Sverige dåligt på att hantera särbegåvade

Det är svårt att veta exakt, men lärare uppskattar att åtminstone var tionde elev har en studiebegåvning utöver det vanliga. I Wales anser man att en femtedel av eleverna behöver särskilt stöd i form av större utmaningar.

Majoriteten av de här barnen är något som forskare kallar ”högpresterande”. De arbetar hårt, svarar uppmärksamt på lärarens frågor, ifrågasätter inte undervisningen och har goda resultat på proven.

Men det finns också särbegåvade elever i den här gruppen och deras beteende ser annorlunda ut. De har framför allt en stark intellektuell förmåga, men de är också osedvanligt kreativa och kunskapsdrivna. De har ovanliga idéer och kritiserar inte sällan undervisningen. En del pratar mycket på lektionerna utan att få frågan och några har dyslexi. Gemensamt är att de underpresterar om de inte blir tillräckligt utmanade och många har problem med sociala kontakter.

– Många tror att bara för att de här eleverna är begåvade och kan uppfatta saker snabbt så klarar de sig, men det är tvärtom. De behöver stöd. De här barnen är ofta socialt utstötta och har svårt att anpassa sig, säger Roland S Persson, professor i psykologi vid Jönköpings högskola.

Han är en av få svenska forskare som ägnar sig åt särbegåvning. I hans studier uppgav nio av tio särbegåvade vuxna att de hade en jobbig tid i skolan och många hade övervägt att ta sitt liv. Två tredjedelar tyckte inte ens att högskolestudier gav tillräcklig intellektuell stimulans.

– De berättar hur de motarbetats av lärarna. De har tvingats göra samma uppgifter flera gånger eller andra meningslösa saker. De flesta lärare har ingen kunskap om särbegåvning och det drabbar de här eleverna. Det måste ingå i lärarprogrammen och varje kommun borde ha en expert som lärare kan vända sig till, säger Roland S Persson.

Vad är ditt råd till lärare?

– Det finns inte någon magisk pedagogik. För det första måste läraren erkänna att de här barnen existerar och sen behöver läraren lyssna och hjälpa dem att bli accepterade i skolans sociala miljö och ge dem rätt utmaningar.

Föreningen Mensa arbetar bland annat med att stötta lärare, föräldrar och barn inom ramarna för sin verksamhet ”Gifted Children Programme”. De definierar särbegåvning som en intelligenskvot på minst 120. Det motsvarar ungefär var tjugonde elev.

– De här barnen är lite annorlunda. De tänker snabbare eller djupare och passar inte in i ”mallen”. När lärare inte vet vad särbegåvning är finns risken att de tar till andra kända begrepp, till exempel adhd, autism eller asperger. Då bemöts de här barnen på fel sätt, säger Sten Collander, ansvarig för Mensa Sveriges arbete med särskilt begåvade barn.

Hans råd är att först identifiera, bekräfta och uppmuntra barnet. Samarbeta med föräldrarna och utgå från barnets intressen för att hitta sätt att fördjupa och bredda undervisningen. Försök att hitta alternativa stimulerande vuxenkontakter, som mentorer på högskolan.
– Sverige är ovanligt dåligt på att hantera särbegåvning. Det har blivit lite bättre med nya skollagen, som uttalar att även elever som har lätt för sig ska stimuleras så att de når så långt som möjligt. Problemet är att kunskapen och tillämpningen brister, säger Sten Collander.

Varken han eller Roland S Persson förordar IQ-testning av de här barnen. Det är bättre att som lärare och förälder göra en egen bedömning utifrån typiska kännetecken för särbegåvning. Eller be en psykolog göra det barnanpassade testet Wechsler Intelligence Scale for Children.