Ny i yrket: Så lyckades Sara få en bra start

Sara Olsson är nyexaminerad och jobbar sin första termin som lärare i biologi och teknik för högstadiet på kommunala Folkungaskolan i Linköping. Hon är förvånad över att det faktiskt går lättare att möta verkligheten efter studietiden än hon väntat sig.

– Det är vanligt att man bygger upp en känsla av att det kommer vara jobbigt när man först kommer ut i arbete efter examen, men jag har faktiskt inte upplevt det. Jag känner mig trygg och det är kul att gå till jobbet, säger hon.

Skollagen (2 kap. 22 a §) anger att en nyanställd, behörig lärare ska inleda en introduktionsperiod med start dag ett. Skolverket slår fast att läraren under den perioden har rätt till mentorsstöd kring planering, undervisning, bedömning, dokumentation och utvecklingssamtal, med mera. Skolans rektor ska se till att både den nyanställde och mentorn ges goda förutsättningar. 

Företrädare för Lärarnas Riksförbunds studerandeförening menar att verkligheten ofta är en annan. Att det är upp till den nyexaminerade att själv vara påläst om sina rättigheter och våga ställa krav på arbetsgivaren för att få någon introduktion över huvud taget.

Sara Olsson har en mentor i biologi och en annan i teknik, och de har tid avsatt för att sitta ner med henne och prata om vadhelst hon behöver. Sara Olsson upplever att de är genuint intresserade av att stötta henne.

– Vi har en stående tid i schemat då vi kan sätta oss och gå igenom sådant jag behöver hjälp med, och så är de tillgängliga lite när som helst om jag har någon fråga. Vi sitter i samma rum. Det känns som att de är glada att jag är här, och det gäller mina andra kollegor också. Det finns en bra kultur med kollegialt lärarande på skolan och alla hjälper varandra mycket, inte bara oss nya, säger hon.

Sara Olsson var inte särskilt orolig för hur det skulle gå när hon började jobba. Förstås fanns det en och annan fundering som ”tänk om det blir alldeles för mycket” eller ”tänk om kulturen bland lärarna är jättenegativ”, men hon hade sett till att åtminstone det formella stödet skulle finnas på plats.

– Jag tog upp att jag ville ha en mentor och tid för reflektion redan vid intervjun, och när jag sedan blev erbjuden jobbet så såg jag till att det också blev så. Så det här var någonting jag sa att jag ville ha och då fick jag det, säger hon.

Hon var aktiv i Lärarnas Riksförbunds studerandeförening (LR Stud) under hela studietiden, och hade därför bra koll på vad hon har rätt till och vad hon kunde förvänta sig av en arbetsgivare.

– Att man har koll själv är nog dessvärre jätteviktigt. Det är inte nödvändigtvis så att arbetsgivaren undanhåller stödet med vilja, men man tänker inte på det. Det borde självklart finnas en rutin för det, och det borde det göra överallt. Men jag tror tyvärr att det är ganska ovanligt, säger Sara Olsson. 

Det är inte nödvändigtvis så att arbetsgivaren undanhåller stödet med vilje, men man tänker inte på det.

Från Linköpings kommuns håll hänvisar man till Skolverkets föreskrifter som säger att nyexaminerade lärare ska erbjudas minst ett års introduktion med stöd av en legitimerad och erfaren mentor. Men det är upp till varje enskild rektor att se till att omsätta det i praktiken, och Sara Olsson vet att det finns andra nyanställda lärare i kommunen som inte har någon mentor.

Själv har hon inte bara två mentorer, hon har även tid avsatt för reflektion. Tiden är visserligen inte schemalagd, men hon tycker inte att det är något större problem eftersom det finns gott om luft i schemat ändå.

– Jag har fått jättemycket gråtid, alltså tid mellan lektioner. Och det behövs verkligen när man är ny, för att saker och ting tar mycket längre tid då. Jag har inte gjort en hel planering förut, och på VFU:n har jag inte täckt hela undervisningsinnehållet. Man behöver tid för att läsa in sig på ämnet och förbereda sig så att man är trygg när man kliver in i klassrummet och ska hålla lektion. Planeringstiden är nästan det viktigaste som ny tycker jag. 

Mentorerna hjälper inte bara till genom samtal och tips på hur man hanterar föräldrakontakter eller undervisar ett visst moment på ett fiffigt sätt. De är också mer handgripligen inblandade emellanåt.

– Jag har ju ganska praktiska ämnen, så ibland hjälper de till att hitta material eller förbereda klassrummet. Men vi pratar mycket om undervisning och planering, hur man ska dokumentera, bra sätt att hålla koll på elevernas kunskapsutveckling och mycket annat, säger Sara Olsson.

Hon tycker det är skönt att ha specifikt utvalda personer att gå till, men tror också att det är viktigt med öppenhet och generositet i lärarkollegiet i stort.

– Det väldigt skönt om det finns en kultur där man kan fråga den som finns närmast. Här är folk verkligen snälla och hjälpsamma, jag känner att de vill ta hand om mig så att jag ska vilja stanna kvar. Det säger de till mig.

Sara Olsson tycker det är svårt att föreställa sig hur det hade varit att komma till skolan och börja jobba utan att få det stöd hon har nu. Men en sak är hon säker på: hon hade varit betydligt mer stressad.

– Planeringstiden hade jag saknat jättemycket. Jag hade fått lov att jobba alldeles för många timmar. Jag sitter här 45 timmar i veckan som det är nu. Och tryggheten i sig att veta att man alltid har någon som hjälper en gör att man blir mycket mindre stressad. Det är väldigt viktigt.

Hon tror också att det i sin tur skulle spilla över på eleverna.

– Så fort man blir stressad eller otrygg så märks det i klassrummet. Och det är självklart att undervisningen hade påverkats negativt om jag inte kunde ha lika välplanerade lektioner. Och när det är dags för betygsättning skulle jag bli mycket mer osäker. Där känner jag att jag vill ha någon som backar upp mig såhär i början.