kenth_rohlen

1986 var Kenth Rohlén med i Skolvärlden. I dag, 32 år senare, intervjuar Skolvärlden honom igen.

| Foto: Jonas Bilberg
Lärarliv

Skolvärlden möter läraren Kenth – 32 år senare

I en intervju med Skolvärlden 1986 berättade den nyexaminerade läraren Kenth Rohlén om sitt arbete som kombinationslärare. 
En hel yrkeskarriär och 32 år senare är det pensionsdags. Skolvärlden sökte upp honom för en ny intervju.

Skillnader då och nu
  • ”Elevernas försämrade fysiska, och framför allt psykiska, status. Vårt samhälle har förändrats och barnen har tagit stryk.”
  • ”Skolan i dag är en kostnad och inte en investering som jag upplevde att man såg det som tidigare. Då, eleven i centrum nu, pengarna i centrum.”
  • ”Förut stod skolan för något, var en auktoritet, var ett samhälles ansvar, i dag har vi blivit en marknadsplats en kundorienterad affärsverksamhet.”
  • ”När jag gick ut hade jag min lärarexamen som stod för viss kvalitet och utbildning. Litar inte politiken längre på att utbildningsställena gör sitt jobb? Varför behövs det utöver detta en legitimation? Skapade inte detta bara osäkerhet och kostade pengar som i stället kunde använts till utbildning, mindre klasser eller satsning på elever med särskilda behov?”
  • ”Då hade vi en flumskola som ansågs vara en av de bästa kunskapsskolorna i världen, i dag har vi en kunskapsskola som är flummigare än någonsin och som sjunker i internationella mätningar. Är det så att kommunaliseringen och samhällsutvecklingen har skapat en kvalitetsmässig större skillnad mellan landets skolor och att det skulle kunna avhjälpas med att staten tar ett större och tydligare ansvar för verksamheten?”

När Kenth Rohlén, 63, tog lärarexamen på 80-talet bestod yrkets vardag av inslag som ugnsstekt fisk med mandeltäcke på lunchen, skärpejusteringar på overheadprojektorn och den smått kväljande lukten av Jenka-tuggummi i skolkorridoren.

Förutom den tekniska utvecklingen och nya arbetsvanor har mycket förändrats inom läraryrket under de senaste 30 åren. Men hur har egentligen lärarrollen utvecklats sedan 80-talet?

I nummer tre av Skolvärlden 1986 intervjuades den nyutbildade kombinationsläraren Kenth Rohlén och vi följde honom hack i häl under en arbetsdag på Gumaeliusskolan i Örebro.

– Det var inte helt vanligt 1983, när jag tog min lärarexamen, att man läste just en kombinationsutbildning. Det var en nymodighet med tvåämneskombinationen som jag läste, engelska och idrott. Jag tillhörde den andra eller tredje kullen som gick ut med den kombinationen, berättar Kenth Rohlén.

I dag är Kenth Rohlén 63 år och undervisar fortfarande i ursprungsämnena engelska och idrott, i kombination.

– Kombinationen har gjort att jag har kunnat behålla båda ämnena med nöje. Det är två så pass olika ämnen och det har sparat på kroppen vad gäller idrotten. Jag har kunnat gå över mer och mer till engelskan på senare år, men samtidigt hållit i ett litet antal idrottstimmar. Det är fortfarande väldigt kul.

Hur har dina ämnen utvecklats under dina 32 år i yrket?

– Tittar man på idrotten ser jag en oro i utvecklingen. Jag ser att den fysiska statusen på våra ungdomar är betydligt sämre i dag än vad den var när jag började jobba. Det är jättestor skillnad. Men även skillnaden mellan ungdomarna är betydligt större, säger Kenth Rohlén.

– I engelskan är det raka motsatsen. I den mediavärld som vi lever i dag är våra ungdomar omringade av engelskan dygnet runt. Språkligt är många extremt mycket duktigare än eleverna på 80-talet.

Det var dåtidens mobiltelefon.

Du säger i intervjun från 1986 att ni lärare ”håller kontakten via telefon och via lappar”. Hur fungerade det?

– Haha! I den lokalen som jag jobbade så kunde vi inte arbeta parallellt – när jag lämnade så kom nästa lärare in. Det blev många gånger att man stack iväg snabbt från sin lektion och ville man då meddela någonting var det enkelt att skriva lappar till kollegan.

– Det var dåtidens mobiltelefon. Det känns roligt att ha fått genomgå de här olika stadierna av kommunikation. I dag finns det så himla många möjligheter att kommunicera med varandra att vi vet knappt vilken vi ska använda oss av – är det sms, Snapchat, Facebook, mejl, Instagram eller de interna datasystemen?

Var det enklare och bättre förr?

– Det känns som att det var något enklare förut. Då visste man exakt hur man skulle kommunicera och ta kontakt med en kollega – man bara skrev en lapp och önskade att få paxa skridskorna under torsdagen nästa vecka. Det var enklare och tydligare förr, men i dag finns det större möjligheter genom informationskanalerna, säger han.

Hur ser du på läraryrkets arbetstid i dag jämfört med på 80-talet?

– När jag började byggde arbetstiden på att man hade sina lektioner och på den övriga tiden fick jag göra vad jag ville. Det fanns en väldig frihet och eftersom jag tycker att läraryrket är väldigt kreativt så behövs friheten. Det är inte säkert att lärare blir bättre bara för att man sitter 35–40 timmar på sin plats på skolan. De kommande två systemen var mer knutna till att man skulle vara på skolan, med 35- och 40-timmarssystemet. Det har blivit fler informella möten med de senare systemen. Jag saknar friheten i yrket jättemycket.

Det är ett yrke som man har svårt att sluta älska.

Kenth Rohlén menar att inspirationen kan vara svår att hitta i dagens rätt röriga och stressade skola.

– Jag sitter ihop med 15 andra lärare i ett öppet kontorslandskap där lärare kommer och går, där elever ofta söker kontakt, telefoner ringer och jag ska leta reda på någon som inte är på plats, några ska fika, någon vill ha någons synpunkt på en elev eller ett samarbete och så vidare. Sammantaget är inte detta en speciellt kreativ eller inspirerande plats att verka på.

Hur ser du annars på skolutvecklingen i Sverige?

– Ja, det har ju hänt en hel del. Jag tycker att svensk skola famlar lite grann i dag. Tittar man tillbaka till 80-talet så fanns det inte så många som pratade om skolpolitik, utan det var något man tog för givet. I dag finns det massvis av skolexperter och politiker som inriktar sig på att enbart ha åsikter om skolan.

– Det har varit rätt så tufft emellanåt, men jag visste vad jag gav mig in i när jag blev lärare. Det här yrket har gett mig så otroligt mycket genom åren. Det är ett yrke som man har svårt att sluta älska.

Hur känns det nu att gå i pension?

– Det känns bra. Jag har undervisat, uppfostrat och löst skol- och elevproblem i drygt 30 år så jag tycker jag har tagit min samhälleliga del där och gjort det bra. Min utgångspunkt är att jag skall jobba vidare med de klasser som jag ska avsluta kurser med, för att eleverna skall få kontinuitet. Jag tror det kommer att bli inhopp på olika befattningar inom skolans värld, men också inom andra yrkesområden.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm