Kristianstad 2016-11-16SkolvärldenFoto: Andreas Hillergren

Anders Jönsson, professor i didaktik ser grundproblemet att lärare inte utbildas i bedömning.

| Foto: Andreas Hillergren
Bedömning

Professorn: Utbilda lärarna i bedömning

Tongivande politiska röster vill komma åt bristen med likvärdiga betyg med hjälp av de nationella proven.
En pseudolösning, tycker didaktikprofessor Anders Jönsson.
Grundproblemet är att lärare inte utbildas i bedömning.

Anders Jönsson

Yrke: Professor i didaktik vid Högskolan i Kristianstad.

Forskning: Hans forskning handlar i första hand om bedömning, betygsättning och nationella prov.

Övrigt: Han har bland annat skrivit boken ”Lärande bedömning” (Gleerups) och medverkat som författare i ett antal andra böcker om bedömning, som riktar sig mot verksamma i skolan, till exempel ”Att bedöma och sätta betyg” med Anna Grettve och Marie Israelsson.

Här hittar du Anders blogg.

Ett av de problem svensk skola har att brottas med är icke-likvärdig betygssättning. En lösning som lyfts fram från politiskt håll är de nationella proven, något Anders Jönsson, professor i didaktik vid Högskolan Kristianstad, anser vara ogrundat.

– Vi har haft nationella prov sedan 1994 och det finns inga belägg för att betygssättningen skulle blivit mer likvärdig på grund av dessa, säger han.

Nyligen har idén om extern rättning av proven lanserats som åtgärd för att stärka likvärdigheten.

– I så fall måste resultatet på det nationella provet avgöra elevens betyg helt och hållet med allt vad det innebär. Proven utgör bara en liten del av lärarens totala betygsunderlag och om inga andra bedömningar är samstämmiga kommer externt rättade prov inte hjälpa i någon större utsträckning.

Själv tycker han att det är lite märkligt att så många förvånas över att vi inte lyckas åstadkomma en mer likvärdig bedömning.

– Det är egentligen inte så konstigt. Bedömning och betygssättning är en svår konst att bemästra. Trots det förväntas våra lärare lära sig detta i princip på egen hand. Jag känner inte till några exempel där lärarstudenter ges konkret och systematisk utbildning i detta, eller att man fortbildar yrkesverksamma lärare, och man angriper därmed inte grundproblemet. Då är det inte heller konstigt att betygssättningen inte blir likvärdig.

Själv träffar han lärare när han föreläser och håller i fortbildningar om bedömning och betygssättning. Anders Jönsson menar att många saknar redskap för att utifrån en elevprestation identifiera kvaliteter och utvecklingsbehov och hur man kan arbeta framåtsyftande utifrån elevernas behov.

– Som lärare är man van vid att kategorisera – det här är G eller VG, E eller A. Men att identifiera kvaliteter i det som eleverna presterat, det är svårare.

– Utifrån min erfarenhet finns det tydliga utvecklingsbehov i lärares bedömningskompetens som vi måste komma till rätta med om vi vill öka likvärdigheten i lärarnas betygsättning. Men detta är inte lärarnas fel, det är ett systemfel.

Här har lärarutbildningen ett stort ansvar, menar han. När det gäller konkreta förmågor som bedömning har en trend i den svenska lärarutbildningen varit att förlägga detta till den verksamhetsförlagda delen av utbildningen (VFU). Studenten ska alltså lära sig bedömning av en handledare som inte heller fått någon formell utbildning i ämnet.

– Då blir det lätt så att studenten följer den tradition som finns ute i verksamheten. Den traditionen har byggts upp under lång tid, och bär med sig rester från det tidigare relativa systemet.

Det blir jätteproblematiskt, säger han, eftersom ett relativt system ställer helt andra krav på bedömning och betygsättning än vad ett målrelaterat gör.

Anders Jönsson
Anders Jönsson | Foto: Andreas Hillergren

– Självklart är man medveten om skillnaderna på vissa plan men vilka implikationer det får för den dagliga bedömningen i klassrummet och hur den ska gå till, där tror jag inte man har lika bra koll. Det gamla sättet att tänka lever kvar parallellt och det är svårt att hitta exempel där målrelaterad bedömning fått fullt genomslag.

Eftersom de nyutexaminerade lärarna inte har med sig tillräckliga kunskaper faller de lätt in i den rådande traditionen i stället för att bli en motkraft.

– Du är så att säga inte vaccinerad mot det traditionella sättet att tänka och arbeta och har ingen teoretisk bas att argumentera utifrån, om du vill göra annorlunda.

När Lärarnas Riksförbund nyligen frågade lärarstudenterna hur de ser på sin utbildning ansåg många att de får med sig för lite kunskaper i bedömning och betygsättning.

Varför ingår inte detta i lärarutbildningen?

– Det har funnits en idé inom utbildningen att om man lär ut tydliga strategier för ”hantverket” så kommer studenterna enbart att ”härma” dessa och inte tänka själva och därmed inte lära sig undervisa på riktigt. Det har gjort att man har undvikit att vara alltför konkret.

– Man tänker sig att studenterna ska hitta goda lösningar på egen hand men det är naturligtvis väldigt svårt och man utnyttjar inte heller den kunskap som faktiskt finns. Det är en märklig tanke, särskilt i en professionsutbildning.

Det är inte första gången den kritiken riktas mot utbildningen. Varför händer inget?

– Vi är nog många som är förbluffade över det. Ibland bortförklaras kritiken med att studenterna inte förstår bättre. Samtidigt tycks de inte bli mindre kritiska till sin utbildning efter att ha arbetat några år. Många studenter vill veta hur man planerar, genomför och bedömer undervisningen – det är kärnkompetenser. Dessa måste genomsyra all undervisning på lärarutbildningen, även ämnesstudierna. Man kan inte lämna åt studenterna att själva tillgodogöra sig yrkets mest centrala kompetenser under deras VFU.

Om man ska lösa problemen med icke-likvärdig betygsättning så måste man identifiera var problemet ligger och arbeta för att komma tillrätta med det, menar Anders Jönsson. Och lösningen är inte extern rättning av nationella prov eller att ge resultaten från proven större tyngd.

Vi behöver stärka lärarnas kompetens och där är lärarutbildningen extremt viktig

– Vi behöver stärka lärarnas kompetens och där är lärarutbildningen extremt viktig. Utbildningen måste ta frågan om lärarnas hantverksskicklighet i att bedöma och sätta betyg på större allvar.

En konkret sak lärare kan göra redan nu är att sambedöma, alltså tillsammans bedöma konkreta elev­exempel. Och man bör, enligt Anders Jönsson, inte stanna vid en summativ bedömning utan fokusera på att identifiera kvaliteter och utvecklingsbehov: Vad är bra med den här uppgiften? Vad kan bli bättre?

– Genom en sådan diskussion, där man tvingas artikulera sina synpunkter, kan bedömningskompetensen förbättras.

Det är vanligt att lärare sambedömer nationella prov. Men Anders Jönsson menar att det är bättre att de koncentrerar sig på något annat.

– De nationella proven utgör bara en liten del av lärarens totala betygs­underlag. Och dessutom är proven generellt mer lättbedömda än andra bedömningar man gör i klassrummet. Jag ser hellre att man ger sig på det svårbedömda. För det är där lärare behöver utveckla en samsyn om betygsättningen ska bli mer likvärdig.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm