Skönlitteratur + SO = sant

Under höstlovets första dagar fylls Stockholmsmässan i Älvsjö med lärare från hela landet för Skolforum. På ett välbesökt seminarium under måndagen talade SO-läraren Stefan Wahlstedt om hur man som lärare i samhällsorienterande ämnen kan öka läskvaliteten och få ökad måluppfyllelse bland eleverna med hjälp av skönlitteratur.

Själv har han i snart 15 år undervisat i årskurs 7-9 på Vivallaskolan i Örebro, en skola där 95 procent av eleverna har annat modersmål än svenska.

För ett par år sedan var resultaten på skolan allt annat än bra. Eftersom alla var överens om att elevernas språkliga förmågor behövde stärkas blev medicinen först att alla skulle läsa mer och man införde både mer läsning hemma och tyst läsning på skoltid. Men det hjälpte inte.

Istället började man på allvar titta på vad forskningen säger.  

– Jag förändrades som lärare när jag gick till forskningen. Varför skulle mina elever ägna sig mer åt tyst läsning, forskningen talar ju om vikten av interaktion och diskussion mellan eleverna?

För Skolvärlden berättar han mer om hur han förändrade undervisningen.

– Nu övar vi på det som ska övas. Ska eleverna skriva en argumenterande text, då övar vi på hur sådana ser ut, vilka delar texten består av och vad som är typiskt för ett argumenterande språk. Förr kunde jag uppmana eleverna att lägga ner mer tid om de körde fast, men om eleven har läst texten om och om igen och ändå inte förstår, då måste man ju pröva något annat. Nu jobbar vi mycket mer med stöttning och för att ge eleverna strategier och modeller.

För Stefan Wahlstedt blev ett sätt att väcka elevernas intresse skönlitteraturen. För att kunna ta in den i SO-undervisningen krävs tre saker, berättade han vid föreläsningen.

– Man måste hitta böcker som väcker elevernas intresse, man måste ha goda kunskaper om Lgr 11 och det underlättar om du dessutom har goda kunskaper i språk- och kunskapsutvecklande arbetsätt och formativ undervisning, sa han.

Den bok som då toppade barnbibliotekens listor var ”Jag är Zlatan” och i Stefan Wahlstedts klassrum kom den att utgöra grunden i ett projekt om fem veckor som visade sig beröra samtliga SO-ämnen.  

I boken berättar Zlatan om hur hans pappa blir rånad i en mörk gångtunnel och eleverna fick ge sig ut i sitt eget område för att hitta trygga och otrygga platser och diskuterade sedan om trygghetskänslan påverkas av tidpunkt, kön och ålder. Eleverna fick jämföra Rosengård och Vivalla, man jobbade med källkritik och man tog upp moraliska frågeställningar utifrån boken.

En genomgång av kunskapskraven visade att man under projektet berört 45 procent av kraven i geografi, 33 procent i historia, 37 procent i samhällskunskap och 29 procent av kraven i religion.

– Och det fanns mycket mer att hämta. Utifrån ”Jag är Zlatan” hade vi också kunnat prata om massmedia, nyhetsvärdering, Sveriges befolkning, barnkonventionen och könsnormer.

I årskurs 8 har Stefan Wahlstedts också genomfört ett projekt utifrån ”Hungerspelen” då eleverna fick eleverna jämföra det fiktiva landet Panem med USSR och Sverige och det blev diskussioner och demokrati och diktatur. Bland mycket annat.

Vilka är de huvudsakliga skälen för dig att arbeta språkutvecklande och med skönlitteratur i ett ämne som SO?

– För att eleverna lär sig mer! De utvecklar sitt språk och de utvecklar ämnesspråket i SO. De lär sig inte bara fakta utan de lära sig också att använda fakta. Vi jobbar mycket med genrepedagogik i mitt arbetslag, generellt. 

– När man jobbar med skönlitteratur är det dels för att skapa fler timmar för eleverna att läsa men det handlar också om att de ska lära sig att läsa rätt och kunna diskutera det de läst. Vi sitter ju inte först och främst och har tyst läsning i klassen, utan det vi gör är att vi diskuterar det vi läst. Det blir lite som ett ”flipped classroom”, eleverna får läsuppgifter hem och sen använder vi den dyrbara tiden i skolan till att bearbeta det vi läst.