Undervisning

”Ska lärare undervisa om självmord?”

Claes Jenninger debatt

”Varken lärare eller ungdomar ska kommenderas på det sättet att tala om liv eller död”, skriver Claes Jenninger om fallet i Borås där kommunen ålade lärarna att undervisa om självmord.

Den 21 september skriver Skolvärlden om hur LR i Borås efter kraftiga lärarprotester stoppat en från arbetsgivaren ålagd arbetsuppgift om att undervisa om självmord/suicid. Det var naturligtvis bra att facket sa ifrån och fick gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen att dra tillbaka sitt nya pålägg på lärarna.

Somliga lärare kan säkert känna sig kompetenta att ta sådana samtal med sina gymnasieelever, men att som oförberedd ”visa en film och ha några dialogfrågor som inte kräver expertkunskap” är horribelt för både lärare och elever. Varken lärare eller ungdomar ska kommenderas på det sättet att tala om liv eller död.

”Har erfarenhet av självmordsförsök”

2005 undersökte NASP, Nationellt centrum för suicidprevention på Karolinska institutet, skolors erfarenheter av självmord: ”Resultaten visar att nästan 42 procent av högstadierektorerna och över 50 procent av gymnasierektorerna har erfarenhet av elevers självmordsförsök”. Vad gäller elevers självmord har 8,9 procent av högstadierektorerna och 29,9 procent av gymnasierektorerna den erfarenheten. Och det har inte minskat sen dess.

Det är alltså synnerligen angeläget att skolor tar frågan på allvar! 2021 tog 145 unga (under 24 år) sitt liv i Sverige. Dessutom 10 barn under 14 år (NASP 2022). Samtliga var eller har nyligen varit skolelever.

”Psykisk ohälsa ökar”

Lärare är professionella på att undervisa i sina ämnen. Men lärare är också professionella på skolans andra uppdrag, att bry sig om sina elever, att se när någon ändrar beteende och inte mår bra! Den psykiska ohälsan bland våra unga ökar stadigt för varje undersökning, Skolbarns hälsovanor, som görs av WHO vart fjärde år. Och den ökar mest i Sverige. Orsakerna är många, stress, oro för klimat och krig, funktionsvariationer, mobbning, diskriminering, hot och våld och kriminalitet till exempel.

Men vart vänder sig lärare med oro för sina elever? Lärare är inte kurator, speciallärare, psykolog, läkare, fritidspedagog, familjerådgivare, socialsekreterare, ja inte ens polis. Så var finns den instans jag som lärare vänder mig till när jag upptäcker att en elev blir utåtagerande? Eller isolerar sig? När eleven slutar komma till lektionerna eller upphör att vilja lära sig?

”Skapar trygghet”

Där det finns en närvarande elevhälsa på en skola fungerar det med snabba insatser av den expertis som en lärare tryggt kan lämna sin oro för en elev till. Och det snabba agerandet skapar trygghet för både lärare och elever, redan innan oron vuxit till psykisk ohälsa, störningar av undervisningen, osocialt beteende. Eller svaga studieresultat.

För det märkvärdiga är, att det är på skolor med utbyggd och närvarande elevhälsa som elever uppnår de höga studieresultaten, det som alla politiker har som måttstock för en ”bra skola”. Det gör man inte med en studiedag, en temavecka eller med auktoritära åtgärder.

Claes Jenninger, lärare

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm