”Skolan måste satsa på det sociala och emotionella lärandet”

Första dagen på ett nytt skolår fick alla lärare ett brev från skolans rektor.

Kära lärare:

Jag överlevde koncentrationsläger. Mina ögon såg saker som ingen ska behöva bevittna: Gaskammare byggda av utbildade ingenjörer. Barn som förgiftades av utbildade läkare. Barn mördade av erfarna sjuksköterskor. Kvinnor och spädbarn som sköts och brändes av människor som examinerats från gymnasier och högskolor. Därför kom jag att bli misstänksam mot utbildning. Min önskan är: Hjälp era elever att bli humana och medkännande. Er strävan måste vara att aldrig skapa utbildade monster eller lärda psykopater. Läsning, skrivning och matematik är viktigt bara om det bidrar till humanitet.

Ur ”Teacher and Child” av Haim Ginott (1972) (debattörernas översättning)

Exemplet ovan visar på katastrofala följder av brist på empati och medmänsklighet, men det finns många mer näraliggande och vardagliga exempel.

Inom de flesta yrken i vårt moderna samhälle efterfrågas förmåga till social kommunikation och samspel. En vanlig missuppfattning är att social kompetens är detsamma som socialt och utåtriktat beteende. Men det går djupare än så. Vi behöver kunna använda och visa den sociala kompetensen med goda intentioner både för oss själva och för andra.

Sjukvården är ett av många tydliga exempel som visar hur viktig kombinationen av yrkesskicklighet och humant bemötande är. Vi vill möta någon som har yrkeskompetens men också någon som visar respekt, är lyhörd och empatisk. Det behövs både kunskap och socioemotionell kompetens. Många klagomål inom vården handlar om dåligt bemötande och det har också visat sig att ett gott bemötande kan påskynda läkningsprocessen.

Den föränderliga världen ställer krav på flexibilitet och förmåga att göra val som blir bra både för oss själva och för andra. Många unga känner sig vilsna idag med stress, oro och psykisk ohälsa som följd. Framtidens samhälle med alla utmaningar vad gäller potentiellt positiva eller destruktiva möjligheter, behöver människor som kan hantera sina känslor, samarbeta och uthålligt fokusera på gemensamt positiva mål.

För att skapa förutsättningar för ett bra liv och för att bygga ett hållbart demokratiskt samhälle räcker det därför inte att skola och utbildning satsar på den kognitiva och intellektuella utvecklingen. Det sociala och emotionella lärandet är lika viktigt.

Den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD (som också står för PISA-mätningarna) har sedan några år satt skolans roll för socioemotionell utveckling och lärande i fokus och betonar den avgörande vikten av detta för framtidens samhällsbyggande (Skills for Social Progress – The Power of Social and Emotional Skills, 2015). De inleder nu en stor internationell studie, som ska vara klar 2020, för att skapa verktyg för att kunna mäta och följa upp detta lärande (The Study on Social and Emotional Skills). Vi kan räkna med att framtidens PISA-undersökningar även kommer att innehålla de sociala och emotionella dimensionerna av lärandet.

Vår erfarenhet är att pedagoger i allmänhet ser nödvändigheten av att arbeta medvetet och systematiskt med det sociala och emotionella lärandet. Denna dimension av lärandet har emellertid rönt väldigt lite uppmärksamhet i diskussioner om skolan i Sverige under senare år, och nämns till exempel nästan inte alls på Skolverkets hemsida.

Det är hög tid att även vi i Sverige förstår hur avgörande det är att fokusera känslorna och det sociala samspelet för att integrera det i allt lärande. Skolor och förskolor behöver få betydligt mer stöd och vägledning i att arbeta med det sociala och emotionella lärandet. Vi måste på allvar sträva efter att utveckla hela människan.

Som den kände norske psykologen Magne Raundalen uttryckte det en gång; ”Vad hjälper det att vara intelligent om man inte är riktigt klok”.

Björn Gislason och Lars Löwenborg, leg psykologer med mångårig erfarenhet av arbete inom förskola och skola