SVA-läraren: Se över arbetssätten för nyanlända elever

Skolinspektionens granskning om mottagandet av nyanlända elever i grundskolan visar att många kommuner erbjudit nyanlända elever ett bra mottagande. Granskningen visar att de allra flesta, 78 procent, klarar av att låta nyanlända barn börja i skolan inom fyra veckor. Nästan alla, 95 procent, klarar det inom åtta veckor. I några få fall får barnen vänta längre än två månader.

Men granskningen visar även att många kommuner saknar den variation, bredd och anpassbarhet som behövs för att fullt ut tillgodose nyanlända elevers olika förmågor.

Skolorna kartlägger mestadels det som är obligatoriskt för skolhuvudmännen att kartlägga – som elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, litteracitet och numeracitet. Vad eleverna kan i andra ämnen, som engelska, samhällskunskap eller slöjd kartläggs mycket mindre.

Hülya Basaran är lärare i svenska som andraspråk med erfarenheter både från grundskola och vuxenutbildning, och hon känner igen sig mycket i det som granskningen belyser.

– I början höll alla kommuner på med att utföra steg ett och två som är obligatorisk och ligger till grund för klassplacering och planering av elevens första undervisningstid. Det är förståeligt. Men det kan också bero på att när den här granskningen utfördes så fanns det inte publicerat så mycket i steg tre, säger hon.

Granskningen visar även att de flesta granskade skolhuvudmän behöver utveckla sina arbetssätt för att gynna elevernas fortsatta utbildning.

Det är inte tillräckligt och det behövs mycket mer

– Nyanlända elever har mycket olika skolbakgrund, ämneskunskaper, språkkunskaper och erfarenheter med sig. Men många skolor använder ändå samma lösningar när de lägger upp utbildningen för nyanlända elever, oavsett deras förkunskaper, säger Helén Ängmo, generaldirektör på Skolinspektionen i ett pressmeddelande.

– En del elever läser därför på för låg nivå i förhållande till deras förutsättningar, medan andra behöver mer grundläggande kunskaper och stöd. Detta riskerar att försena elevernas kunskapsutveckling och försvåra möjligheten till fortsatt utbildning eller övergång till yrkeslivet.

Ett annat exempel på utvecklingsområden är att kartläggningarna inte sprids till all personal som jobbar med nyanlända elever. Kartläggningarna används heller inte systematiskt i undervisningen.

– Där har rektorn ett jättestort ansvar att se till så att alla lärare som möter eleven ska få ta del av det här underlaget. Det kräver att man organiserar och skapar förutsättningar för att lärare verkligen kan använda sig av det som framkommit i kartläggningen. Det finns skolor som har hittat former för detta, men långt ifrån alla skolor har det tyvärr. Det finns fortfarande mycket kvar att göra, säger Hülya Basaran och tillägger:

– Resurserna räcker inte till. Det behövs fler studiehandledare i väldigt stor utsträckning. Men det finns inte så att det räcker. Studiehandledare och ämneslärare måste få tid att samarbeta.

Hülya Basaran vill se ett mer långsiktigt tänk från kommunernas sida.

– Huvudmän inom kommuner måste dels kompetensutveckla lärare i vad det innebär att arbeta i flerspråkiga klassrum och hur man kan anpassa undervisningen samt att de måste utbilda mer flerspråkig personal så att de kan jobba som studiehandledare.

– När ämneslärare och studiehandledare kan samarbeta blir det bättre kvalitet och förbättrar situationen för eleverna. Av förståeliga skäl har vi fokuserat på mottagande och kartläggning under en längre tid. Nu måste vi omsätta det som framkommer i kartläggningen och fokusera på elevens fortsatta skolgång.

Rektorerna på de skolor som tar emot eleverna involveras inte alltid när det inledande mottagandet sker på centrala mottagningsenheter som är skilda från skolan. Därmed blir rektorernas ansvar för de inledande bedömningar och anpassningen av undervisningen otydligt.

– Kommunerna måste fundera över varför man skapade de här mottagningsenheterna och vilket syfte de fyller nu. De skapades under en tid då vi tog emot väldigt många nyanlända. Men i dag tar vi inte emot lika många. Personalen på dessa enheter kanske kan stötta ute på skolor i stället. Då får skolorna ta del av kunskaperna och erfarenheterna som personerna har fått av att ta emot många nyanlända ute på enheterna.

– Det har förändrats och skett en stor utveckling under de senaste åren – men det är inte tillräckligt och det behövs mycket mer, säger Hülya Basaran.

Är du hoppfull inför framtiden?

– Jag tror att det kommer att bli bättre. Skolverkets insatser och alla fortbildningar som pågår i olika lärosäten kommer att ge resultat. Jag är hoppfull. Jag möter många verksamma lärare som fortbildar sig, kombinerar studier och jobb för att kunna skapa bättre förutsättningar för nyanlända elever.