SPSM: Börja med specialpedagogik i rätt ände

Åtta av tio lärare saknar tillräcklig kunskap om neuropsykiatriska diagnoser. För specialpedagoger är siffran nästan sju av tio. Det visade en skattning som en forskargrupp vid Karolinska Institutets kompetenscentrum KIND (Center of Neurodevelopment Disorders) gjorde under 2016.

– Låga och ofullständiga betyg och avbruten skolgång kan påverka livsperspektivet och det är viktiga samhällsbitar att samlas kring. Varför ser det ut så här? Det är ett samhällsproblem, säger Linda Petersson, som är specialiserad på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och arbetar inom södra regionen på SPSM.

Delvis handlar det om resurser. Men inte bara.

– Vi behöver höja kompetensen vad det gäller förståelsen av de pedagogiska konsekvenserna av en funktionsnedsättning och hur det ser ut för den enskilda eleven – detta för att hamna rätt kring extra anpassningar, säger Linda Petersson. När tiden för planering och anpassningar är knapp för lärarna, är det vanligt med standardlösningar.

– Det är lätt att hamna i för schablonmässiga anpassningar: att man inte har tittat på vilka förutsättningar en elev har och det blir för generellt. Och om det blir för generellt så blir det inte det stöd som leder eleven framåt, så då kanske anpassningarna varken gör till eller från, säger Linda Petersson.

Jag vill utgå från elevers behov och förutsättningar och börja där.

Hon menar att diskussionerna om insatser ofta inleds från fel ände.

– Det pratas mycket om formen för stödet, är det bra eller inte bra med stor klass, eller med särskilda undervisningsgrupper. Jag vill utgå från elevers behov och förutsättningar och börja där. Det är viktigt att ta tillvara elevens synpunkter och perspektiv, och göra hen delaktig i sin egen skolgång. Och det måste finnas en pedagogisk utredning i botten, säger hon.

Skillnaderna som finns mellan och inom skolor förklarar Linda Petersson med olika skolkulturer och olika vana vid att hantera elever med NPF-diagnos.

Men det finns också yttre faktorer som påverkar lärarnas möjligheter att ge stöd.

– Tid är en sån faktor. Det behöver finnas tid för reflektion och att bygga upp strukturerna. Samverkan blir jätteviktig. Extra anpassningar ska göras i ordinarie undervisning, men det betyder inte att läraren själv ska komma på alla de här anpassningarna, utan samverka med specialpedagoger och elevhälsa. Det underlättar att gången mellan elevhälsa och specialpedagoger blir kort och enkel. Då blir man inte så ensam som lärare i klassrummet.

Pengar har också betydelse.

– Det är klart att ekonomiska förutsättningar spelar roll, samtidigt finns det alltid saker man kan göra ändå. 

En annan sak som har betydelse är kartläggning och uppföljning av insatserna.

– Ibland gör man för mycket samtidigt. Då är det svårt att veta, av alla de här 17 saker vi gjorde nu, vilka är det som ger effekt? Ibland är vi för snabba på att ta bort insatser i stället för att titta på varför det inte fungerade, säger Linda Petersson.

Att inte veta och inte nå fram till elever med svårigheter är både stressande och tidsödande som lärare.

Utbildningsminister Gustav Fridolin lanserade ett kunskapslyft, Specialpedagogik för lärande, i början av 2017. Inom ramen för lyftet kan huvudmän söka anslag för att stärka lärarnas specialpedagogiska kompetens.

– I det här så ligger det att få statliga resurser, att få både handledare och lärare att delta. Vi vet att när lärare utvecklar sin kompetens så kan det vara insatser som är tidsbesparande i deras vardag. Att inte veta och inte nå fram till elever med svårigheter är både stressande och tidsödande som lärare, säger Gustav Fridolin.

Regeringen har också tillsatt en särskild utredning av elevhälsa, med fokus på hur eleverna ska uppnå kunskapskraven, som ska redovisas i början av 2019.

Samtidigt kan det vara flera års kö till specialiserade skolor för de elever som behöver. Gustav Fridolin hänvisar till att kommunerna varit osäkra på om det är tillåtet för dem att driva specialskolor, men att detta slagits fast i en dom från Högsta förvaltningsdomstolen. 

– Kommunerna har både rättigheten och skyldigheten, i och med domstolens beslut är förväntan att köerna blir mindre. Många skolor har fört diskussionen om det är pedagogiskt fel, men stödinsatserna finns för att användas.