Dömd lärare

Ord mot ord – Anna dömdes

Anna hade inte hunnit jobba särskilt många år som lärare när hon blev anmäld för att ha greppat en elev om nacken. Nu är hon läraren som dömts för att ha misshandlat en elev. 

– Det är mig det skrivs om i tidningarna, men det är aldrig min historia som berättas.

Precis före jul fick Anna besked om att hennes fall inte ska tas upp av Högsta domstolen. Det betyder att domen från tingsrätt och hovrätt ligger fast. Hon är dömd för ringa misshandel av en elev i årskurs fyra.

Året Anna fyllde 27 undervisade hon i en klass som hon själv beskriver som mycket stökig. Klassen var inte så stor, men många av eleverna hade svårigheter av olika slag.  

– Det var kaos. Jag påtalade för min rektor flera gånger att jag inte klarade ut situationen. Till slut blev jag sjukskriven i två veckor.

Dagen efter att hon kommit tillbaka från sjukskrivningen kommer tre av pojkarna inte in efter en rast. Anna går för att hämta dem, två går in men den tredje vägrar. 

– Vi dividerar fram och tillbaka, han blir arg och kallar mig allt möjligt. Till slut går vi in och jag har en öppen hand i ryggslutet på honom och föser honom framför mig, han går extremt långsamt. Han blir arg, säger att jag ska ta bort min hand och jag säger ”men gå in då”. Han släpar verkligen benen efter sig. 

Det är här deras versioner går isär. Enligt Anna lämnar hon eleven när han är vid dörren till kapprummet, utanför lektionssalen, och tror att han går in till den kollega som håller i lektionen. Men pojken går aldrig tillbaka till klassrummet. Enligt pojken – och senare rätten – ska Anna vid fler tillfällen ha greppat om pojkens nacke. 

Enligt eleven har Anna tagit honom om nacken, totalt tre gånger. Efter händelsen ska han ha låst in sig på toaletten och när han kommer ut har han märken i nacken som kollegor till Anna upptäcker och fotar. Rätten går på elevens linje eftersom dennes berättelse stöds av de två kollegorna.

Rätten slår också fast att det inte rör sig om en situation där fysiskt våld var nödvändigt. Man har förståelse för att Anna ville få in eleven, men säger att hon borde valt ett annat handlingssätt, hämtat annan personal eller ringt föräldrarna.

Varför tror du att rätten gick på elevens linje?

– De två kollegor som uppmanat föräldrarna att anmäla mig stödde hans historia. Det var bara han och jag där, det fanns ingen som kunde säga vad som hänt, men de berättade vad han sagt. En tredje kollega vittnade till min fördel. Hon hade pratat med pojken efter händelsen, hon såg inga märken på elevens nacke och när hon pratade med pojkens mamma var allt lugnt. Men sen valde föräldrarna att anmäla trots allt.

Fick du något stöd innan, du beskriver klassen som stökig?

– Jag var väldigt tydlig med att de var kaos i klassen. Jag ringde biträdande rektor flera gånger och sa att du får komma ner, jag reder inte ut detta. Det hände saker dagligen. Rektor tyckte att vi skulle lösa det inom arbetslaget. Man satte in två killar som skulle stötta upp i klasserna. Men jag kände inte att jag fick det stöd som jag verkligen behövde när jag gång på gång sa att det var problem.

Händelsen ägde rum vid terminsslutet. Anna fick besked om att hotet om polisanmälan blivit allvar i oktober då hon redan börjat arbeta på annan ort. Hon berättade för arbetsgivare och föräldrar och jobbade hela hösten. I februari 2014 togs fallet upp i tingsrätten. 

– När domen kom plockades jag direkt bort från klassen, säger Anna.

Men hon har fått jobb även efter misshandelsdomen.

– Det är beroende på arbetsgivaren, jag fick ett vikariat på en mindre friskola. Jag var helt öppen mot rektorn, skickade domen och allt. Jag fick jobbet på villkoret att jag inte berättade om domen, vare sig för föräldrar eller för kollegor.

I slutet av oktober kom domen i hovrätten, som gick på tingsrättens linje. Anna överklagade till Högsta domstolen, men fick i december besked om att de inte kommer att ta upp fallet.

Ditt fall har inte tagits upp av Lärarnas ansvarsnämnd än – spelar utgången där någon roll för dig?

– Det skulle kännas bra om jag fick behålla min legitimation för då finns det i alla fall någon som tror på mig. Men jag vet inte om jag vill jobba som lärare mer. Det har varit mitt drömyrke sedan jag gick i trean, jag älskar att undervisa. Men allt det andra, det är tufft. Just nu är jag arbetslös och sjukskriven. Min senaste arbetsgivare har pratat om att fixa jobb, men jag tror faktiskt inte att jag orkar. 

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm