Så ska tillgången till syv bli mer likvärdig

Alla elever har i dag inte likvärdiga förutsättningar att hantera den stora utmaning det innebär att planera för sitt framtida yrkesliv. Ett viktigt redskap för att stötta elever i deras val är studie- och yrkesvägledare.

Men det råder alltjämt stora skillnader på elevers tillgång till syv i Sverige, samt skillnader i vilket ansvar huvudmän och rektorer tar för verksamheten. Det saknas ofta tydliga mål och planer för studie- och yrkesvägledningen, i stället är uppdraget många gånger otydligt och spretigt.

Vad kan man göra för att förbättra det som inte är tillräckligt bra i dag? Den 29 november samlades Anna Ekström, gymnasie- och kunskapslyftsminister, Matz Nilsson, ordförande Sveriges Skolledare, och Lena Hartvigsson, ordförande för LR:s förening för studievägledare, på Saco studentmässa för att delta i en paneldiskussion där yrkets framtid stod på agendan.

– Vilken kvalitet studie- och yrkesvägledningen har beror på hur huvudmannen väljer att organisera och prioritera det här om det ska bli en kvalitativ verksamhet eller inte, sa Lena Hartvigsson.

Lena Hartvigsson tar upp Jönköpings kommun, där hon i dag är verksam, som ett talande exempel. Där har hon syv-kollegor på andra skolor som har det helt annorlunda jämfört med hur uppdraget ser ut på hennes arbetsplats.

– Vi har inte en likvärdighet inom den här kommunen utan det är väldigt olika mellan skolorna. Tyvärr är det störst brist inom grundskolan, i gymnasiet är det lite bättre ställt, det ser jag som ett stort problem som jag möter.

Anna Ekström menade att vi har skapat oss en hel del hinder i Sverige, och ett hinder som hon lyfter fram är att antalet gymnasieskolor har ökat.

– Vi har fått fler och fler skolor. De som redan finns har blivit mindre, det vill säga med färre elever. Vi ser det lite som en uppdelning av ganska stora gymnasieskolor med goda resurser och en stor tillväxt av ganska små gymnasieskolor – det säger sig självt att är man en liten skola då är det svårare att ha elevhälsa, skolbibliotek, och den viktiga tillgången till syv. Här finns det ett problem att vårt skolsystem är väldigt decentraliserat och vi litar mycket på att huvudmännen sak fixa det här med syv, men i praktiken är det väldigt stora skillnader, sa Anna Ekström.

Matz Nilsson på Skolledarförbundet arbetade tidigare som utbildningsdirektör under många år i Malmö Stad och där byggde man upp syv som på något sätt skulle vara mer objektiv, och inte vara bunden till subjektet skolan.

– Jag tror att i Sverige måste man börja prata om att bygga en vägledningsstruktur som står för likvärdighet utifrån det individuella önskemålet. Där vårdnadshavare tillsammans med sitt barn, eller ungdomarna själva, kan gå dit och prata om hur tänker vi. En sak vi behöver bryta i Sverige det är socialisationen, de förbestämda stigmatiserade valen man har med sig hemifrån, sa han.

Parallellt påpekar Matz Nilsson att den nuvarande regeringen tänker klokt kring frågan att få igång en yrkespraktik väldigt tidigt i grundskolan där ungdomarna får möta arbetsliv och skaffa sig en bild av vad arbetsliv är.

– Man behöver tidigare ta in framtidsbilder. Det enda sättet för en kompensatorisk skola är att eleven får ha professionella samtal med någon som lyssnar på vad en säger, och vägleda, sa Matz Nilsson.

Samtidigt poängterar Lena Hartvigsson om detta ska bli fungerande måste syv ges mer resurser.

– Annars kommer ingenting att ske och det blir ytterliga belastningar som skapar frustration. Och yrkesgrupper riskerar att ställas mot varandra, i stället för att vara komplement till varandra, sa hon.

Lärarnas Riksförbund och Lena Hartvigsson tycker att det är otydligt i dag om målen och vad man vill uppnå med syv-uppdraget.

– Vi skulle vilja se en ordentlig översyn från statens sida och se vad man vill med den här verksamheten för att få fram ett tydligare nationellt ramverk för detta. Den är en viktig bit för att komma tillrätta med problemen.

– Det behövs en tydligare definition vad vi menar med studie- och yrkesvägledning, sa Matz Nilsson.

Lärarns Riksförbund har tittat på våra nordiska grannländer och studerat noggrannare hur man arbetar med syv, och Lena Hartvigsson skulle vilja se att det blir mer som de andra länderna gör.

– Att man faktiskt på schemat har utbildningsval och om arbetsmarknad, så det finns med och kan garantera eleverna att de får möta det här. Samt att alla oavsett vilken kommun du bor i får ta del av detta. Vi skulle också vilja se att varje enskild elev ska vara garanterad en minimi-nivå av individuell studie- och yrkesvägledning.