sarapernillawern

Läraren Sara Bruun, Pernilla Lundgren, tidigare undervisningsråd på Skolverket och Wern Palmius, tidigare rådgivare på SPSM reder ut ”pysparagrafen”.

Pysparagrafen

Experterna: Så pyser du rätt vid betygssättning

Handen på hjärtat, har du koll på undantagsbestämmelsen? När det närmar sig betygssättningstid får Skolverket och andra myndigheter många frågor om hur den fungerar. Men börja inte i fel ände.
– Den första frågan måste vara: Hur kan vi hjälpa eleven? säger Pernilla Lundgren, undervisningsråd på Skolverket.

Så säger Skolverket

Här kan du läsa vad Skolverket säger om undantagsbestämmelsen.

  • UPPDATERAD: Pernilla Lundgren har, sedan artikeln skrevs, slutat på Skolverket och är nu utbildningskonsult. Wern Palmius är i dag konsult och föreläsare efter att han gått i pension.

På ”Skolverketprosa” är undantagsbestämmelsen en bestämmelse som säger att lärare har möjlighet att bortse från ”enstaka delar” av kunskapskraven vid betygssättningen om det finns särskilda skäl. Med särskilda skäl menas att eleven har en funktionsnedsättning eller andra liknande personliga förhållanden som inte är av tillfällig natur.

Det låter väl enkelt? Nja, att ”Hur fungerar pysparagrafen” är en vanlig fråga till Skolverket visar att det inte är så enkelt. Även Specialpedagogiska skolmyndigheten får många frågor om den så kallade ”pysparagrafen” när betygssättningen närmar sig.

– Gå in på ett forum på sociala medier, där betyg diskuteras, någon gång i maj eller december, och du ser att undantagsbestämmelsen diskuteras hela tiden, säger Sara Bruun, lärare i engelska på Ringsjöskolan i Höör. 

I december 2016 skrev Sara Bruun ett blogginlägg om att användandet av undantagsbestämmelsen kört rejält i diket.  

– Det jag oftast stöter på är att man tror att man kan pysa hela förmågor, som att skriva. Nu är jag språklärare och fastnar förstås för det som gäller mig, men jag stöter ofta på saker som ”eleven vill inte skriva, så jag pyser det”. Men det är inte korrekt, man kan inte pysa bort läsning. Det blir den lätta vägen till ett E, men det är inte okej, säger Sara Bruun. 

En orsak till att det blir fel, menar hon, är att många bara gissar. 

– Man går inte till källan och läser vad det faktiskt står. Det kan också vara så att det på skolan finns en stark och tongivande lärare, speciallärare eller rektor som säger: ”så här är det”. Vad gör du då? Det är faktiskt inte alldeles enkelt att gå emot även om du anser något annat.

I botten ligger också ett tryck på att få alla elever godkända, menar Sara Bruun. Rektor trycker på för att det ska bli så, och även elever, föräldrar och specialpedagoger trycker på och som lärare måste du vara oerhört säker på din sak om du vill sätta F på en elev, säger hon och tillägger att där blir undantagsbestämmelsen ett påtryckningsmedel. 

– Jag skulle säga att det är vanligt. Påtryckningen ”du kan ju alltid pysa” kan komma från rektor men även föräldrar och elever kan säga det. På ett sätt är det inte så konstigt, det blir den enkla vägen för alla inblandade. Sätter jag ett godkänt betyg blir alla glada, säger Sara Bruun. 

Det ska handla om ett direkt hinder.

En av de skolmyndigheter som får frågor om undantagsbestämmelsen är Skolverket. Undervisningsrådet Pernilla Lundgren säger att det är viktigt att man förstår syftet med bestämmelsen. 

– Jag förstår att lärare kanske inte läser propositionen till skollagen men gör man det så är det ganska tydligt. Syftet med undantagsbestämmelsen är att skapa lika förutsättningar för elever som annars inte haft möjlighet att nå ett visst betyg, säger Pernilla Lundgren.

Bestämmelsen är bara aktuell vid betygsättning och man får enbart bortse från enstaka delar av kunskapskraven. Och det gäller inte bara kunskapskravet E.

– Det understryks också att det ska handla om ett direkt hinder, det ska alltså vara omöjligt för eleven att nå kravet, oavsett i vilka former och i vilken omfattning särskilt stöd ges. Man skriver också att tanken är att bestämmelsen ska användas restriktivt.

Och så betonar Pernilla Lundgren att tanken inte är att man ska starta i att fundera på om man kan tillämpa undantagsbestämmelsen, utan den första frågan man ska ställa sig är: Vilket stöd behöver eleven?

– Ibland kan frågorna vi får göra en lite fundersam. Som när undantagsbestämmelsen kommer upp när det gäller talängslan och man börjar fundera redan i sjuan om man kan ”pysa” eleven i slutbetygen. En mycket viktigare fråga är, som sagt, hur vi kan hjälpa eleven.

Men det är ett bra exempel, kan talängslan någonsin bli aktuellt för undantagsbestämmelsen? 

– Vi är väldigt tydliga med att vi inte går in och gör tolkningar i tveksamma fall, det är läraren som har bäst kunskap om eleven. Det här rör sig om mycket kvalificerade bedömningar och är en professionell bedömning läraren måste göra. Alla elever är unika och det är svårt att formulera något generellt. 

Men, tillägger hon, det finns inget i kunskapskraven om att eleven måste tala inför en stor grupp eller helklass. I stället är det viktigt att tänka på lärmiljön och att hitta sätt som fungerar för eleven. 

– Hur man jobbar med stöd i undervisningen är otroligt viktigt. Står det ”eleven för resonemang” i kunskapskraven blir det så klart knepigt om läraren tänker att resonemang alltid måste vara muntliga. Det måste de inte vara. Här måste man hitta lösningar. 

När det gäller det exempel läraren Sara Bruun tar upp, att lärare ”pyser läsning”, har dock Skolverket satt ner foten för att ge viss ledning i vad som kan och inte kan utgöra ”enstaka delar” av ett kunskapskrav. 

– De delar i kraven som handlar om att skriva eller läsa i svenska eller svenska som andraspråk kan inte anses vara enstaka delar. Det är helt enkelt en för stor del. Hela elevens skriv- eller läsförmåga kan man alltså inte bortse från i undantagsbestämmelsen, säger Pernilla Lundgren. 

Hon förstår att undantagsbestämmelsen kan vara svår att tillämpa i en del tveksamma fall. Viktigt är då att samråda med kollegor och rektor.

– Och prata med elevhälsan. Titta på vad som är syftet: att möjliggöra för elever som annars inte fått betyg. Är funktionsnedsättningen ett direkt hinder för det som eleven inte kan? Handlar det om en enstaka del? Det är inte tanken att elever ska vara dömda på förhand. 

Vi får frågor om vad man får pysa från de nationella proven.

Även till Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) kommer det frågor som rör undantagsbestämmelsen. Det kan handla om vad man får pysa när elever med dyslexi ska betygsättas, hur ”att resonera” ska tolkas vid en viss funktionsnedsättning och vad det egentligen innebär att kunna läsa. 

– Sådana frågor visar att man förstått innebörden, att bestämmelsen blir aktuell vid betygsättning, förutsatt att svårigheten beror på funktionsnedsättningen etcetera, säger Wern Palmius, rådgivare på myndigheten. 

– Men sen får vi frågor som vad man får pysa från de nationella proven och då har man ju inte ens förstått vad undantagsbestämmelsen handlar om.

Och så finns det frågorna som är särskilt spännande. Som den SPSM fått om man får pysa simning i idrott, när eleven är allergisk mot klor. 

– Vårt svar är att en sådan sak kan man inte ha upptäckt vid betygsättningen. Man borde haft möjlighet att se till att det fanns ett sötvatten- eller saltvattenalternativ för att pröva simning. Skolan ska motverka funktionsnedsättningens konsekvenser och det innebär att läraren ska ta hänsyn till elevens behov under hela undervisningsprocessen: planering, genomförande, kunskapsbedömning, betygsättning, uppföljning och dokumentation, säger Wern Palmius. 

– Risken med pys-frågorna är att man helt plötsligt kommer på att ”nej, det här kommer gå åt skogen, hur ska vi rädda oss ur den här knipan?” och så tar man till pysparagrafen. Men så ska det inte vara. 

Hur undantagsbestämmelsen används är också en konsekvens av hur duktig skolan eller den enskilde läraren är på att sätta in stöd som leder fram till att eleven når kunskapskraven, menar han. 

– Och det ser olika ut i dag. Det innebär att det man i ett klassrum löser med särskilt stöd, lyckas man inte lösa i ett annat. Och då kommer eleven i stället behöva bli pyst. Det är ett fenomen vi ser.

Men det korrekta är att eleven får stöd?

 – Ja, men eftersom undervisningen inte är likvärdig, så är det kanske trots allt mer rättssäkert att eleven har en chans att klara sig i alla fall – med hjälp av bestämmelsen –  eftersom eleven inte fick optimal undervisning. 

Något som också påverkar är hur färgad skolan är av debatten om fusk och snällbetyg, menar han. 

– Vi upplever att skolorna blir mer och mer rigida i hur de tolkar kunskapskraven. SPSM försöker tala om motsatsen – att eleverna ska uppvisa likvärdiga kunskaper. 

Wern Palmius, som jobbar med elever som saknar talförmåga och därför kommunicerar med symbol-språk, tar ”muntlig framställning” som exempel. Inte kan det vara munnens rörelser som ska betygsättas, frågar han retoriskt. 

– Det är kommunikationsförmågan, naturligtvis. Hade det varit munrörelser hade Stephen Hawkings inte blivit godkänd i engelska i årskurs 6. Det som ska bedömas måste vara om eleven kan kommunicera en tanke, reflektera, förstå andras tankar och så vidare. Verktygen för detta ska inte spela någon roll. 

Om vi ska höja lärares status måste vi visa att vi vet vad vi håller på med.

Att man tar till undantagsbestämmelsen i stället för att sätta in stöd så att eleven får klara kraven på sitt unika sätt, missgynnar eleven på sikt, menar han. 

– Om man kan undervisa på ett sådant sätt att eleven, på ett likvärdigt sätt når ett likvärdigt krav utifrån sin särart, då har eleven nytta av det resten av livet eftersom de vet hur de kan det. 

– Men säger man ”du är sådan här, detta kan du aldrig göra så därför slipper du”, då går eleven från skolan med vetskapen att jag är en sån som inte kan lära mig något sånt här, säger Wern Palmius. 

Men så får vi ikoner, som Hawkings, som – mot förmodan – kan. 

– Och ta elever som senare kommer till Paralympics. Det är inte självklart att de fick godkänt betyg i idrott i skolan. Då är det någonting som är grundläggande fel. Jag tycker att vi är för rigida, man borde i stället visa eleverna en väg för hur man kan göra. 

När läraren bedömer en elevs kunskaper ska man använda all tillgänglig kunskap, menar Wern Palmius.

– Ta elever med selektiv mutism. Ska de pysas? Men de ungarna talar ju någon annanstans, om än inte i skolan. Om de nu pratar med sin mormor – varför kan inte mormor få ett mejl med ett ämne och så sätter mormor på sin mobilkamera och spelar in ett samtal och skickar till skolan?

– Eller ta den där eleven som var allergisk mot klor. Jag kan ge mig sjutton på att familjen åkte till Grekland på sommaren. Kunde inte mamma eller pappa filmat då, när eleven simmade de där metrarna?

Tillbaka till läraren Sara Bruun. 

Behövs det bättre stöd om hur undantagsbestämmelsen fungerar? 

– Nej, jag tycker faktiskt inte det. Det är bara att läsa vad det står. Och jobba kollegialt och hjälpas åt. Sen har rektor ett ansvar att utbilda sina lärare. Men varje lärare har också ett eget ansvar att ta reda på vad som gäller. Om vi ska höja lärares status, och vi vill att alla ska ha hög tilltro till oss, då måste vi visa att vi vet vad vi håller på med.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm