”Reglerad undervisningstid är nyckeln till kvalitet”

Under pandemiåret har vi väl alla fått klart för oss att det är den professionella omsorgs- och sjukvårdspersonalen såsom sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, laborationspersonal m.fl. som värnat om och tagit hand om våra sjuka. Det är inte mellanchefer, konsulter och inspektörer som räddat oss. Det har även tydliggjorts att åratal av effektiviseringar och vinstjakt i vård- och omsorgssektorn knappast skapat en bättre krisberedskap. Pressad personal och knappa resurser kanske fungerar en tid men håller inte i längden. När pandemin svept in över landet så har det blivit uppenbart att en genomgripande förändring kommer att krävas om kärnverksamhet av god kvalitet ska kunna levereras i framtiden.

Parallellen till skolvärlden är slående. Ovanstående beskrivning av rationaliseringar och marknadstänkande har under en längre tid skapat en problematisk situation även för skolorna i Sverige. Det har satsats på mellanchefer, marknadsförare, inspektörer och inspirationsföreläsare. Det är dock inte dessa som undervisar eleverna.

Vi lärare är nyckelspelarna i skolan. Vi behöver vara välutbildade. Vi behöver älska våra ämnen och brinna av iver för att sprida kunskap. Vi behöver fortlöpande få tid att planera bra lektioner för just den elevgrupp vi undervisar och vi behöver tid för att följa upp det arbete våra elever utför.

Detta behöver vi göra för att försvara vår profession och värna skolan.

På 90-talet genomgick läraryrket en rad förändringar. En av dessa var att den så kallade ”usken” togs bort. Lärares undervisningstid var ej reglerad längre. Undervisningstid blev en ickefråga, en aspekt som sällan diskuterades inom skolan. Det här har fått kännbara följder. Vinstdrivna skolor talar öppet om att det är pressade personalkostnader som generar vinst. Lärare går ner i tid för att orka med arbetsbördan, vilket i realiteten är en reallönesänkning!

Vi som har rimliga arbetsvillkor måste hjälpa till att stävja den rovdrift som drabbar kollegor inom vinstdrivna verksamheter. Detta behöver vi göra för att försvara vår profession och värna skolan.

Låt oss räkna lite på hur det kan se ut inom privat sektor. Lärare vid en vanlig privat SFI-enhet kan till exempel ha en undervisningstid på 29 h per 40 h-vecka. Lägg nu på veckans möten, administration, rättning och dokumentation av det inom SFI ofta återkommande nationella provet, samverkan med andra lärare samt eventuell kompetensutveckling. Det blir inte mycket tid kvar till planering och efterarbete för de grupper läraren har. Ändå finns reglerad undervisningstid ej med som kvalitetskriterier vid upphandlingar! Är det acceptabelt att läraryrket fråntas planerings- och efterarbete? Tror någon att det leder till högre kvalitet? Är inte detta en avprofessionalisering av skolan?

Vill samhället på allvar ha tillbaka en skola som präglas av välutbildade lärare, kunskapsförmedlande lektioner och strukturerad respons till eleverna, så måste lärare ges rimlig tid för detta. Visst kan det få finnas olika driftsformer men pengar avsedda för skolverksamhet ska gå till att ge lärare utrymme att skapa kvalitetssäkrad undervisning, inte till månglare.

Nu behöver LR stå upp för att hela lärarkollektivets undervisningstid regleras. Kopplingen mellan undervisningstid och kvalitet måste tydliggöras. Usken måste dammas av och återinföras. Om inte usken känns politiskt gångbar, så bör vi kräva att den blir det. Läraryrket kan variera kraftigt från förskola till vuxenutbildning. Lärarrollen kan se olika ut men det finns grundläggande, avgörande gemensamma uppgifter. Vi undervisar. Vi bär våra elever i våra hjärtan och tankar när vi planerar för deras lärande och utveckling. Vi engagerar oss och vi följer upp. Samhället måste ge oss tid och tillit för den uppgift vi har.

Birgitta Hultkrantz-Bremler, legitimerad lärare

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.