Sfi – som ämnesfylld språkerövring

Det skrattas mycket i det här klassrummet.

– Fast jag har bara haft gruppen ett par dagar, så de har inte hunnit bli riktigt varma i kläderna än, kommenterar sfi-läraren Lotta Elmqvist.

Bänkarna är placerade i en hästsko och hon står i mitten och har hundraprocentig kontakt med de nio eleverna. Vi befinner oss på Axel Weüdelskolan i Kalmar och en majoritet av eleverna i gruppen har sitt ursprung i Syrien.

Mellan ett och två år har de befunnit sig i Sverige och tillsammans med Lotta Elmqvist ska de klara av nivå D i sina sfi-studier, den sista nivån innan det är dags att gå vidare till grundläggande vuxenutbildning.

Under lektionen pratas det däggdjur, insekter och fåglar.

– Vad betyder det att lägga ägg, frågar Lotta Elmqvist.

Varje nytt ord förklaras, hon upprepar och stämmer av att alla har förstått. Att svensklektionen har ett tydligt biologitema är långt ifrån någon slump.

– Min tanke är att eleverna ska lära sig det svenska språket genom andra ämnen. Jag vill att de ska få en förförståelse för ämnen som samhällskunskap, historia och religion och lära sig ämnesspecifika ord. Jag är övertygad om att de har större chans att klara vidare studier om de får den här förförståelsen, säger Lotta Elmqvist.

Det viktiga är inte att eleverna lär sig att lejon har päls, förtydligar hon. Det vet de naturligtvis redan. Men det är viktigt att kunna ordet päls och att man kan använda det på olika sätt.

– Alla dessa ämnesord, det är ju sådant vi andra redan har med oss. Det blir mycket enklare när de sedan ska börja läsa på grundvux om de redan känner till terminologin. Dessutom handlar historia och samhällskunskap om att förstå hur vårt samhälle är uppbyggt och fungerar. Och ju större förståelse man har för det, desto lättare blir det att komma in i samhället.

Idén till sitt sätt att undervisa fick Lotta Elmqvist när hon läsåret 2012/2013 arbetade med Mångfald i omsorgen (Mio) där eleverna läste en förlängd undersköterskeutbildning på grund av bristande förkunskaper.

– I stället för att ha en ren svenskbok så använde jag mig av vårdlitteraturen. Det var meningen att vi skulle läsa grunden en hel termin, men redan efter åtta veckor kunde eleverna gå över till ordinarie kurs och börja med vård- och omsorgsböckerna. Det var ganska häftigt, berättar hon.

Så varför inte göra samma sak på sfi:n?

Lotta Elmqvist gick till sin rektor och berättade vad hon ville göra. Rektorn tände på idén.

De elever som kommer till Lotta Elmqvist är de som har svårast att lära sig det nya språket. Så förutom det nya arbetssättet ville hon att de skulle få mer tid och läsa hela dagar, 25 timmar per vecka i stället för 15. Allt för att kunna ta det lugnt och metodiskt i början. Dessutom önskade hon en dator till varje elev. Till det räckte inte skolans budget så hon sökte och fick pengar från Gymnasieförbundets verksamhetsutvecklingsfond för att driva projektet i ett år.

– Det är långt ifrån någon självklarhet att våra elever har en egen dator. Jag vill att de ska kunna titta på filmerna hemma, jag vill att de ska kunna sitta och skriva sina arbeten och jag vill att de ska kunna ha kontakt med oss lärare och med varandra när de är hemma. Och så får de datorkunskap på köpet, förklarar hon.

I klassrummet blir det tydligt var svårigheterna i det svenska språket ligger.

– Kan alla säga unge, frågar Lotta Elmqvist och går varvet runt.

Alla får ljuda, om och om igen tills det sitter. 

– Även ”n” kan låta så här, säger hon och skriver bänk, bank, tänk på tavlan.

Och så ljudas det igen. I det här klassrummet tycks inget lämnas åt slumpen.

– Ja, jag styr lektionerna, men jag planerar tillsammans med eleverna. Jag vill att de ska säga till om det blir för svårt. Men visst petar jag, jag petar i språket hela tiden. Framförallt i början, och framförallt när jag har svagare elever. Jag har den här kontakten med eleverna hela tiden, jag vill att de är med och pratar och att de måste tänka.

Hon berättar också att hon jobbar mycket med att eleverna ska lära sig hur man lär sig.

De projektpengar hon fick gällde bara för 2014. Arbetssättet tänker hon dock fortsätta med, men nu blir det femton timmar igen och delar av kursen måste tas bort.

Har du utvärderat projektet? 

– Jag håller på och utvärderar det nu och det har gått väldigt bra. Tanken var att jag skulle ha projektgruppen i ett helt år, men de klarade kursen mycket fortare så jag hade flera kurser under året. Jag stämmer av med lärarna som arbetar på grundvux hur det går för eleverna där och det går bra. Lärarna påpekar också att eleverna är vana vid att arbeta med datorer.

Sfi är ett ämne som många har åsikter om. Från politiskt håll kommer det önskemål om effektivitet och det görs utredningar om hur sfi ska förändras och förbättras.

– Om det säger jag så här: Fråga oss som jobbar ute i skolorna. Det är viktigt, för det ser inte likadant ut i hela Sverige, vilket beror på hur mycket pengar kommunen satsar. Jag tror också att kommunerna skulle vinna på om studenterna fick mer tid på sfi. Det är väl bättre att man går längre i skolan och har något vettig att göra än att man som nu får sina timmar och när de är slut hänvisas man till socialen. Men det är min personliga åsikt.

Vilka är de största utmaningarna för dig som sfi-lärare?

– Att eleverna har sådana trauman bakom sig. Jag har elever som inte kan sova, som är trötta och har ont i huvudet. De tänker på sina familjer i Syrien. Hur ska man då kunna lära sig? Det är grymma förhållanden de har varit med om. Då måste jag försöka skapa en fristad åt dem i skolan, säger Lotta Elmqvist. 

– Men det är väldigt mycket skratt också. Vi har roligt. Det är jätteviktigt att ha ett tillåtande förhållningssätt och det måste vara okej att säga fel. Annars lär man sig inget.