idrott_siluett
Foto: Shutterstock
Debatt

Så ökar vi elevernas fysiska aktivitet

Debatt Fysisk aktivitet i skolan måste vara ett ansvar för alla i skolan, det kan inte bara ligga på idrottstimmarna.
Det skriver bland annat idrottsläraren Tommy Lénberg som också presenterar en rad förslag på lösningar.

Debatten om de svenska elevernas kunskapsnivåer fick stort utrymmer i media då PISA 2012 visade hur resultaten hamnat under det europeiska medelsnittet. Det har även skett en ökning av alarmerande rapporter om att eleverna inom skolan mår allt sämre psykiskt och fysiskt. De är tröttare än tidigare, upplever mer stress, sover sämre och orkar mindre med sämre prestation som följd.

Det finns dock flera nationella och internationella vetenskapliga fakta som klart visar på hur en ökad fysisk aktivitet har en positiv inverkan på inlärningen. Forskning och studier från China, Canada, USA, Storbritannien, Danmark, Finland och Sverige visar att fysisk aktivitet påverkar hälsa och skolresultat. Fysisk aktivitet inte bara förebygger och botar ett trettiotal vanliga sjukdomar utan ökar även elevernas förutsättningar till ett bättre skolresultat mellan 20 – 40 procent.

Fysisk aktivitet skapar även positiva effekter för elever med olika diagnoser. Forskning visar hur dessa elever klarar av klassrumssituationen mycket lättare efter att ha varit fysiskt aktiva.

Skolidrotten är för många ungdomar det enda tillfället till fysisk aktivitet under veckan, flertalet rör inte mer på sig än så, och skillnaderna mellan de som tränar och de som inte tränar är idag mycket större än tidigare. I slutet av vårterminen 2016 kom från politikerna ett löfte om att skolidrotten skulle få ytterligare 100 timmar. En stor och välriktad satsning, men i realiteten innebär detta cirka 8 minuters extra idrott per vecka. Målet bör istället vara att satsa ytterligare 100 timmar per årskurs, alltså en fördubbling av idrottstimmarna.

Vi deltar i projektet, Spring i benen, som Stockholms stad startat, med representanter från samtliga grundskolor, för att inspirera och delge varandra goda exempel på fysisk aktivitet och ökad rörelse i och utanför klassrummen. Staden har även i verksamhetsplanen ett uttalat mål att alla elever skall uppnå 60 minuters lättare och mer ansträngande fysisk aktivitet per dag inom de kommande tre åren. Men trots en uppmaning från politikerna har inte medel avsatts till Stockholms grundskolor som stöd för att uppnå målsättningarna.

Vi, tillsammans med 150 pedagoger i nätverket Spring i benen, ser flera utmaningar.

En implementering av utökad fysisk aktivitet kan upplevas som en utökad arbetsbelastning på en redan hårt belastad yrkesgrupp – av tidsskäl, kompetens eller oro – vilket riskerar i att satsningarna läggs ned eller fasas ut av andra åtaganden.

Hamnar det på idrottsämnet enbart att ansvara för elevens rätt till rörelse kommer det behövas en satsning på en kraftig utökning av idrottstimmar. Här finns begränsade möjligheter ifråga om personal och salar.

Istället behövs ett nytänkande i hur man använder klassrummen, dessa behöver ombildas till aktiva klassrum där man utnyttjar hela rummets yta. Och vi måste reflektera över hur många timmar eleverna sitter ned under en dag?

Rörelse i skolan måste bli allas ansvar på skolan att bidra till. Den kanske viktigaste förutsättningen för att detta skall lyckas är att det finns en påläst och stöttande skolledning, men även kollegor och arbetslag. De vetenskapliga resultaten visar på en sådan tydlig effekt av fysisk rörelse att denna metodik borde vara högprioriterad för alla elever, på alla stadier inom skolan. Skolverket och utbildningsdepartementet behöver ge tydligare direktiv och medel för att stötta arbetet med implementering av en ökad fysisk aktivitet inom skolan.

Om politiker och Skolverk verkligen är oroade över elevernas minskade resultat – varför görs det då inte en riktad satsning och informationsspridning om den fysiska aktivitetens inverkan på inlärningen?

Varför påtalar inte Skolverket och Specialpedagogiska myndigheten vikten av de fysiska aktivitetens påverkan av elevers inlärning i kursplaner och kunskapskrav?

Varför skrivs det inte in i skolans kursplan att alla lärare inom samtliga ämnen skall arbeta med fysisk aktivitet i ett aktivt klassrum?

Varför utnyttjas inte naturen mer som lektionssal (utomhuspedagogik)?

Följande förslag kan öka den fysiska aktiviteten bland eleverna.

  • Organisera rastverksamhet med vuxna och elever som leder, inspirerar och ansvarar för fysisk aktivitet.
  • Inför trivsel- och rastansvariga under rasterna istället för rastvakter.
  • Ha skolgårdar och inomhusmiljöer som uppmuntrar/utmanar till rörelse som klättra, hoppa, dansa, spela musik med mera.
  • Verka för mer utomhuspedagogik där eleverna rör sig och arbetar utomhus.
  • Inför kortare fysiska avbrott under varje teoretisk lektion. (Brainbrakes)
  • Skapa rörelsemöjligheter i aktiva klassrum som uppmuntrar till alternativa arbetsställningar som ståbord, bollstolar, White board-väggar med mera.
  • Schemalägg för att ge möjlighet till ämnesintegrering med idrottsämnet, där moment som kost/hälsa och kroppens anatomi och fysiologi går att förena med flera andra ämnen. Idrotten arbetar även med gruppen där den individuella sociala förmågan tränas liksom teambuilding som bidrar till ett anti-mobbing förebyggande arbete.
  • Återinför friluftsdagar och idrottsdagar i kursplanen där det ges möjligheter till utökade frilufts- och idrottsaktiviteter.
  • Inför rörelsepass inför långa prov/tester som nationella prov då detta ger eleverna ökade förutsättningar att lyckas.
  • Öka möjligheterna för personalfriskvård – vuxna förebilder.
  • Varje skola bör ha en ansvarig som utvecklar och driver det fysiska arbetet på skolan.
  • En utökad satsning på idrottslektionerna i skolan.

Tommy Lénberg, legitimerad lärare i Idrott & Hälsa

Christer Oja med nätverksrepresentanter från ”Nätverket Spring i benen”, ett nätverk för ökad fysisk aktivitet i Stockholms stads 140 grundskolor

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm