biskop
Foto: Martina Wärenfeldt
Debatt

Skolan har ett stort ansvar för religioner

"Hur kan man undgå att se vilken betydelse levande religiositet spelar i vår tid? Och hur kan man vara så blind för den plats tro och bekännelse har i dagspolitiska frågor?", skriver Fredrik Modéus, Biskop i Växjö stift.

Mina föräldrar var lärare. Från tidiga år minns jag hur de kämpade med uppgiften och ansträngde sig för att ge eleverna god undervisning. Tidsåtgången var stor och arbetsdagen fortsatte ofta in på kvällen. Prov skulle rättas, lektioner förberedas. Den erfarenheten har gett mig en grundläggande respekt för läraryrket. Samma engagemang som fanns hos mina föräldrar har jag sett hos mina barns lärare genom åren. Alla som undervisar barn och ungdomar är värda en eloge, inte minst med tanke på den kraft de lägger på att skapa förutsättningar för lärandet, i form av lugn och ro i klassrummet.  

Det egna engagemanget för pedagogik och undervisningsfrågor gör att jag gärna följer debatten kring skolfrågor. På senare tid har en sak bekymrat mig. Det har kommit forskningsrapporter som visar att religions­ämnet behandlas styvmoderligt i skolan. Något för­enklat tycks bilden som förmedlas vara att religion handlar om udda människor som utstyrda i märkliga kläder gör obegripliga saker vid särskilda tillfällen.

År 2015 presenterades doktorsavhandlingen ”Religious Education in Contemporary Pluralistic Sweden” vid Göteborgs universitet. Författaren Karin Kittelmann Flensner visade utifrån observationer på tre stora kommunala gymnasieskolor att elever får lära sig att religion mest är en kvarleva från förr. I undervisningen framställs ofta religiös övertygelse som svårförenligt med att vara en modern, rationell och självständigt tänkande människa. Att däremot inta en icke-religiös, ateistisk position beskrivs som ett neutralt och normalt förhållningssätt.

Enligt Kittelmann Flensner är dessutom perspektivet ”vi och de” ofta förkommande i klassrummet. ”Vi” är liktydigt med moderna, sekulära människor, medan ”de” är religiösa människor i allmänhet – och muslimer i synnerhet. Och detta äger rum trots att det i många klassrum sitter elever som faktiskt bekänner sig som kristna, muslimer eller som tillhöriga någon annan religion. 

Förra året visade Carina Holmqvist Lidh i licentiatuppsatsen ”Representera och bli representerad” vid Karlstad universitet på liknande sätt att studenter med religiös tillhörighet inte känner igen sin egen religion i den undervisning de får i skolan. De menar att den presenteras på ett stereotypt, faktaorienterat sätt, med fokus på historia, strikta regler och lydnad.

Dessa resultat skrämmer och frågan infinner sig hur man kan behandla religion så. Hur kan man undgå att se vilken betydelse levande religiositet spelar i vår tid? Och hur kan man vara så blind för den plats tro och bekännelse har i dagspolitiska frågor? Vi behöver mer kunskap om religion, men mer än något annat behöver vi insikt i religionernas hjärta. Bara så kan vi förstå det som händer i vår värld, både globalt och lokalt. Här har skolan ett mycket stort ansvar.

Fredrik Modéus, Biskop i Växjö stift

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm