Stora skillnader inom vägledningen

I Bjurholm går det 79 elever per studie- och yrkesvägledare, i Munkfors 132. I andra änden finns de kommuner som nästan helt saknar vägledare och därmed har flera tusen elever per vägledartjänst, vilket är fallet i Örkelljunga, Hylte och Vilhelmina.

Skillnaderna mellan hur de kommunala huvudmännen satsar på vägledningen i grundskolan är mycket stora, det visar en sammanställning Lärarnas Riksförbund gjort över vägledningen i årskurs 7–9.

– Det här är en av orsakerna till att vi vill ha starkare statlig styrning. Skolan brister i likvärdighet. Vi har ett syv-forum inom Lärarnas Riksförbund där vi flera gånger påtalat för Utbildningsdepartementet att man till exempel borde reglera hur många elever en vägledare maximalt kan klara att hantera. Men vi har inte fått gehör för detta, säger Catharina Niwhede, studie- och yrkesvägledare på Lärarnas Riksförbund.

Tidigare fanns en rekommendation på maximalt 600 elever per vägledare i grundskolan, säger hon.

– Det gällde hela grundskolan, inte bara 7-9. Det är en rimlig siffra även om det förstås beror på vilka elever det handlar om. Tidigare arbetade man nästan bara med elever på högstadiet men nu finns allmänna råd som säger att man ska arbeta med vägledning från årskurs ett. Vi har många arbetsuppgifter men tiden räcker inte.

Vilka konsekvenser får det för eleverna när vägledningen brister? 

– När det gäller högstadieelever är det stora problemet att de väljer fel till gymnasiet. Helt enkelt eftersom de inte blir tillräckligt väl förberedda. De gör felval och hoppar så småningom av. 

Vägledning kan inte äga rum vid ett enstaka tillfälle, säger hon, utan det kan vara en ganska lång process för eleverna att komma fram till vad de vill göra.

– Det som händer är att eleven börjar se avhoppet som ett personligt misslyckande. Man får dåligt självförtroende och mår dåligt. Och för kommunerna innebär avhoppen jättekostnader. Det handlar om miljarder som går till att bekosta att eleverna går mer än tre år på gymnasiet. För oss vägledare är det dock elevens personliga mående som vi tycker är mest oroande.

Är det vanligt att kommunerna drar in just på vägledningen när de behöver spara pengar?

– Ja, det är det. Det är svårare att spara in på lärare och det tycker vi inte heller att man ska göra. Men det är viktigt att lyfta hur viktig vägledningen är för att eleverna ska hamna rätt.

I många större kommuner är grundskoleförvaltningen och gymnasieförvaltningen separata enheter med egna budgetar.

– Inom grundskoleförvaltningen blir det en besparing att dra in på syv-tjänster. Sen blir det en kostnad för gymnasieskolan. Men eftersom det är olika budgetar ser man inte att man skulle kunna spara pengar genom att inte dra in på grundskolans vägledare.

I några kommuner saknas vägledare nästan helt och hållet. Är det okej?

– Vi har försök få in skrivningar i skollagen om att det måste finnas tillgång till studie- och yrkesvägledare i kommunerna men vi har dessvärre inte lyckats med det. Men någon måste ju sköta vägledningen och då faller det på läraren istället. Vilket inte bra, de har tillräckligt att göra ändå.