”Smartphones kan rädda nedläggningshotade skolor”

Skolan på Koster är nedläggningshotad (DN 30/1 2021) på grund av ”bristande tillgång till behörig personal och därmed bättre undervisning”. Hotet relateras också till turistinvasionen med brist på bostäder till öns bofasta. Naturligtvis skiljer sig scenarion åt i landet där nedläggningshotade skolor debatteras, men ekonomiska faktorer finns förstås ofta i bilden. I detta inlägg bortses från sistnämnda; personalfrågor och undervisningsdito fokuseras. Forskning visar hur digitalisering, multimedia och särskilt smartphones kan rädda skolor i glesbygd. Det finns skäl att titta på hur teknik kan överbrygga avstånd och utveckla undervisningens kvalitet överallt för alla barn:

”Sedan länge har mobiltelefoni använts för att förbättra utbildningen för barn på landet i till exempel Indien. Tekniken har här inte tidigare använts för att följa upp lärares arbete, ge råd och handleda. Nu har det dock hänt, skriver forskare. Mobiltelefonin knyter små skolor långt ut på landet till centra där utbildningsexperter sitter med uppgift att stödja lärarna. 

Det är brist på lärare i agrara, ofta socioekonomiskt belastade, distrikt i Indien; lärare som tar ansvar, har motivation och engagemang. Där det finns lärare är de ofta frånvarande. Lärarnas frånvaro resulterar förstås i elevfrånvaro, undermåliga eller obefintliga elevresultat. Men smartphones ägs av så gott som alla. Tekniken är gratis eller billig. Man använder WhatsApp tillsammans med ett par skolanpassade appar. Apparna är flerspråkiga och kulturrelevanta för kontexten på landet och de levnadsomständigheter som råder. Via mobiltelefonin kan lärare samarbete, kommunicera, ladda ned material, dela idéer, utveckla nya pedagogiska lösningar och en känsla av att ta makt över sin tillvaro (empowerment). Loggbok, rapporter och bilder sänds kontinuerligt. Centrat bistår med förslag till lektionsplanering och videoinstruktioner samt ger feedback. Lärare får support, ny pedagogisk kunskap och klassrumsstrategier i kommunikation med centrat. Man kan också dela idéer med kolleger i egna nätverk. Ett kollegialt lärande har utvecklats genom att lärarna bildar grupper sinsemellan byarna. 

Lärarna upplever sig inte längre isolerade, engagemang och motivation ökar. Teknologin har resulterat i såväl lärares som elevers närvaro och till och med bättre skolresultat än i städerna. Kommunikationen är konstant och tekniken har visat sig ge utbildningskvalitet till högst rimlig kostnad.”
(Saxat ur boken Skolnärvaro-frågan, sida 207–208)

Mot bakgrund av pandemins effekter, med flyttlass från storstäder, distansarbete och resmönster, måste i sammanhanget frågan om vilket samhälle nya generationer kommer att verka i också ställas. Forskningsmedel bör anslås och multidisciplinära forskarlag inklusive tech-experter bildas. Med avstamp i den forskning som redan finns torde samarbete skolpersonal och forskare emellan snart kunna sjösätta kontextuellt relevanta praktiknära pilotprojekt.

Britten Ekstrand, docent i pedagogik och aktuell med boken ”Skolnärvaro-frågan: vad säger forskningen?”

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.