”Skolor ska inte kunna säga nej”

Förra året kom det 71 000 barn och ungdomar under 18 år till Sverige. Antalet i åldern 13-15 år motsvarade drygt fem procent av alla elever i årskurs 7-9, enligt beräkningar av Skolverket.

Med nyanländ avses i det här sammanhanget en person som under de senaste 12 månaderna (det vill säga från den 22 november 2014) skrivits in i Migrationsverkets mottagningssystem eller som fått uppehållstillstånd under 2015.

Fem procent är detsamma som mellan en och två elever per klass, en långt ifrån omöjlig uppgift att klara för de flesta skolor.
Men fördelningen mellan Sveriges kommuner varierar mycket kraftigt. I till exempel Åsele var andelen nyanlända i högstadieåldern i slutet på förra terminen 38 procent av antalet folkbokförde i kommunen i motsvarande ålder, i Ljusnarsberg var andelen 28 procent och i exempelvis Gullspång 26 procent.

I Vaxholm och Danderyd var andelen vid samma tidpunkt 0 procent och i Vellinge, Täby och Lidingö 1 procent, enligt Migrationsverkets statistik. Den skeva fördelningen är ingen tillfällighet.

Läsåret 2013/2014 hade var tredje svensk skola överhuvudtaget ingen nyanländ elev som slutförde högstadiet och drygt tusen skolor hade högst två. Samtidigt fanns det ett femtiotal som hade fler än tio nyanlända och på 26 skolor var minst var femte elev som slutade årskurs 9 nyanländ.

2015 konstaterade DN i en granskning att fyra procent av Sveriges grundskolor tog emot en tredjedel av alla nyanlända eleverna.

– Fördelningen måste bli mycket jämnare. Det finns skolor som tar emot extremt många nyanlända barn och ungdomar, samtidigt som det finns skolor som i stort sett inte tar emot några alls. Så kan det inte få fortsätta. På samma sätt som en kommun inte ska kunna säga nej till att ta emot nyanlända, bör inte heller enskilda skolor kunna göra det, säger Bo Jansson.

– En jämnare fördelning mellan både kommuner och skolor skulle dessutom stärka likvärdigheten i skolan.

Och integrationen?

– Det tror jag. Integrationen fungerar bäst när eleverna är blandade. Det är alldeles för stor segregation idag. Det finns därför flera skäl att se till att nyanlända elever fördelas på ett jämnare sätt mellan Sveriges skolor.

Lärarbristen har hittills gått över alla prognoser

Redan före den senaste flyktingvågen var det stor lärarbrist i Sverige. Häromåret till exempel uppskattade SCB att det 2025 kommer att saknas 65 000 lärare.
Bara de senaste månadernas flyktinginvandring till Sverige har, enligt regeringens beräkningar, gjort att bristen har ökat med ytterligare 17 000.

– Prognoser blir dock snabbt inaktuella. Det är heller inte så enkelt att man ut utifrån antalet nyanlända elever snabbt kan räkna fram behovet av nya lärare. Förutom antalet avgörs mycket av de nyanländas skolbakgrund som kan variera mycket, säger José-Luis Berrospi som är undervisningsråd på Skolverket.
Även om det är svårt att fastställa det exakta antalet, innebär fler elever utan tvekan ökat behov av lärare.

Dessutom lärare med specialkompetens. Många av dagens yrkesverksamma lärare har ingen eller bristande erfarenhet av undervisa elever med annat modersmål än svenska. De har heller inte fått någon kompetensutveckling i språkutvecklande arbetssätt.

– Lärarbristen har hittills gått över alla prognoser och blivit större än vad någon kunnat prognostisera, säger Bo Jansson.

Vad ska man göra?

– Det finns inga genvägar. Läraryrket måste bli mer attraktivt. Samtidigt är det väldigt många lärare – tiotusentals – som har lämnat läraryrket och som i dag arbetar med annat. Om de återvänder till skolan skulle en del av lärarbristen lösas. Men ska de komma tillbaka måste arbets- och lönevillkoren förbättras.

– Det behöver också satsas på fortbildning av yrkesverksamma lärare, till exempel lärare i svenska som andra språk och på ett lärarlyft för de lärare som undervisar i svenska som andra språk men som inte är behöriga i ämnet. Jag tycker att man borde ge fler möjlighet att studera till SFI-lärare över sommaren. 

 Det kostar mycket pengar.

– Utbildning måste få kosta. Den är en nyckelfaktor för att vi ska lyckas med integrationen. Motsatsen vore förödande. Samtidigt är det feltänkt att se utbildning som en kostnad. Den är i längden en investering.

Alla elever som inte når målen, bör gå på sommarkurser

Det är stora skillnader mellan många nyanländas skolbakgrund. En del befinner sig på samma eller högre nivå än sina svenska kamrater i motsvarande ålder, medan andra har mycket bristfällig eller till och med ingen skolbakgrund alls.

– Ur ett lärar- och utbildningsperspektiv är situationen komplicerad. Att få in elever i klassen som åldersmässigt är lika, men där några knappt gått i skolan medan andra i exempelvis matematik ligger långt före de svenska eleverna, är en enorm utmaning, säger Bo Jansson.

Bör man nivågruppera mer?

– Jag tycker att de nyanländas ålder i för hög grad styr vilken årskurs de hamnar i. Ska det här hålla, måste vi nivågruppera i större utsträckning. Barn från exempelvis Somalia som knappt har gått i skolan har inte samma förutsättningar som barn från Syrien med god skolbakgrund. Samtidigt kan vi av sociala skäl inte ha för stora åldersskillnader.

Prioriterad timplan för nyanlända?

– Det tror tror jag är nödvändigt, framför allt för dem som kommer till Sverige i relativt hög ålder, till exempel på högstadiet.

Obligatorisk sommarskola?

– Ja, men inte bara för nyanlända. Alla elever som inte når målen, bör gå på sommarkurser. Principen att man ska klara grundskolan för att gå på gymnasiet ska gälla för alla ungdomar, oavsett om de är födda i Sverige eller inte. De elever som behöver extra hjälp ska få det.