Stöd till funktionsnedsatta elever brister

Skolverkets slutsatser är bland annat att skillnaden mellan olika huvudmän är för stor, att huvudmännen generellt inte styr och följer upp de berörda elevernas skolsituation tillräckligt väl, och att bristen på specialpedagogisk kompetens är ett hinder. Grundskollärare som identifierar elever i behov av extra anpassningar eller särskilt stöd kan bli stående själva med problemet utan att ha kompetensen.

– Skolan strävar efter att arbeta inkluderande. Men om det mest blir en rumslig integrering och inte en pedagogisk och social inkludering kan det snarare göra att eleven blir mindre delaktig och lär sig mindre, säger Sophie Casson Lindbäck, undervisningsråd på Skolverket.

Varannan rektor, speciallärare och specialpedagog uppger även att diagnoser har betydelse för att elever ska få särskilt stöd, trots att det inte har stöd i lagen.

– Trots att det inte är tillåtet att ställa krav på diagnos så sker det. Intervjupersonerna vittnar om att det är lättare att få resurser till stödinsatser om man kan visa att en elev har en diagnos. De intervjuade pekar också på att det riskerar att driva på utvecklingen med allt fler barn och unga som får diagnoser, säger Sophie Casson Lindbäck.

Det är så stora skillnader mellan hur olika huvudmän och skolor jobbar för att uppnå en skola som är tillgänglig för alla att Skolverket i sin rapport skriver att det fria skolvalet inte gäller fullt ut för alla elever:

”Skolhuvudmän och skolor skiljer sig mycket åt vad gäller hur man agerar för att åstadkomma en tillgänglig lärmiljö för elever med funktionsnedsättning. Så mycket att det i realiteten inte kan sägas vara fråga om ett lika fritt skolval för elever med funktionsnedsättning som för elever i allmänhet. Detta trots att skolförfattningarnas regleringar gäller alla huvudmän för grundskolor” står det i rapporten.

När de tillfrågade får gradera i vilken mån verksamheten jobbar för att möta målen för inkludering och stöd till elever med funktionsnedsättning syns ett mönster. Huvudmännen skattar genomgående den egna verksamheten högt, rektorerna något lägre och speciallärare och specialpedagoger ännu lägre. Ett mönster som noteras av Skolverket:

”Ju närmare eleverna och den dagliga verksamheten de svarande är desto mer negativa uppfattningar har de kring hur skolor och skolhuvudmän arbetar med att undanröja hinder för elever med funktionsnedsättning” skriver de i rapporten.

– Elever med funktionsnedsättning som är i behov av stöd har det ofta tufft i skolan utan att de ska behöva kämpa för att få stöd, säger Sophie Casson Lindbäck.

Läs hela rapporten här (pdf).