Pojkar dominerar i klassrummet
Pojkar talar mest i klassrummet. Men inte om samma saker som flickor.
Nina Eliasson har forskat på högstadieelevers talutrymme i klassrummet och uppmanar lärare att ställa frågor som kräver eftertanke.
Aktuell med: Disputerade med avhandlingen ”Att kommunicera skolans naturvetenskap: ett genusperspektiv på elevers deltagande i gemensam och enskild kommunikation” i början av juni vid Mittuniversitetet.
Bakgrund: Lärare i teknik, matematik och naturvetenskap.
Det är pojkarna som dominerar talutrymmet i högstadiets NO-klassrum. Så kan man sammanfatta Nina Eliassons forskning om hur pojkar och flickor deltar i kommunikationen i naturvetenskaplig undervisning.
– Det finns ett gammalt påstående som levt kvar sedan slutet av 1960-talet att pojkar tar upp två tredjedelar av det talutrymme som finns kvar i klassrummet när läraren sagt sitt. Jag och mina kollegor började funder på om det fortfarande ser ut så, det har ju trots allt hänt lite grann sedan dess. Flickorna har passerat pojkarna kunskapsmässigt i NO, de presterar bättre på de nationella proven, de har högre betyg och presterar bättre eller lika bra i PISA. Vi ville veta om det hänt något – tar flickor större plats nu?
Det är ett digert material Nina Eliasson har analyserat. 200 timmars videoinspelad klassrumsundervisning från NO-lektioner i årskurs nio, i sex olika skolor –med både höga och låga meritvärden – och 14 olika lärare. Ur materialet har hon sedan valt att titta närmare på den gemensamma kommunikationen då lärare riktar sig till hela klassen, vid genomgångar till exempel.
Hon har också analyserat elevsvar från PISA-testet för att få syn på den enskilda kommunikationen när eleverna ges mer tid.
– Jag var övertygad om att saker skulle visa sig vara annorlunda nu, men det visade sig att väldigt lite ändrats. Fortfarande dominerar pojkar talutrymmet. Det förvånade mig faktiskt.
En vanlig förklaring till att det ser ut så är att pojkar skulle vara stökigare och att de därför får mer tillsägelser, säger hon.
– Men det stämmer inte. Tar man bort all sådan tid och bara tittar på den kommunikation som rör NO:n så får pojkarna i alla fall mer uppmärksamhet.
Nina Eliassons forskning stannar inte där. Det är också viktigt att titta på vad eleverna pratar om, menar hon. Är det någon kvalitet på det som sägs? Vilken typ av frågor ställer läraren och svarar pojkar och flickor på samma typ av frågor?
– Det visade sig att majoriteten av lärarnas frågor är slutna frågor som kan besvaras med något eller några få ord. Ofta är det faktafrågor som: Hur många atomer finns det i en vattenmolekyl? Det är i huvudsak sådana frågor som ställs och det är i huvudsak pojkarna som svarar på dem. Det är ett viktigt resultat för forskning har visat att faktafrågor inte är lika kognitivt krävande och utmanande och då får eleverna inte träna på att använda det naturvetenskapliga språket som anses så viktigt för inlärningen.
Och flickorna, svarade de på andra typer av frågor?
– Nu ställde inte lärarna så många krävande och öppna frågor men när de ställdes så svarade flickorna hellre på sådana. Och jag tänker att det är ju inte till fördel för pojkarna att de får större talutrymme om det är så att de bara svarar på faktafrågor för då får de inte träna på det de skulle behöva träna på.
Nina Eliasson betonar att man ska vara försiktig med att dela upp i pojkar och flickor, det finns fler likheter än skillnader, och alla passar förstås inte in i mönstret.
– Men det jag sett är att när läraren ställer den här typen av faktafrågor dras tempot upp, frågorna inbjuder till att svara utan att räcka upp handen. I mitt material är pojkarna snabbare många gånger, inte alltid naturligtvis, men det blir ändå en majoritet av pojkarna som är på att svara. De hinner före. Men när tempot dras ner och det blir frågor som kräver eftertanke då kommer flickorna in och svarar i större utsträckning.
Analysen av elevernas skriftliga provsvar visade samma sak. Under proven förvaltar man sin egen tid och flickorna tycks gynnas av att finns mer tid till eftertanke, medan det höga och snabba tempot gynnade pojkarna.
Utifrån din forskning – vad kan man dra för lärdomar som lärare?
– Det finns en stor medvetenhet om genusfrågor och andra normfrågor i skolan. Många lärare jobbar med detta och vill behandla alla lika och då kan det vara bra att veta att trots alla ansträngningar så finns de här skillnaderna kvar. Bara att veta det kan vara viktigt. Det finns skillnader och man kanske ska vara lite ödmjuk inför att det är svårt att få bukt med det här.
– Om jag ska ge några praktiska råd så tycker jag att man ska fundera över vilken typ av frågor man ställer. Kanske göra i ordning öppna frågor i förväg, det är svårt att ställa sådana på studs. Om det bara ställs faktafrågor får eleverna ingen möjlighet att träna på utförliga svar. Det som gynnar flickor gynnar alla, man tjänar på att dra ner tempot för alla och ge alla möjlighet att svara utförligt och diskutera naturvetenskap.