”Störst kör först – men det viktiga är att köra rätt”

Jag vill tacka vår förbundsledning, som genom Catharina Niwhede, samma dag genomtänkt svarat på min debattartikel.

Catharina skriver i sin artikel både om behovet av ett konsekvent agerande och förändring. Det är korrekt, men all förändring är inte av godo, den måste ge fördelar för lärare och SYV. Som varnande exempel kan man ta att sammanslagningen av SL och SFL till nuvarande Lärarförbundet tog sju år av diskussioner och slutade med fortsatta motsättningar inom det nya förbundet.

När LR:s  kongress hösten 2020 tog beslut om att ändra Förbundsstyrelsens förslag till ny organisering och tidsplan för detta, innebar det inga större förändringar. Ett halvår senare återkom ett något modifierat förslag med en tidsplan som marginellt skiljer sig från Lärarförbundets krav. Är det avmattningen i vår rekrytering som medfört att vi har så bråttom? Vet vi orsaken till varför LR inte längre ökar sitt medlemsantal? Lärarförbundet borde ju ha samma problem.

LR en minoritet

Den konkreta frågan är: Vad är bäst för lärare och SYV?

I en federation kan olika yrkesgruppers intressen tas tillvara. I nuvarande förslag gäller till största delen Lärarförbundets begrepp “professionen”, eller ”kåren” som Catharina Niwhede väljer att kalla det, och organisationen sägs ha ”federativ karaktär”, eftersom Lärarförbundet kraftigt motsatt sig en riktig federation. En federation skulle tillgodose olika gruppers inflytande. Den nya “organiseringen” innebär, enligt mig enbart, ett större, något modifierat, Lärarförbundet. Inom denna organisation kommer LR:s medlemmar att utgöra en minoritet och majoriteten bestämmer. Störst kör först även i en ny organisering.

Catharina skriver att Lärarförbundet vid ett nej i omröstningen skulle bli dominerande. De skulle knappast låta LR ”ta kommandot” i ett sammanslaget förbund. Men det är LR:s initiativförmåga och en konsekvent och självständig linje som hittills har givit LR inflytande, inte enbart antalet medlemmar.

Inte ställa kollega mot kollega

Om förbunden istället kvarstår i nuvarande form, med samma storleksförhållande och uppsagt samverkansavtal, kommer LR att förlora i en eventuell omröstning, men fortfarande ha möjlighet att driva en egen tydlig linje. Helt enkelt företräda lärare och SYV. Det handlar om förmågan att tydligt företräda yrkesgrupper, inte att ställa kollega mot kollega eller överrösta ett annat förbund.

Catharina Niwhede funderar över “fruktbara samarbeten” om vi inte blir ett förbund. Skulle fruktbarheten öka genom en ny organisering? Samarbetet är förutsättningen för en lyckad sammanslagning, inte tvärtom. Om man trivs tillsammans och samarbetar bra, gifter man sig. Att börja med äktenskapet är fel väg.

Min förhoppning är att alla medlemmar avger sin röst, alternativt enkätsvar, och att vi får ett högt valdeltagande och ett tydligt utslag.

Mats Sternbring, FS-ledamot 2008–2020, numera pensionärsmedlem

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.