Professorn: Erfarna lärare är nyckeln till tidigt lässtöd

Mats Myrberg är professor emeritus i specialpedagogik med stort engagemang i barns läs- och skrivutveckling. 

– Tittar man på empiriska studier så kan man se att tidig fonologisk förmåga, det vill säga att utveckla känslighet för språkets ljudstrukturer, har stor betydelse för läs-och skrivutvecklingen under hela skoltiden. Tillsammans med kunskaper om alfabetiska principer och bokstäver och sådana saker, säger han.

– Men det räcker inte med att den kunskapen finns på plats, utan det måste även till intensiva en-till-en-insatser de första åren, för att hjälpa de barn som har det svårt. Det räcker inte med vanlig klasspedagogik. 

Om läraren ser att elever halkar efter, men inte gör någonting, är det sannolikt att de barnen får en dyslexidiagnos så småningom, säger Mats Myrberg. 

–  Om man däremot agerar direkt – med konventionell specialpedagogik med inslag av en-till-en-insatser – så svarar de flesta elever bra på det. 

Mats Myrberg hänvisar till den amerikanska läsforskaren Frank Vellutino som visat att skolor som jobbar på det sättet reducerar förekomsten av allvarliga läs-och skrivsvårigheter från 8–10 procent till 1,5–2 procent. 

– Det är magnifikt. Och det handlar alltså om vad man gör de första åren, i förskoleklass till årskurs 2. Det är svårt att reparera senare. 

Det går en rät linje från kunskaper om den alfabetiska principen, som bör grundläggas någonstans i förskoleklass, fram till läsförståelse av avancerade texter, förklarar Mats Myrberg. 

– Därför är det jätteviktigt att ha koll på alla barn, gärna från förskolan och framåt, för att se att de hänger med.  

Men Mats Myrberg betonar att det inte behövs något ”avancerat testmaskineri” för att se vilka barn som riskerar att få svårigheter. 

– Jag har i olika sammanhang sagt att det är den diagnostiska pedagogiken som är tricket. Lärare ska veta vad som är larmsignaler hos eleverna och vad som är positiva signaler. Lärare måste kunna läsa av det i sin undervisning. Lärprocessen ska vara synlig i klassrummet och läraren måste kunna få fatt i vad som pågår i elevernas huvuden.

Han berättar att den diagnostiska undervisningsprincipen handlar om att som lärare hela tiden se och vara medveten om vad som pågår i klassrummet. 

– Är du osäker på en enskild elev, måste du in i den enskilda elevens situation och ta reda på hur hon eller han tänker. 

Och lärarkompetensen är avgörande för en bra läs- och skrivinlärning. 

– Den erfarna lärarens tid tillsammans med eleven, det är det som ger effekt. Jag menar att skolhuvudmännen skulle åläggas att ge ansvaret för de första skolåren, säg F–2, enbart till erfarna lärare. Det ska inte vara möjligt att vara klasslärare i de tidiga årskurserna om man saknar formell kompetens eller om man är nyutexaminerad lärare. 

Nyexade lärare måste få gå mentorskap hos erfarna lärare, under de första åren i yrket, säger han. 

– Man måste ha en mentor, en handledare som är din förtrogna, som ser till att du lär dig hantverket. Lärarskicklighet förs över från lärare till lärare.

Dyslektiker brukar framhålla är att det är självkänslan och identiteten som tar mest stryk. 

Vad får det för konsekvenser för eleverna om de inte får tidigt stöd för att komma igång med läsningen? 

– En av mina doktorander gjorde en långtidsuppföljning av elever från årskurs 2 till dess att de fyllde 30 år, där hon kunde se sviterna av detta. Hon såg kvarstående fonologiska problem och kvarstående läs- och skrivproblem vid 30 års ålder av sådant man kunde identifiera när de var åtta år gamla. 

– Och i gruppen som hade svårigheter i åttaårsåldern var det bara var sjätte som hade en högskoleutbildning, jämfört med varannan i den andra gruppen. Så att inte få stöd tidigt får konsekvenser både ekonomiskt och socialt. Det dyslektiker annars själva brukar framhålla är att det är självkänslan och identiteten som tar mest stryk.