

Kan det bli aktuellt igen?

– När det gäller just vård- och lärarutbildningar rekommenderar utredningen att något mer nationellt ansvar behöver tas för att komma till rätta med frågan. Och det vill vi titta närmare på nu.

Vad ett ökat nationellt ansvar skulle kunna innebära, vet inte Helene Hellmark Knutsson i dagsläget.

Enligt OECD:s rekommendationer räcker det att ett universitet i Sverige har lärarutbildning. Är den typen av centralisering ett alternativ?

– Nej, inte som jag ser det nu. Vi försökte titta på vad OECD hade för belägg och kunde inte riktigt se någon annan evidens än att det har fungerat för vissa andra länder. I Sverige har vi erfarenhet av att det är väldigt viktigt att kunna erbjuda lärarutbildning på flera håll i landet, eftersom många börjar arbeta där man utbildar sig. Om vi ska se till att klara lärarförsörjningen i hela landet måste vi ha flera lärosäten som erbjuder utbildningen.

Ytterligare en trend som utredningen visar är att antalet fristående kurser minskat rejält de senaste 20 åren, och att fler nu läser program. Helene Hellmark Knutsson menar att trenden måste brytas.

– Antalet får inte minska mer. Utan fristående kurser blir det svårare att vidareutbilda och fortbilda sig, vilket är nödvändigt för ett livslångt lärande, även under yrkeslivet, säger hon.