mona_4_0

Pedagogen, föreläsaren och författaren Mona Liljedahl.

Rapport

Högpresterande elever saknar utmaningar i skolan

Det saknas anpassade utmaningar för högpresterande elever i flera av landets gymnasieskolor, visar en granskning från Skolinspektionen. 
– Sverige ligger sist i hela världen när det kommer till frågor som rör särskilt begåvade och högpresterande elever, säger pedagogen Mona Liljedahl.

Mer om granskningen:

Granskningen omfattar 23 gymnasieskolor med naturvetenskapligt program. Urvalet har innefattat skolor med höga antagningspoäng från grundskolan, skolor med spetsutbildningar i matematik och slumpvis utvalda skolor. På varje skola genomfördes lektionsobservationer samt intervjuer med elever, lärare, elevhälsan och rektor.

Granskningen visar att flertalet av de granskade skolorna behöver utveckla undervisningen för de högpresterande eleverna. Rektors pedagogiska ledarskap är en viktig del i detta arbete, menar myndigheten. 

Skolinspektionen har identifierat fyra områden som är särskilt viktiga för att högpresterande elever ska få en utbildning präglad av stimulans och utmaningar, samtidigt som de får stöd i sin kunskapsutveckling. Dessa områden är; utmaningar i undervisningen, samverkan mellan lärarna, motivationshöjande åtgärder och elevhälsans arbete.

Läs hela granskningen här.

Källa: Skolinspektionen 

 

Skolinspektionen har under året granskat gymnasieskolor med naturvetenskapligt program för att se hur dessa ger högpresterande elever en undervisning som utmanar och stimulerar deras lärande. 

Myndighetens granskning visar att i en tredjedel av de observerade lektionerna bör undervisningen anpassas bättre till de högpresterande eleverna.

Vid flera observationer visade det sig till exempel att eleverna tvingas göra om samma typ av uppgift flera gånger, i stället för att gå vidare med nya uppgifter. De högpresterande eleverna ges inte heller tillräckliga möjligheter till reflektion och fördjupning. 

Granskningen visar även att på över 40 procent av de granskade matematiklektionerna får eleverna inte tillräckliga utmaningar.

– Högpresterande elever behöver stöd för att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar. Forskning visar att dessa elever ofta ses som självgående och att de kan lämnas mer ensamma i skolarbetet. Om högpresterande elevers behov inte fångas på ett bra sätt i undervisningen kan det leda till att de inte får den kunskapsutveckling de skulle kunna ha. Vissa kan också lätt tappa studiemotivation, säger Skolinspektionens generaldirektör Helén Ängmo i en skriftlig kommentar. 

Pedagogen, föreläsaren och författaren Mona Liljedahl har engagerat sig i frågan om särskilt begåvade elever länge, vilket inte alltid är samma sak som att vara högpresterande – men hon tror att båda grupperna skulle dra nytta av mer utmanande undervisning.
 
– Det är vanligt att de högpresterande eleverna slutar att prestera när de blir understimulerade och uttråkade. Många högpresterande elever kroknar om de inte får en mer stimulerande undervisning, säger hon.
 
Mona Liljedahl menar att högpresterande elever måste få chansen lära sig på riktigt och inte bara prestera i skolan. 

– För högpresterande elever fungerar inte det stegvisa lärandet, det vill säga att man börjar på trappsteg ett och går upp stegvis – utan eleverna behöver börja högst upp för att se vart de ska. Det duger inte att lära sig räkna grunderna först.
 
– Svensk skola måste vända på undervisningen för att de här eleverna ska stimuleras och må bättre. Eleverna måste få tillgång till material, tankar och undervisning som är avsedd för äldre elever.

Är det en resursbrist eller en kunskapsbrist som är det stora problemet i dagsläget?
 
– Det är en stor kunskapsbrist. Många lärare tänker nog att: ”jaha, ska vi göra det här också?” – men det gör alla lärare redan, men på fel sätt. De högpresterande eleverna och särskilt begåvade eleverna slukar resurser helt i onödan och de slukar resurser från de elever som har inlärningssvårigheter, det vill säga de som ligger på andra sidan skalan, säger Mona Liljedahl och fortsätter:
 
– Resultatet blir att eleverna redan under grundskolan blir ledsna och kroknar. I stället för att tro att de är otroligt smarta så kan de här eleverna tro att de är dumma i huvudet, särskilt om de kommer från hem där de inte uppfattas som begåvade eller högpresterande. Det här gör att de kan drabbas av psykiskt dåligmående och hamna på elevhälsans bord, och få specialpedagogiska insatser som är verkningslösa. Det är helt fel. Skulle eleverna i stället få lära sig på riktigt så skulle vi slippa en massa onödiga specialpedagogiska insatser på de här barnen. Här måste vi göra om och göra rätt.

Var befinner sig Sverige i den här frågan om man jämför med andra länder?

– Sverige ligger sist i hela världen när det kommer till frågor som rör särskilt begåvade och högpresterande elever. Det säger en hel del. Länder som vi betraktar som rena U-länder har begåvningssatsningar sedan lång tid tillbaka. Men Sverige är så himla mycket efter. En skandal för ett land som samtidigt delar ut nobelpriset, säger Mona Liljedahl.   

Kommentera