modersmal_0

Modersmål är en värdefull resurs som ofta glöms bort i debatten, skriver lärarstudenten Stella Lundqvist.

| Foto: Privat, Shutterstock.com
Debatt

”Ta vara på modersmålets resurser”

I takt med att Sverige blir alltmer flerspråkigt ökar vikten av att ifrågasätta de normer kring svenskans främjande och nyanländas lärande som riskerar att hålla kvar modersmålsundervisningen i periferin av debatten, skriver lärarstudenten Stella Lundqvist. 

Den svenska skolan står inför enorma utmaningar, och frågan kring integration och inkludering i organisationen av nyanlända elever är ofta i fokus.

Frustrationen hos nyanlända elever som kämpar med att bli en del av gruppen och hänga med i undervisningen på ett främmande språk är något som återkommer både i elevintervjuer från forskningsstudier och i diskussioner i lärarrummen. I centrum står språket – hur de nyanlända så snabbt som möjligt ska kunna lära sig svenska och komma in i det svenska samhället. En värdefull resurs som ofta glöms bort i debatten är dock modersmålet.

Forskningen är enig kring att framgångsfaktorerna bakom nyanländas lärande och inkludering främst handlar om flexibilitet inom organisationens ramar, såsom närhet och möjligheter till kommunikation mellan olika elevgrupper, samt tillgång till individuellt stöd.

När det gäller de individuellt riktade åtgärderna beskrivs modersmålsundervisning, studiehandledning på modersmålet och grupparbete med elever som talar samma modersmål som oumbärliga – särskilt under den känsliga övergången från förberedelseklass till ordinarie klass.

Flera studier visar att elever som deltar i modersmålsundervisning känner större trygghet i skolan och klarar av skolarbetet bättre än de elever som inte deltar (SKL 2010 m.fl.).

I studier där ämneskunskaper testats hos elever som fått undervisning på sitt eget modersmål är den genomgående trenden att deras studieresultat inom diverse ämneskunskaper är bättre än hos motsvarande grupp som lärt sig genom andraspråket, medan kunskaperna i andraspråket inte påverkats negativt (se EU-projektet ELIAS; Educare 2011:3 om tvåspråkiga skolor i Malmö; Thomas & Collier 1997 om tvåspråkiga elever i USA, m.fl.).

Att modersmålet har ett positivt inflytande på lärandet reflekteras även i läroplanen.

I Lgr 11 står det uttryckt att tillgången till modersmålet underlättar “språkutveckling och lärande inom olika områden”, och att undervisningen ska “sträva efter att på olika sätt skapa möjligheter för elever med annat modersmål än svenska att använda både svenska och sitt modersmål.” (SKOLFS 2010:37).

Rätten till “att utveckla och tillägna sig svenska språket, [och] att utveckla och bruka det egna modersmålet och nationella minoritetsspråket” står också fastställd i språklagen (Språklag 2009:600).

Främjandet av flerspråkighet i dessa styrdokument är exempel på uttryck för den språkpluralism som sedan 1970-talet har utgjort Sveriges officiella hållning till språk. Men flera forskare har uppmärksammat att denna hållning inte återspeglas bland allmänheten, där debatten istället domineras av strävan efter enspråkig assimilation. Detta uttrycks bland annat genom negativa attityder till andraspråk, politiska aktörers försök att lägga ner modersmålsundervisningen samt förslag om språktester för ansökan om medborgarskap.

Svenskan betraktas ofta som både mål och medel för att uppnå inkludering och goda studieresultat, och för att fostra goda samhällsmedborgare.

De enspråkiga normerna påverkar såväl politikernas och rektorernas som elevernas attityder till, och i längden prioriteringar av, de resurser kopplade till språk som inte är likställda med svenskan. De tycks till och med överskugga den lagstadgade rätten till modersmålet och kunskaperna om dess betydelse för lärandet.

Flera skolor misslyckas med sitt uppdrag att tillhandahålla studiehandledning och modersmålsundervisning, vilket främst handlar om ekonomiska nedskärningar och prioriteringar av resurser (se ny enkätundersökning från Nationellt centrum för svenska som andraspråk).

Flera elever väljer dessutom bort stöd- och extraundervisning – ofta av rädsla för stigmatisering och önskan om assimilering. Under de senaste 20 åren har endast hälften av de grundskoleelever som är berättigade till modersmålsundervisning som använt sig av denna resurs.

I takt med att Sverige blir alltmer flerspråkigt ökar vikten av att ifrågasätta de normer kring svenskans främjande och nyanländas lärande som riskerar att hålla kvar modersmålsundervisningen i periferin av debatten. Denna artikel är en påminnelse till alla som arbetar inom skolans värld att rannsaka sina egna attityder och värderingar kring svenska och flerspråkighet.

Det är också en vädjan till rektorer, kommuner och de beslutsfattare som bär ansvaret för fördelningen av organisationens resurser att lyssna till forskningen och handla därefter.

Stella Lundqvist, lärarstudent.

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenterna som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm