”Föräldrar måste rannsaka sig själva för hur barnen beter sig”

Vi lärare ser på skolan ur ett annat perspektiv än vad föräldrarna gör – och det är väl inte konstigt eftersom vi lever och verkar i skolan varje dag. Vi frågar inte barnen ”hur har er dag varit” när de kommer hem eftersom vi ser från första parkett hur deras dag har varit.

Tyvärr är det inte ens alla föräldrar som frågar hur deras barn har upplevt skoldagen utan de bara förutsätter att dagen har varit bra. Jag är själv förälder till ett barn i skolåldern och jag frågar varje dag vad hon har gjort och vad hon har lärt sig under dagen. Det här är frågor som gör att min dotter återigen får tänka efter vad de har läst och prata om i skolan och det blir en naturlig repetition när hon får berätta för mig.

Den här diskussionen tar ungefär 5 minuter i samband med den gemensamma middagen på kvällen men gör så att min dotter får ytterligare ett lärotillfälle under dagen, utan att hon ens är medveten om det.

Jag har jobbat som lärare på samma skola i snart 10 år. Skolan som ligger i en småstad ute på landsbygden har haft goda förutsättningar med 1 till 1 dator, dubbelbemanning i svenska, matte och engelska, ämnesutvecklare i olika ämnen, en fungerande organisation och duktiga pedagoger. Vi har kämpat hårt med stora grupper som kom i flyktingströmmen under åren som varit, ändå har vi haft goda resultat under flera år.

Det goda resultatet har vi fått genom att vi är en grupp lärare som trivs med varandra och utbyter erfarenheter. Vi har tillsammans jobbat hårt med lektionsplaneringar som har sitt stöd i lgr11 – en text som många föräldrar inte ens har en aning existerar.

En viktig del i den nya kursplanen är att vi ska lära eleverna att se saker ur olika perspektiv. Min uppfattning är att det egentligen borde vara föräldrarna vi lär detta. Så fort det inte fungerar i skolan så är det skolans fel. Föräldrarna kan inte se saken ur ett annat perspektiv – att problemet kanske inte bara är skolans utan även ligger i en bristande uppfostran hemma.

Föräldraansvaret, som verkligen behövs för att barnens skolgång ska fungera, brister. Ofta räcker det med en fråga om dagen varit bra och vad de gjort för att väcka intresset för skolan och det är just den frågan som jag ställer till min dotter.

Men det är bara ett steg i rätt riktning. Skolan har ett kunskapsuppdrag och ett värdegrundsuppdrag, liksom föräldrar har ett värdegrundsuppdrag. Om vi hjälps åt med det uppdraget så kommer vi att få goda samhällsmedborgare i framtiden men om inte föräldrarna tar sitt ansvar så kommer det tyvärr gå sämre för många av våra barn i framtiden. Vi måste som föräldrar se vårt eget fel och rannsaka oss själva för hur våra barn beter sig. För är det inte så att våra barn är små kopior av oss?

/DJ