”Övergången till klassen är den svaga länken”

Det finns relativt lite forskning om hur utbildningen för nyanlända elever ser ut och om den fungerar. Fokus har legat på hälsa och språk medan utbildningsområdet är eftersatt. Det berättar Jenny Nilsson, doktorand i Barn- och ungdomsvetenskap vid Stockholms universitet.

Hon är en av dem som forskar i ämnet inom ramen för forskningsprojektet ”Nyanlända och lärande”, där hon gjort deltagande observationer och intervjuat nyanlända elever om deras egna upplevelser av att gå i förberedelseklass respektive ordinarie klass samt övergången där emellan. 

– Den svaga länken i nyanlända elevers utbildning är övergången till ordinarie klass. I de kommuner som ingår i studien var stödet till eleverna inte tillräckligt. Det är i den mottagande klassen man måste man sätta in krutet. 

Jenny Nilsson följde under ett års tid 22 nyanlända elever i årskurs åtta och nio, i tre olika kommuner av olika storlek. Det delprojekt som nu presenterats bygger på intervjuer med de av eleverna som hunnit över till ordinarie undervisning. Jenny Nilsson menar att förberedelseklasserna ofta erbjuder undervisning av god kvalitet, men målet är självklart att eleverna ska vidare till ordinarie klass. Det är när eleverna börjar där som hon ser två stora brister. 

– Språket i ämnena blir ett stort hinder om det inte görs någon anpassning. En del av eleverna jag intervjuade tyckte att lärarna pratade för fort och de förstod inte alla begrepp. Att läraren förklarar språket i ämnena verkar vara en nyckel till förståelse. 

Jenny Nilsson använder begreppet ”ämnessvenska” och menar att det behövs en pedagogik där de språkliga begreppen i ämnet förklaras. Kanske, menar hon, behövs det mer samarbete med de lärare som faktiskt är specialister på det här, lärare i svenska som andraspråk till exempel.

– Det behövs också studiehandledning på modersmålet i större utsträckning. De elever som fick detta tyckte att det var en väldigt viktig resurs. De måste få nyttja sitt eget modersmål för att inte försena kunskapsutvecklingen.

Men de nyanlända elever som Jenny Nilsson intervjuade berättade också om andra aspekter av att börja i den ordinarie klassen. 

– Det handlar om att komma in i gruppen. Många av de nyanlända eleverna upplevde ensamhet och en isolering från de nya klasskamraterna. De hoppades få utveckla svenskan genom sociala kontakter och få komma in i gemenskapen, men det sker inte alltid som det är tänkt. 

Jenny Nilsson menar att det är viktigt att de mottagande lärarna även tänker in de sociala bitarna, styr gruppindelningar och kanske låter en elev i klassen få lite extra ansvar för den nya eleven. De intervjuade eleverna upplevde att det rent socialt fungerade bättre i förberedelseklassen samtidigt som de ville ut i ordinarie klass för att, som de sa, ”bli som alla andra”. 

– Det som gjorde starkast intryck på mig var elevintervjuerna i den lilla kommunen och den osäkra tillvaro som övergången inneburit för dem. Den sociala exkludering som många av eleverna upplevde berörde mig. 

En del kommuner väljer att placera nyanlända elever direkt i ordinarie klass. Jenny Nilsson menar att det inte går att säga om det är bra eller dåligt, generellt sett. Snarare handlar det om i vilken grad man erbjuder individen vad den behöver. En del elever gynnas säkert av att gå i förberedelseklass, medan andra skulle kunna gå ut direkt i klasserna om de får rätt stöd.

– En del menar att problemets kärna är att vi har förberedelseklasser, att eleverna stannar där för länge och att man löst ”problemet” så fort eleven kommit ut i ordinarie klass. Men så enkelt är det inte. Man måste titta på hur förutsättningarna ser ut för att ta emot eleven i ordinarie klass. Det måste fungera där för att utbildningen ska bli bra och nyanlända elever får den utbildning de har rätt till.