Skolverket: Förstelärarna gör rätt saker

I motsats till hur det låtit i den återkommande rapporteringen om brister i karriärreformens implementering visar Skolverkets rapport “Vad gör förstelärare?” att förstelärarnas rekrytering och mandat i de allra flesta fall har förankrats tydligt och i enlighet med reformens syfte.

Det var ingen överraskning för Peter Östlund, undervisningsråd på Skolverket och projektledare för rapporten.

– Det här bekräftar den bild vi får när vi möter förstelärare och rektorer ute i kommunerna. Mycket av den mediala bilden bygger ju på problematiserande reportage. Landsortspress, dagspress och fackpress skriver om orättvisor, avundsjuka och så vidare. Och rekryteringen var nog lite knackig i början. Särskilt första gången kanske man tillsatte på lite lösa boliner och i slutna processer. Men nu har man utvecklat rutiner både kring rekryteringen och uppdraget i sig. Vi är inne på tredje året och reformen har satt sig.

Enligt rapporten upplever majoriteten av förstelärarna att deras kompetens tas till vara på ett sätt som gagnar verksamheten, de är nöjda med sina arbetsuppgifter – som oftast består av någon typ av utvecklingsuppdrag – och deras mandat är inte ifrågasatta av kollegorna. I de fall det trots allt har förekommit kritik från andra lärare mot exempelvis löneskillnaden eller rekryteringen i sig pekas rektorn ut som ansvarig för bristande förankring och otydligt formulerade uppdrag.

Rapporten pekar ut fyra områden som extra viktiga för att karriärtjänsterna ska bidra till långsiktig skolutveckling och ökad kvalitet i undervisningen:

• Förstelärare och lektorer bör ha en nyckelroll i det kollegiala lärandet.
• Uppdraget bör vara tydligt formulerat i såväl omfattning som innehåll, och uppdraget bör tydliggöras för övriga lärare och annan personal på skolan.
• Det bör finnas en balans mellan övergripande och lokala uppdrag samt tid för undervisning.
• I de fall förstelärare och lektorer har omfattande uppdrag bör huvudmannen överväga att frigöra tid från deras ordinarie tjänst.

Vad gäller lektorerna ser det inte lika ljust ut som för förstelärarna. Hälften av de lektorer som ingår studien tycker att de har en luddig uppdragsbeskrivning och ifrågasätter om deras forskningskompetens används på rätt sätt.

– Man får komma ihåg att rapporten inte bygger på en kvantitativ studie, utan man har talat med en begränsad grupp av lektorer, och där framträder den här bilden. Legitimiteten och mandatet saknas inte, däremot ställer sig flera lektorer frågande till hur deras forskarkompetens tas till vara. Det måste vi rikta uppmärksamhet mot från Skolverkets sida .

Kan det finnas anledning för er att förtydliga något i uppdraget eller är det upp till huvudmännen att utveckla det?

– Det måste de utveckla lokalt, det är ingenting som staten ska göra. Det vi kan göra är att visa goda exempel. Att lyfta fram de exempel som fungerar väl, i våra skrifter och när vi är ute och besöker verksamheter och vid konferenser.