Sågar politikerna: ”Så kan skolan knäcka gängen”

Partiledarnas rop på hårdare straff sågas av Berättarministeriet. Som motvikt lanseras förslag på åtgärder i skolan som ska göra verklig skillnad. Ett är att slopa betyget F.
– F-märkningen är en bokstav som säger att du är underkänd i samhällets ögon, säger generalsekreterare Dilsa Demirbag-Sten till Skolvärlden.

Vid sidan av föräldrarnas förutsättningar konstaterar Dilsa Demirbag-Sten att skolgången påverkar barns framtid mest, och att elever i utsatta områden löper störst risk att hamna i utanförskap och kriminalitet.

– Vi ser hur lärare förändrar deras liv, och har mycket höga tankar om lärare. Men vi vet också att kåren går på knäna. Det är orimligt att höja kraven på lärarna utan att samhället låter det avspeglas i resurser och framför allt tid. Lärarna lyckas fånga upp många barn men inte alla.

Dilsa Demirbag-Sten framför att lärarna själva poängterar att ”vi fixar det här” om man blir fler kollegor i klassrummen.

– Lärarna sitter på kompetensen men vår erfarenhet är att lärare inte får tid till den egna utvecklingen, till det kollegiala lärandet och att se varje elev. Svenska lärare är inte sedda, ändå vill vi att de ska fixa allt vi ställt till med.

”Uppe i varv som nation”

I en debattartikel i Aftonbladet noterar hon att partiledare från vänster till höger talar om hårdare straff för att minska tung kriminalitet. Men det, menar hon, är ett recept som inte kommer att fungera.

– Det finns ingen forskning som tyder på att skärpta straff avskräcker från kriminella handlingar. Jag tror att vi befinner oss i en populistisk era och är uppe i varv som nation. När vårt politiska styre känner att de inte kommer igenom blir det lätt övervakning, straff och ordning som dyker upp för det finns ingen känsla av kontroll på läget i en tid då mycket är ovisst. Då är det tacksamt men likväl populistiskt att åberopa hårdare tag.

Beroende på graden av brottslighet ligger samhällets kostnad för en person som varit kriminell i 15 år på mellan 23 och 90 miljoner kronor, enligt debattinlägget.

– Som jämförelse kostar förebyggande insatser för en person några hundra tusen kronor. Vi måste agera tidigt, redan på BVC (barnavårdscentralen) måste familjer i riskgrupp få stöd i att bryta beteenden. Om det inte går, ge barnomsorgen de förutsättningar som behövs för att fånga upp de här barnen. De flesta förskole- och grundskolelärare kan nästan peka ut vilka det handlar om.

Fyra förslag

Utifrån sin samlade erfarenhet lanserar Berättarministeriet fyra förslag till åtgärder för att bryta utanförskap, vägen in i kriminalitet, och för bättre skolresultat.

* Stärk det svenska språket inom barnomsorgen. Förslaget går ut på att huvudmannen måste skärpa kompetenskraven för personal och att motsvarande barnskötarutbildning bör vara lägsta nivån.

– Lärare, rektorer, och vi framhåller det problematiskt att man väntar så pass länge med att förbereda barnen på det svenska språket, ända upp till förskoleklass. Det är en extra uppförsbacke för lärare att ta emot barn som knappt kan prata svenska. Språket är inte bara lingvistik utan också en relation till omgivning och omvärld. Inom barnomsorgen måste man läsa och prata om böcker varje dag.

Tyngdpunkt på läsning

* Lovskola redan i tidig ålder. Här efterlyser Berättarministeriet att alla barn som riskerar att halka efter erbjuds lovskola under första skolåret. Tyngdpunkten ska ligga på läsning.

– Jag ser gärna en dynamik och en blandning av både lärare och volontärer i lovskolan. Och varför inte lärarstudenter? Jag tror att många vill arbeta extra under sommaren och träna på att möta barnen. Det har funnits en kritik mot lovskolan, som om man trodde att det var där allting skulle fixa sig? Så är det inte. Vi vet att det är under loven där barnen vi pratar om halkar efter mest. Ge barnen möjlighet att komma i kapp.

* Garantera läromedel. Många kommunala skolor har inte råd med ”adekvata läromedel”. Hon menar därför att riksdagen bör lagstifta om att öronmärka pengar för läromedel, och att ett centralt organ får i uppdrag att kvalitetssäkra läromedel innan de ges ut på marknaden.

– Skolorna behöver mer resurser. Vi noterar att det är godtyckligt och väldigt rörigt. Att vi i moderna Sverige har ett grannland, Finland, som satsar dubbelt så mycket är tråkigt. För oss, inte för Finland. Vid sidan av det kollegiala lärandet är läromedlet lärarens viktigaste redskap så det är naturligtvis en enorm fördel om det finns läromedel som motiverar och engagerar. Marknaden har vuxit och digitaliserats och jag ser gärna en kvalitetssäkring.

”Gå om en årskurs”

* Ta bort F-betyget från betygssystemet. Här hänvisas till forskaren Jörgen Tholin som slagit larm om att elever som går ut årskurs 9 utan gymnasiebehörighet (omkring 15 procent) löper högre risk att drabbas av psykisk ohälsa, arbetslöshet och i vissa fall tidig död.

– F-märkningen är statisk och en bokstav som säger att du är underkänd i samhällets ögon. Jag förstår inte vad vi har att vinna på det? Innan eleverna hamnar i årskurs 9 ska man kunna sätta in insatser. Vi kan göra så mycket mer. Kanske kan man få gå om en årskurs eller komplettera? Underkända elever är inte motiverade att jobba sig upp.

Dilsa Demirbag-Sten är övertygad om att förslagen skulle minska samhällets kostnader, öka sammanhållningen, ge utsatta barn bättre förutsättningar och motverka den kriminella livsstilens attraktivitet.

– Barn som faller i händerna på gäng och kriminalitet känner att de inte har någonting annat. Man hamnar där för att man tror att man inte duger till någonting annat. Därför behöver vi stärka skyddsnätet, säger hon.