malin_jonsson_bildlarare

Bildläraren Malin Jönsson

| Foto: Nicke Johansson
Lärarrummet

Så löser estetlärarna bristen på kollegor

Lärare i estetiska ämnen är ofta ensamma i sitt ämne på skolan och riskerar att stå utanför kollegialt lärande och ämnesutveckling.
Skolvärlden har träffat lärare i bild, slöjd och musik och pratat om bristen på kollegor, om att ha ämneskonferens på Twitter och sociala medier som utvidgat kollegium.

Tre estetlärare

Bildläraren Malin Jönsson

Ålder: 44 år. 
Lärare i: Högstadielärare i bild. 
Blogg: bildsal117.wordpress.com. Twitter: @bildmalin och @bildamnet (tillsammans med Jane Sjögren, Lina Hydrell och Cecilia Lundquist). Torsdagar 20–21 har de #bildchatt. 
Varför bild: ”Kombination av två saker. Jag har alltid ritat och målat och gått i konstskola, samtidigt som jag alltid velat bli lärare.”

Musikläraren Harald Drejare

Ålder: 26 år. 
Lärare i: Högstadielärare i musik. 
Varför musik: ”Musiken kom först. Sedan testade jag att undervisa och upptäckte att det var roligt.”

Slöjdläraren Leif Blomqvist

Ålder: 44 år. 
Lärare i: Högstadielärare i slöjd.
Blogg: slojdlararen.wordpress.com. 
Twitter: @leifhblomqvist. 
Varför slöjd: ”Min farfar var slöjdare. Det var i hans snickarbod det började. Långt senare blev jag lärare.”

På högstadieskolan Sandgärdskolan i Sandared har lärarna i estetiska ämnen var sitt fast klassrum: bildsalen, slöjdsalen och musikrummet. Det är deras domän och dit kommer varje klass en gång i veckan eller ännu mer sällan. I en tid när samverkan och kollegialt lärande är på allas läppar kämpar många estetlärare fortfarande på i ensamhet.

Hur är det vara ensam på skolan i era ämnen?

Malin: Det kan vara svårt att hävda sitt eget ämne gentemot kollegorna. Det blir att man tänker att det får jag lösa själv, att det inte är någon annan som är intresserad. Jag har oftast varit ensam bildlärare på de skolor jag arbetat på. Men där vi har varit två har jag känt en annan trygghet. Det ger mycket att samarbeta med någon som förstår ens situation. Vi bild-, musik- och slöjdlärare har andra förutsättningar som är svårt att jämföra med övriga lärares situation. Det handlar om hur man bygger upp sitt ledarskap i klassrummet, vad det finns för struktur i en bildsal och så vidare.

Harald: Jag är nyutbildad och då är det svårt. Jag har ingen att bolla specifika musikfrågor med, som till exempel hur förmågorna i mitt ämne ska bedömas. Jag brukar ringa mina studiekamrater och det finns bra sidor och grupper på internet, men det hade gått mycket snabbare om jag kunde haffa en kollega i fikarummet.

Leif: Vi slöjdlärare är ju oftast två, en i mjukare material och en i hårdare. Det är en fördel eftersom det är lättare att bolla idéer och för att man kan stötta varandra i bedömnings-situationer. På min förra skola hade vi slöjd-salarna vägg i vägg. Efter lektionerna träffades vi i mitten och utvärderade tillsammans. Det fungerade väldigt bra.

Malin: När det är ämneskonferenser märks det tydligt. Medan alla andra går iväg på möten sitter jag ensam. Jag har löst det genom att använda den tiden till att blogga. Det blir en sorts ämneskonferens där jag redovisar vad jag har kommit fram till och vad jag vill utveckla. Bloggande handlar inte om att visa upp att jag är bäst, utan att få till en kommunikation där också andra delar med sig.

Hur använder ni sociala medier som ett utvidgat kollegium?

Malin: Facebook har blivit en plattform för lärare. Det kommer upp nya grupper hela tiden, jag har själv skapat flera. I dem får jag mycket inspiration från andra lärare, och det är fantastiskt att känna stödet och peppen när man själv delar med sig av något eller ställer en fråga. Men även om det är många som öppnar upp sig alltmer på nätet är det svårt att diskutera djupare frågor som till exempel
ledarskap och hur man löser konflikter.

Leif: Vi har också en grupp på Facebook med ett par tusen medlemmar. Där går det att få feedback. Men i bedömningssituationer är sociala medier inte lika bra. Det går att diskutera hur man tänker kring kunskapskrav, men när det handlar om specifika elever behöver man prata med någon i verkligheten.

Harald: Jag använder det inte så mycket. Kanske borde jag bli bättre på det.

Hur når man en djupare nivå i diskussionerna?

Malin: Allt man skriver på internet har en mottagare. Det måste vara ett forum där jag litar på mottagarna och vet att de förstår vad jag skriver om. Det som ofta sker i praktiken är att enskilda personer startar privata chattar, och på så sätt kommer vidare i diskussionen och blir vänner.

Hur använder ni Twitter?

Malin: Vi är några som har öppnat ett särskilt konto för bildlärare. Vi turas om att köra bildchatt en gång i veckan. Det blir som en ämneskonferens. Det är öppet för alla. Vi har också startat en hashtag utifrån Skolverkets nationella utvärdering av slöjd, bild och musik. Den heter #nubild2015. Vi har formulerat frågeställningar utifrån Skolverkets utvärdering. Jag tänker att man med hjälp av dem och rapporten kan göra en skattning av sig själv och se vad just jag behöver utveckla. Under hashtagen vill vi fylla på med positiva exempel på hur vi kan komma vidare i vårt ämne.

I Skolverkets utvärdering framkommer det bland annat att estetlärarna får för lite kompetensutveckling, har stora undervisningsgrupper och för få undervisningstimmar för att nå kunskapsmålen. Känner ni igen er i det?

Malin: Ja, tyvärr. Men att förutsättningarna är dåliga har vi hört förr. Frågan är hur vi ska kunna ta nästa steg och utvecklas. Det är det som är tanken med hashtagen vi har skapat.

Får ni kompetensutveckling?

Leif: Vi har fått igenom vad vi kallar ”slöjdlyftet” i Borås. Rektorerna är också med på det och har släppt loss tid. Det innebär att alla slöjdlärare i Borås, vi är ett femtiotal, träffas flera gånger per termin och diskuterar ämnesspecifika saker kring bedömning, kursplan och liknande. Just nu använder vi ett kompetensutvecklingsmaterial från Skolverket.

Harald: Vi har också gemensamma träffar, men det är väldigt dålig uppslutning. Av ett trettiotal musiklärare inom grund- och kulturskolan kom bara fem personer på förra träffen. Nästa gång ska vi diskutera bedömning i årskurs 6. Det är inte relevant för mig. Nästnästa träff blir efter jul. Jag skulle önska att det var bättre uppslutning och att det var mer högstadielärare som delar min arbetssituation.

Malin: Även bildlärarna träffas regelbundet. Sedan har vår skola sina egna satsningar som vi blir inbjudna till. Jag har till exempel tagit del av lässatsningen. Den var mycket bra och har stärkt mig i hur jag kan använda ämnesbegrepp i undervisningen. Det är ett tecken på hur skolan har förändrats. För ett tiotal år sedan hade vi inte blivit inbjudna, och jag hade antagligen inte heller tyckt att det var intressant.

Samarbetar ni med andra lärare på skolan?

Harald: Jag har ett samarbete med idrott och hälsa. Vi gör dans- och träningsmusik som de sedan använder på idrotten. När de har gjort det tidigare på skolan har eleverna fått en bättre förståelse för rytm och rörelse.

Malin: Svårigheten är att vi bara har en lektion i veckan medan andra ämnen har flera lektionstillfällen. Det gör att våra ämnen ofta blir det där som ska pigga upp i slutet av ett tema. Men nu har jag och två SO-lärare ett samarbete kring MIK, medie- och informationskunnighet, som löper hela året. Jag håller på med bildanalys, reklamanalys och ska arbeta med IKT-verktyget Imovie.

harald_drejare_musiklarare

Musikläraren Harald Drejare

| Foto: Nicke Johansson
leif_blomqvist_slojdlarare

Slöjdläraren Leif Blomqvist

| Foto: Nicke Johansson
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm