arbetsborda_avtal

Johan Haeffner, SO-lärare.

Debatt

Så kan skolor organiseras för att lätta lärares arbetsbörda

Debatt ”För att lyckas leva upp till HÖK18 krävs en bättre introduktion av nyanställda, mer jämlika undervisningsgrupper och mer stabil tjänstefördelning”, skriver läraren Johan Haeffner.  

För att lyckas med de mål och åtgärder som HÖK 18 kräver bör man för det första säkerställa förankringen av de nyanställda i verksamheten. Bristen på lärare leder idag till stor rörlighet, vilket gör att skolor kontinuerligt brottas med lärarbyten och ett stort antal obehöriga vikarier. Därför har det blivit ännu viktigare att den nyanställde kommer in i skolans rutiner snabbt. Skolor behöver generellt snäppa upp sig då det gäller att introducera nya lärare.

Jag väljer att här kalla rollen som utför detta arbete för ankare. Varje ämne, med minst tre lärare med samma undervisningsuppdrag, bör ha ett ankare med särskilt ansvar att introducera och handleda nya lärare. Den här personen bör vara en förstelärare, om en sådan finns inom aktuellt skolämne. Att just låta förstelärare inneha denna typ av uppdrag får även en legitimerande funktion för uppdraget som förstelärare.

Naturligtvis ska arbetsinnehållet för ankaret vara att den har mindre undervisning som kompensation för att hen har ett utvidgat ansvar för skolans undervisning i ett ämne eller ämneskombination. Jag vill betona att denna nedsättning är helt avgörande för att dessa personer har rimliga förutsättningar för att stötta oerfarna och nyanställda lärare. I uppdraget skulle kunna ingå att:

  • Introducera nyanställda
  • Handleda obehöriga vikarier
  • Vikariera enskilda lektioner inom sitt eget ämne
  • Stödja och legitimera betygsättningen för obehöriga lärare
  • Vara mentor för nyexaminerade
  • Göra lektionsbesök med efterföljande feedback

Ankarets främsta syfte är att främja kontinuitet och bibehållen kvalitet vid lärarbyten.

För det andra bör man säkerställa jämna undervisningsgrupper. På samma skola kan en undervisningsgrupp idag ha suverän arbetsro medan den är katastrofal i en annan klass. Detta innebär att förutsättningarna att nå höjder i undervisningen varierar kraftigt mellan klasser på samma skola. En annan negativ konsekvens av kaosklasser är att undervisande lärare får en kraftigt ökad arbetsbelastning, inte minst gäller det mentorn/klassläraren.

Orsaken till usel arbetsro är många gånger orsakad av klassammansättningar som absolut inte fungerar. Larmklockorna ringer från olika håll. Föräldrar, elever och skolpersonal ser och påtalar problem som till exempel dålig arbetsro, hot, våld och mobbning. Den kaosartade miljön leder inte sällan till att lärare slutar. I värsta fall lämnar en knäckt ung och oprövad lärare yrket, med nederlagets skugga över sig. En annan konsekvens är att elever flyr kaosklassen och börjar på andra skolor. Elever mår dålig och får undermålig undervisning. Om problematiken inte är avgrundsdjup så kan situationen i klassen förbättras genom åtgärder som till exempel avstängning, hemringning, samtal och ökade pedagogiska resurser som till exempel elevassistenter eller speciallärare.

Huvudorsaken till ovanstående problem är att vissa elever inte borde gå i samma klass. Det som skulle lösa problemet med den svåra klassen är helt enkelt att slå sönder klassen, men det görs sällan på svenska skolor, trots juridiska och organisatoriska möjligheter. Att som elev tillhöra en klass är mer eller mindre institutionaliserat inom svensk skola.

Om man istället för att skolans organisation utgår från en klass i vått och torrt, istället tänker oss en organisation som utgår från till exempel 75 elever. De 75 eleverna delas in i tre flexibla och tillfälliga undervisningsgrupper. Den främsta fördelen är att detta upplägg möjliggör att komma till rätta med problematiska klasser, eller rättare sagt: Då det inte finns klasser så uppkommer inte problematiska klasser. Elever som absolut inte fungerar tillsammans placeras helt enkelt inte i samma undervisningsgrupp. För att möjliggöra detta behöver skolan organiseras i horisontella arbetslag där ämneslärarna undervisar i en årskurs. Om till exempel läraren i engelska undervisar alla de 75 eleverna från exemplet ovan så är det möjligt att elevgrupperna kan ändras flera gånger under ett läsår utan att de behöver byta lärare. En skola som arbetat på detta sätt är Nya Elementar i Bromma.

För det tredje är det viktigt att alla lärare har en tjänst som är rimlig. Grunden för en lärares arbetsinnehåll är tjänstefördelningen. Om varje lärare undervisar i ett fåtal årskurser och endast ett eller högst två ämnen så påverkar det arbetsbördan i positiv riktning, eftersom det leder till färre planeringar. Viktigt att de tjänster som läggs ut på en skola är likvärdiga i belastning, mellan lärare och från år till år. Detta förstärker den anställdes tillit till att skolans organisation är stabil. Om ett år med en relativt rimlig tjänst efterföljs med ett år med en blytung tjänst, infinner det sig hos läraren en känsla av oförutsägbarhet där lärarens förutsättningar avgörs av en lottosnurra.

Kvaliteten på en skolas undervisning är beroende av att skolans pedagoger har goda förutsättningar att göra sitt jobb bra. Bristen på utbildade lärare innebär för arbetsgivare stora svårigheter att rekrytera och behålla behörig personal. Eftersom ingen skola har råd att betala avsevärt högre löner jämfört med andra, förefaller det vara förnuftigt att skolledare försöker överglänsa varandra då det gäller att skapa goda arbetsförhållanden.

Johan Haeffner, SO-lärare

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm