Forskning

Stor ämnesstudie: Så ser det ut i klassrummen

Forskning SO-ämne

Pontus Bäckström och Joakim Öberg ligger bakom den stora studien om elever får en likvärdig utbildning – och lärare har en tydlig riktning.

Samhällskunskap är ett brett ämne utan tydliga avgränsningar.
I en ny studie undersöker därför forskarna Joakim Öberg och Pontus Bäckström om ämnet har någon form av kanon – en kärna som garanterar att eleverna får en likvärdig utbildning och som ger ämneslärarna en tydlig riktning.

För att få koll på hur vårt samhälle fungerar och kunna bli goda medborgare läser eleverna samhällskunskap i skolan. Men finns det en tydlig kanon för ämnet? Hur stora skillnader kan det vara i undervisningen om den ändå ska kunna betraktas som likvärdig?

Mycket av den samlade forskningen pekar på att ämnet tycks sakna kärna och så beskriver även Skolverket det i en rapport. Samtidigt finns det andra studier som tvärtom går i riktningen att det finns en form av ämnestradition och kanon.

Samhällskunskapsdidaktiken är dock ett relativt svagt beforskat ämnesområde, även om det så smått börjar att etablera sig som ett forskningsfält.

Joakim Öberg, universitetslektor i pedagogik med inriktning mot didaktik vid Högskolan Jönköping, och Pontus Bäckström, gymnasielärare i samhällskunskap och filosofi och utredningschef på Lärarnas Riksförbund samt doktorand i pedagogik, såg därför att det fanns utrymme för ett tydliggörande kring frågeställningarna.

”Ger stor friutrymme för lärarna”

Enkätstudien är publicerad i den ämnesdidaktiska tidskriften Nordidactica.

Tillsammans lät de göra en kvantitativ enkätstudie som de sammanställt i en artikel, ”Kanon eller inte kanon? En enkätstudie bland samhällskunskapslärare i årskurs 7–9” som publicerats i ämnesdidaktiska tidskriften Nordidactica.

– Samhällskunskapsämnet är stort, spretigt utan långa akademiska traditioner. Det ger ett stort friutrymme för lärarna, där de kan välja att fokusera på olika saker. Medan en lärare bygger undervisningen mycket på pedagogiska idéer, bygger en annan den mer på personligt intresse och erfarenhet, säger Joakim Öberg.

Han berättar att det som gör samhällskunskapen speciellt är att det dels är ett hybridämne med ganska svaga avgränsningar till andra ämnen, som exempelvis historia och geografi, dels att det består av så många deldiscipliner som gör det till ett av de bredare ämnena.

– Fysik är också stort, men där är det generellt mer givet vad man gör, men om en samhällskunskapslärare är intresserad av ekonomi, då blir det mer ekonomi och har en annan lärare i stället en stark social anknytning då blir det mer fokus på det, säger han.

Tidigare har Joakim Öberg gjort kvalitativa studier där han har intervjuat ett tjugotal samhällskunskapslärare som undervisar på gymnasiet och grundskolans årskurser 7–9, men nu ville han och medförfattaren Pontus Bäckström göra en stor studie med enbart högstadielärare, för vilka ämnet är lite mer homogent än vad det kan vara mellan de olika gymnasieprogrammen.

Stort underlag med täckning över hela Sverige

De studier som tidigare gjorts i Sverige bygger antingen på ett fåtal intervjuer med upp till 20 lärare, eller på 50–70 enkätsvar, men nu fick de ett underlag på runt 300 svarande med täckning över hela landet.

– Vi ville göra en kvantitativ enkät för att ringa in lite mer hur det ser ut eftersom det inte gjorts någon liknande svensk studie. Tidigare har vi därför bara kunnat säga att ”ja, så här ser det nog ut”, men så länge det inte är mätt är det bara spekulationer och vi ville med lite mer insamlad fakta kunna se hur det verkligen var, säger Joakim Öberg.

Han menar att många av de tidigare studier vars resultat pekar mot att det är spretigt har främst varit läroplansteoretiska och legat på styrdokumentsnivå. Det är emellertid inte samma sak som det som händer i klassrummet och enligt Joakim Öberg går det att utläsa en tydligare samstämmighet när det nu kommer mer klassrumsnära studier.

Gällande Joakim Öberg och Pontus Bäckströms studie som både undersökte hur lärarna upplever sin egen undervisning utifrån ämnesinnehåll, vilka källor de bygger den på och hur de examinerar ämnets olika delar blev svaret ”lite både och”.

– Utifrån vår studie kom vi fram till att om vi bara tittar på totalen ser vi ingen större samstämmighet. När vi däremot började titta närmare på varje delområde utmejslades det en ganska tydlig kärna inom ämnet, säger han.

Mäns och kvinnors undervisning skiljer sig åt

Ett av studiens mest intressanta resultat var att könstillhörighet visade sig vara en vattendelare, där svaren visar på att mäns och kvinnors undervisning skiljer sig åt på gruppnivå, utifrån både ämnesinnehåll, arbetsformer och examinationsformer.

Enligt de sammanställda svaren har kvinnliga samhällskunskapslärare överlag en mer varierad och bred undervisning än sina manliga kollegor. Det gäller både för källor, examination och utifrån vilket fokus som läggs på ämnets olika tematiska områden.

– Männen prioriterar, på gruppnivå, tydligt statskunskap som det viktigaste delområdet, följt av lag och rätt på andra plats, ekonomi på tredje plats och kulturgeografi och sociologi sist. Kvinnor tar i högre utsträckning upp frågor om normkritik, genus, mångfald, om barn-konventionen och jämställdhet, säger Joakim Öberg.

Han säger att resultatet också visar på att manliga lärare bygger undervisningen mer på egen erfarenhet som källa, samtidigt som de också tenderar att premiera föreläsningar, läroböcker och skriftliga prov. De kvinnliga i sin tur visade sig även här variera sin undervisning mer genom att använda digitala källor, göra värderingsövningar, gruppredovisningar och rollspel i examinationsfasen.

Hoppas fler ska se vad som händer i klassrummet

De här skillnaderna har väckt frågor om likvärdigheten, om alla elever verkligen får med sig en grundläggande medborgarutbildning.

– Även om utbildningen inte kan vara lika, utan måste utgå från den egna erfarenheten och kontexten måste vi fråga oss hur olik den kan vara tills den inte är likvärdig längre. På enskild nivå måste man så klart se upp med att det finns lärare som inte tar upp vissa saker alls och som verkligen skiljer ut sig, men utifrån vad studien ger känner vi oss ändå trygga med att eleverna på en generell kollektiv nivå får med sig det de behöver, även om det är tråkigt att många inte får en ordentlig dos av de lite, som det ibland lite slarvigt benämns, ”mjukare frågorna”, säger Joakim Öberg.

Nu hoppas de båda rapportförfattarna att studien ska bli läst och analyserad av såväl lärare och lärarstudenter som lärarutbildare för att de ska få en bild av vad det faktiskt kan innebära att lära ut det här ämnet ute i klassrummen – bortom läroplanens riktlinjer, men de hoppas också att politiker och de som skriver styrdokumenten ska se vad som händer ute i klassrummen för att kunna göra adekvata justeringar och säkerställa likvärdigheten.

– Eftersom det ser ut så här på fältet är det här något vi fokuserar för lite på ute på utbildningarna. Vi måste till exempel lyfta fram skillnaderna mellan könen tidigare för att de manliga lärarstudenterna inte ska ”glömma bort” de ”mjuka bitarna”.

Till lärarna som redan befinner sig ute i skolorna skickar Joakim Öberg ut en vädjan om att ta del av rapporten och använda den till att analysera sig själv.

– Här går det att se över hur andra gör och tänk sedan: ”Hur skulle jag själv ha fyllt i den här enkäten, vad fokuserar jag på?”. På så sätt går det att se vad man missar eller kanske har lite för mycket tonvikt på i sin egen undervisning, säger Joakim Öberg.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm