modersmal_nyanlanda

”Det är obehagligt och ovärdigt”, skriver Malin Hedin, lärare på språkintroduktionsprogrammet på Carlforsska gymnasiet.

Debatt

”Sluta diskriminera eleverna på språkintroduktion”

Debatt ”Våra elever har, trots att de är nya i språket och nya i Sverige, lika stor risk att smittas i skolan som alla andra elever. Varför har man undantagit dem från kravet på distansundervisning?”, skriver Malin Hedin, lärare på språkintroduktionsprogrammet på Carlforsska gymnasiet.

Vi förstår att regeringen menar väl när de vill undanta språkintroduktionsprogrammet från rekommendationen att ha all undervisning på gymnasiet på distans. Vi förstår att det är för att man vill trygga dessa elevers studier. Vi förstår att det grundar sig i omtanke. Men börjar man granska denna omtanke visar sig snart något helt annat.

Våra elever har, trots att de är nya i språket och nya i Sverige, lika stor risk att smittas i skolan som alla andra elever. De har också familjer som kan bli smittade och allvarligt sjuka. Varför har man egentligen undantagit just dessa elever från kravet på distansundervisning?

Jag arbetar på språkintroduktionsprogrammet på Carlforsska IM i Västerås och undervisade på distans i våras när hela gymnasiet blev ålagt att genomföra distansundervisning. Min erfarenhet var att eleverna lärde sig mycket och fler elever än beräknat nådde betyg. Varför? De fick jobba hårdare. Det gick inte att sitta sysslolös för att få närvaro. Det krävdes aktivitet. Den aktiviteten gav resultat på proven.

På de lägre nivåerna erbjöd fjärrundervisningen möjlighet till enskild undervisning med exempelvis uttalsträning och högläsning på ett helt annat sätt än i en klassrumssituation. Bättre eller sämre? Både och. Precis som för alla som tvingades ha distansundervisning.

Helt nya elever i Sverige kom till vår skola två dagar innan det blev distansundervisning och de lyckades, med hjälp av studiehandledare och envisa lärare, att utan fysisk hjälp installera nödvändiga program och komma in i undervisningen. Då fick alltså inte ens de elever som var helt nya i landet komma in till skolan för att få hjälp med sina datorer! För de allra flesta gick detta ändå utmärkt.

Nu är det helt andra regler som gör det lättare för elever att få komma in till skolan. Praktiska moment och nationella prov får genomföras på skolan. Det ger många möjligheter och mycket som ställde till problem i våras skulle nu helt kunna undvikas. Elever som är i behov av stöd får komma in till skolan för undervisning på plats.

Det regeringen, och vår huvudman, gör fel nu är att förutsätta att ALLA elever på språkintroduktionsprogrammet är i behov av särskilt stöd. Så är inte fallet. Språkintroduktionseleverna är inte en homogen grupp. De går på språkintroduktionsprogrammet för att de är nya i Sverige och inte hunnit skaffa sig tillräckliga svenskkunskaper för att komma in på ett nationellt gymnasieprogram. Det är INTE ett program för elever i behov av särskilt stöd. Vissa av eleverna på språkintroduktionsprogrammet behöver självklart särskilt stöd, precis som på alla andra program, men det stora misstaget man gör nu är att förutsätta att alla elever som går på språkintroduktionsprogrammet är i behov av extra stöd för att lyckas med sina studier. 

Visst är det en utmaning att undervisa elever på ett språk de ännu inte har fått lära sig och visst har våra elever svårigheter som hänger samman med att de kommer från andra kulturer eller har kort skolbakgrund men, tro mig, de kan lära sig att hantera en dator. Vad får beslutsfattarna att tro att dessa elever inte skulle klara av detta?

Visst har vi elever som bor trångt och som har svårt att få studiero hemma. Det finns på alla program. Men man är ute på hal is om man tänker att ALLA elever på språkintroduktionsprogrammet har svårt att få arbetsro hemma, men framförallt att tro att dessa elever inte kan hitta strategier trots eventuell sämre studiero, särskilt då det gäller en begränsad tid, nu i första hand endast två veckor. Regeringen hade kunnat ge rektorer möjlighet att besluta om att enskilda klasser ska ha närundervisning, men jag tror att de flesta skulle reagera om man t.ex. bestämde att alla program utom barn- och fritidsprogrammet skulle ha distansundervisning. Vad sänder det för signaler?

Det är obehagligt och ovärdigt.

Vi ser allvarligt på den generalisering beslutsfattarna gör när de avgör vilka program som ska undantas rekommendationer.

Ännu allvarligare är att vår huvudman tolkar regeringens rekommendationer bokstavligt och vägrar lyssna på oss lärare. Trots att vi, som känner våra elever till skillnad från dem, enhälligt meddelat att våra elever klarar fjärrundervisning (och de enskilda individer som inte gör det erbjuds närundervisning) beslutar vår huvudman att vi ska ha närundervisning som vanligt. Detta har till följd att våra elever, och deras familjer, fortsatt tvingas utsättas för smitta medan andra elevers familjer inte behöver det. Anledningen? De är nya i Sverige.

Varifrån kommer idén att elever med utländskt ursprung inte skulle kunna tillgodogöra sig fjärrundervisning lika bra som elever med svenskt ursprung?

Varifrån kommer idén att vi kan generalisera kring elever som är nya i Sverige men inte kring andra elever?

Jag tror att vi alla förstår i vilken riktning svaren pekar. Det är obehagligt och ovärdigt.

Vad ska vi svara när våra elever undrar varför de måste komma till skolan när resten av gymnasiet har distansundervisning? Ska vi säga att regeringen och vår rektor inte tror att de klarar av det? Att deras och deras familjers hälsa är mindre viktig?

Och frågorna tar tyvärr inte slut där. Sedan kommer följdfrågorna och det är dem som blir riktigt svåra att besvara. Varför är just VÅR hälsa mindre viktig? Varför tror de att just VI inte klarar av att ha distansundervisning i två veckor?

De frågorna lämnar jag till vår regering och vår huvudman att besvara. Tyvärr kommer svaren, oavsett hur de är formulerade, visa att bakom de välmenande tankarna gömmer sig inget annat än vanlig ful rasism.

Sådan var inte tanken bakom. Det förstår vi. Men så blev resultatet. Vi vädjar nu att så snabbt som möjligt låta även språkintroduktionsprogrammet gå över till distans. De har också, vad än regeringen och vår huvudman tror, förmågan att ha två veckors distansundervisning och de är också värda att skyddas!

Malin Hedin, lärare på språkintroduktionsprogrammet på Carlforsska gymnasiet

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm