ake_orebro_digi

Åke Grönlund arbetar som professor i informatik vid Handelshögskolan vid Örebro universitet och en av Sveriges ledande forskare och debattörer inom skolans digitalisering.

Arbetsmiljö

Skolprofessorn: ”Huvudmännen tar inte ansvar för digitaliseringen”

Den digitala arbetsmiljön för lärare behöver bli bättre på skolorna.
Det menar professor Åke Grönlund som är en av Sveriges ledande forskare och debattörer inom skolans digitalisering.
– Det är skolhuvudmännen som måste ansvara för att det fungerar, och i dag gör de inte det på många håll, säger han. 

Digitaliseringen i den svenska skolan har pågått i flera decennier. I dag är lärarvardagen för många fylld av krånglande nätverk, trasslande IT-system och strulande elevdatorer. Att den digitala arbetsmiljön behöver bli bättre på skolorna är en fråga som diskuteras flitigt.

Åke Grönlund arbetar som professor i informatik vid Handelshögskolan vid Örebro universitet och en av Sveriges ledande forskare och debattörer inom skolans digitalisering. Han tycker att det är ett alldeles för stort glapp på svenska skolor i hur långt man har kommit i den digitala utvecklingen.

– Det skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika kommuner. Flera rapporter visar att några kommuner knappt är digitala alls, medan andra har kommit långt. Dessutom finns det stora skillnader mellan skolor i samma kommun, säger Åke Grönlund.

Ska det bli likvärdigt överallt måste någon ställa krav på verksamheterna, menar han.

– Staten måste hitta sätt att mäta utvecklingen mot de mål som den nationella strategin anger. Det är ingen lätt uppgift. Men man kan inte bara lämna över det till huvudmännen utan at ställa tydliga krav.

Den viktigaste faktorn i frågan om att lyckas bra med digitaliseringen är huvudmännens ansvar.

– Bollen ligger väldigt mycket hos huvudmännen. Lärarna kan bara förväntas göra sin del av arbetet och kan inte lastas för att den digitala infrastrukturen ska fungera och vara effektiv, och alla system ska hänga ihop. Det är skolhuvudmännen som måste ansvara för att det fungerar, och i dag gör det inte det på många håll, säger Åke Grönlund.

– Det skulle kunna bli ändring om staten går in och ställer tydliga krav, men det har jag svårt att se. Den nationella digitaliseringsstrategin handlar mest om att man ska digitalisera – inte så mycket hur.

Har det varit för mycket fokus på ”att” införa det digitala och inte ”hur”?

– Det har varit väldigt mycket ”att”. Nu pekas skolhuvudmännen äntligen ut som ansvariga för en massa saker och det är jättebra, men sedan handlar det om hur man följer upp det hela i praktiken. Frågan är hur man ska följa upp utvecklingen. Skolhuvudmännen ska se till att elever och lärare har tillgång till digitala verktyg utifrån sina behov, ändamålsenlig infrastruktur och ändamålsenliga digitala lärresurser så teknikens möjligheter kan utnyttjas effektivt. Men hur vet man när allt detta är tillräckligt bra? Staten måste sätta någon sorts standard för detta. Den har vi inte sett än. Och när kraven är definierade återstår för alla skolhuvudmän att uppfylla dem, hur det ska gå till är inte heller självklart.

Ett annat problem är att både tekniken och användningen av IT kommer att bli mer gemensam – i första hand inom varje huvudmans område men på sikt även nationellt, menar Åke Grönlund.

– Tekniska system, lärresurser, datahantering kommer att bli allt mer standardiserad för att uppnå både bättre lärarstöd och bättre uppföljning. Därmed kommer det att i väsentliga avseenden bli mer likartade arbetssätt. Det betyder att skolhuvudmännen kommer att få ökat inflytande över, och ansvar för, lärarnas arbetssituation, säger han och fortsätter:

– Allt fler beslut som rör skolarbetet kommer att fattas på mer central nivå. Det är känsligt, för det är klart att pedagogik är någonting som lärare är bäst på. Men gemensamma lösningar krävs för att utnyttja teknikens möjligheter och för likvärdighet, och då krävs former för kollegial utveckling så lärarnas kompetens kan utnyttjas effektivt samtidigt som mer gemensamma arbetsmetoder utvecklas.

Åke Grönlund menar att det verkligen behövs en strategi för att se till att bra saker sprids i svensk skola.

– Det är orimligt att kräva av varje lärare att ta på sig ansvaret att sprida sina goda exempel till resten av Sverige, eller kommunen. Innovationer kommer till i olika klassrum, att organisera värdering och spridning av de innovationer som leder till förbättringar – inte de andra! – är en uppgift för skolhuvudmännen. Infrastruktur är en annan sådan uppgift. Floran av IT-system kan inte vara alltför omfattande, det blir besvärligt både för elever och lärare och det gör informationshanteringen splittrad. 

Hur ser du på debatten om digitaliseringen i svensk skola?

– Det finns mycket som är bra med debatten och många debattörer säger vettiga saker. Men sedan tenderar saker att blåsas upp som är mindre viktiga – som till exempel debatten om skärmtid. Det viktiga är ju vad man gör när man sitter framför skärmen, inte tiden. Det fanns en tid när de som ägnade sig mycket åt att läsa böcker också kritiserades för att de tillbringade för mycket tid ”overksamma”. När det gäller skolan så handlar det om att se till att eleverna jobbar så smart som möjligt för att lära sig saker. Att förbjuda mobiltelefoner är då en bisak. Det viktiga är att se till att eleverna utnyttjar sin tid till skolarbete, säger Åke Grönlund.

Tekniken kan hjälpa både lärare och elever att mer effektivt följa upp arbetet. Men det förutsätter att man dels har rätt teknik, och använder den.

– Vi ser ibland tendenser till att man lämnar eleverna ensamma med sin dator eller platta i alltför stor utsträckning. Sådant leder ofta till ineffektivt och demoraliserande ensamarbete. Tekniken bör i stället användas så att läraren i större utsträckning ser och deltar i elevens arbete. Vi ser sådant också, men inte överallt. Det är en av de viktigare olikheterna som skolhuvudmän har att ta tag i.

Han tror att det alltid finns en risk att en del skolhuvudmän kommer att lägga sig på en miniminivå, det vill säga att man gör enbart det man direkt blir tillsagda att göra. Då gäller det att miniminivån tillräckligt hög.

– Det bästa vore ju om alla skolhuvudmän såg strategin inte bara som ett krav från staten utan som en möjlighet at utveckla sin kärnverksamhet, men med tanke på hur utvecklingen sett ut hittills ska man nog inte vara för blåögd i det avseendet.

– En strategi som denna är ju inte i första hand till för att elda på de skolhuvudmän som redan ligger långt fram, utan att se till likvärdigheten.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm