Bristande kunskap om autism
Annons
Särskilt stöd
Svagt stöd för elever som ”vuxit ur” sin diagnos
Även barn som ”vuxit ur” sin autismdiagnos får för lite stöd i skolan. Det visar en ny avhandling från Gillbergcentrum vid Göteborgs universitet.
Om undersökningen
Martina Olsson Barneviks avhandling heter ”Autism spectrum disorders – first indicators and school age outcome”.
Barngruppen hon studerat består av 208 barn som fått asd-diagnos (autismspektrumdiagnos) som små.
17 barn hade växt ifrån sin asd – men hade ändå behov av stöd i skolan.
Mat- och sömnproblem verkar vara en tidig markör hos små barn som senare får asd. Det är viktigt att dessa barn följs upp noggrant på bvc- både utifrån barnets utveckling men även utifrån familjens välbefinnande.
Genom intervjuer med föräldrar till 208 barn som fått en autismspektrumdiagnos redan som mycket små, visar barnpsykiatern Martina Olsson Barnevik att 9 av 10 barn har kvar sin problematik på mellanstadiet.
Även de barn som ”växer ur” sin diagnos, det vill säga att de vid uppföljning inte uppfyller kriterierna för en diagnos, saknar det pedagogiska och sociala stöd de skulle behöva för att genomföra sin skolgång. Mellan 10 och 20 procent av barn med autismspekrumdiagnos (asd) ”växer ur” sin sjukdom.
Martina Barnevik Olsson ser det snarare som att de går in och ut ur diagnosen.
– I perioder uppfyller de kriterier för asd, annars inte. Men poängen är att har ett barn fått diagnos och genomgått utredning, så verkar svårigheter kvarstå längre fram, säger hon.
Det får konsekvenser för skolgången.
– Man kanske inte ska stirra sig blind på om barnet har en diagnos, utan se hur det ser ut i verkligheten. Vad är det för stöd som behövs? Jag tror inte alltid att det behövs utredningar, utan att pedagoger är kapabla att klara detta. Men det är en resursfråga.
I avhandlingen ingår intervjuer med föräldrar till bland annat den barngrupp som ”vuxit ur” sin asd, men också med föräldrar till barn som har intellektuella funktionsnedsättningar i kombination med asd.
Gemensamt för de båda grupperna är att de intervjuade föräldrarna upplever att barnen inte får det pedagogiska och sociala stöd de behöver för sin skolgång. Martina Olsson Barnevik menar att skolans organisation är ett problem.
– För ett antal år sedan fanns klasser med mindre grupper och långsammare inlärning och fler alternativa former. De finns mindre av idag och de skolor vi har med austismspektrumpedagogik är få och har långa köer. Antingen ska barnen inkluderas i vanliga klasser eller komma till en specialskola. Jag kan fundera på hur det skulle se ut om det fanns mer mellanting, säger hon.
