Debatt

Skolverket: Dags att diskutera alternativ till dagens betygssystem

Systemförändring krävs för att göra målrelaterade betyg likvärdiga, menar artikelförfattarna.

En röd penna och betyget "F" skrivet i en cirkel.
Foto: Shutterstock

Betygen behöver bli mer likvärdiga – det är de flesta inom skolvärlden överens om. Likaså är det orimligt att lärare förväntas kunna tolka kunskapskraven likadant. Det är dags att vi på allvar börjar diskutera alternativ till dagens betygssystem. Skolverket har i rapporten Likvärdiga betyg och meritvärden presenterat olika betygsmodeller som ett bidrag till den diskussionen. I denna artikel ger vi en bakgrund till dagens problem med betygen och ger exempel på en modell som kan ge bättre förutsättningar för likvärdiga betyg.

Betygen fungerar idag som ett multiverktyg som är tämligen bra till mycket men inte optimala till något. Vi menar att det är fullt möjligt med en betygsmodell som både optimerar likvärdigheten för urval till nästa utbildningsnivå och samtidigt behåller fördelen med de målrelaterade betygen. För det krävs en modell som använder delvis olika verktyg för de olika syftena.

Betygens viktigaste funktion är urvalsfunktionen. Så länge fundamenten i antagningssystemet till gymnasieskolan och till högre studier ser ut som de gör idag kommer urvalsfunktionen att vara central.  Om betygen ska kunna fungera som ett rättvist och rättssäkert urvalsinstrument till nästa utbildningsnivå krävs därmed att betygen är likvärdiga på nationell nivå.

Vår bedömning är att lärare är bra på att sätta rättvisande betyg i sina egna klasser men att de inte ges tillräckliga förutsättningar för att sätta betyg som är nationellt likvärdiga. Det är orimligt att varje enskild lärare ska kunna tolka kunskapskraven på samma sätt som alla andra lärare i Sveriges skolor. Denna slutsats stöds av att ingen av de betygsstödjande insatser som har gjorts under de senaste 20 åren har haft någon märkbar positiv effekt på betygens likvärdighet på nationell nivå.

LÄS MER – NICKLAS MÖRK: VI LÄRARE HAR VÄNTAT LÄNGE PÅ DEN HÄR ÖPPNINGEN FRÅN SKOLVERKET

När dagens betygssystem infördes i början av 1990-talet, var utgångspunkten att utbyggnaden av utbildningarna skulle resultera i att alla elever fick studera på den gymnasie- eller högskoleutbildning som de önskade. Urvalsfunktionen antogs bli mindre viktig vilket innebar att likvärdigheten inte var i fokus. Det i sin tur skapade utrymme för de målrelaterade betygen. När det handlar om att ge information om elevens kunskaper till elev och vårdnadshavare fungerar de målrelaterade betygen bra men ur likvärdighetssynpunkt fungerar de betydligt sämre.

Dagens verklighet är dock att elever konkurrerar med sina betyg om utbildningsplatser. Det gäller inte bara chanserna att komma in på ett visst gymnasieprogram eller utbildning, utan även chanserna att komma in på en viss skola eller universitet. Dessutom konkurrerar skolorna själva om elever, vilket innebär incitament att sätta betyg som inte alltid motsvarar elevernas kunskaper. Betygen används idag både för urval och som mått på skolors kvalitet trots att de inte är optimerade för dessa syften.

”Ansvaret för att betygen blir nationellt likvärdiga läggs på staten”

I vår rapport ”Likvärdiga betyg och meritvärden” har vi utgått från den verklighet som elever, lärare och skolor har att förhålla sig till idag. Vi har tittat på hur man kan utforma ett betygssystem som ger framtidens elever rättvisare chanser att påverka sin framtid, och har valt att ta utgångspunkt i vad betygen faktiskt används till.  De modeller vi har utvärderat bygger samtliga på dagens betygssystem, men använder de nationella proven för att förbättra den nationella likvärdigheten.

En möjlig modell som vi har utvärderat, men inte rekommenderar, är att låta skolor genomföra avslutande examensprov eller att universitet och högskolor genomför egna antagningsprov. Vår utvärdering visar att detta leder till sämre likvärdighet än vad vi har nu. Anledningen är att ett enda provtillfälle ger en allt för stor slumpvariation när det gäller att mäta elevers verkliga kunskaper. Att inte alls utnyttja lärarnas information om elevernas kunskaper är inte optimalt för likvärdigheten.

Den modell som enligt vår utvärdering ger bäst effekt på likvärdigheten, utnyttjar fördelarna med lärarnas betyg i kombination med resultaten från de nationella proven. Ett lärarbetyg utifrån målrelaterade kunskapskrav används dels för att ge information om elevens kunskaper i ämnet till elev och vårdnadshavare, dels i kombination med provresultatet för att ta fram en nationellt likvärdig intagningspoäng för urvalssyftet.

Lärarens ansvar sträcker sig alltså till att göra betygen likvärdiga inom den egna skolan. Ansvaret för att betygen blir nationellt likvärdiga läggs däremot på staten. Det sker genom att samla in lärarnas betyg och justera dem utifrån skolornas genomsnittliga resultat på de nationella proven till ett så kallat betygsvärde. Därefter läggs betygsvärdet ihop med elevens eget resultat på det nationella provet. Detta ger en intagningspoäng som eleven söker vidare med till gymnasieskolan eller högskolan.

En fördel med modellen är alltså att läraren sätter betyg utifrån kunskapskraven och därmed kan fortsätta ge information om elevens kunskaper i relation till målen. Genom att läraren inte behöver förhålla sig till provresultaten i sin egen betygssättning frigörs tid att fokusera på undervisningsuppdraget. Samtidigt minskar risken att läraren blir utsatt för påtryckningar att höja betygen eftersom skolans genomsnittliga betygsvärde aldrig kan överstiga skolans genomsnittliga resultat på det nationella provet.

I rapporten går vi även igenom andra modeller som förbättrar likvärdigheten och vi konstaterar att samtliga har sina för- och nackdelar. Ingen av de modeller vi undersökt ger något färdigt svar på de frågor som väcks när det gäller förändringar i betygssystemet, men vi menar att de utgör ett viktigt bidrag till den angelägna frågan om betygens ökade likvärdighet.

Låt oss nu – forskare, experter, lärare och andra berörda – gemensamt ta denna diskussion vidare med ett och samma mål: att hitta ett system för mer likvärdiga betyg.

Anna Westerholm, avdelningschef läroplansavdelningen, Skolverket
Anders Boman, enhetschef nationella prov, Skolverket

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm