lkab
Granskning

Tack för skolorna, LKAB!

Ikea är inte ensamt. Sponsring i skolan finns i många former och med flera olika motiv. Det kan handla om att säkra tillgången på arbetskraft eller om att rädda den lokala byskolan. Flera stora industriföretag har till och med startat egna gymnasieskolor.

Sponsring och skollagen

Sponsring är tillåtet. Men det finns några förbehåll:

  • Undervisningen ska vara saklig och allsidig.
  • Skolan får inte vara beroende av sponsringen.
  • Vid sponsring får sponsorns logga synas. Reklam eller marknadsföring regleras däremot av marknadsföringslagen där det finns flera förbehåll när det gäller barn.
  • Skolverket rekommenderar skolor och kommuner att ta fram lokala policys.

Möjligheter och risker med pengar från näringslivet

PLUS:

  • Bättre och modernare utrustning och material.
  • Extra lärarresurser ger bättre undervisning.
  • Bidrar med det lilla extra som en studieresa eller besök på museum.
  • Bättre koppling till arbetslivet.

MINUS:

  • Skolans oberoende ifrågasätts.
  • Pengar utifrån avgör vilka satsningar som ska göras.
  • Elever kan utsättas för påverkan eller reklam.
  • Vinklade budskap smygs in i skolan.

Debatten om sponsring har främst handlat om läromedel. I tryckt och digital form omsätter de sponsrade läromedlen miljontals kronor varje år och når ett stort antal elever. Men det finns också många andra former av sponsring som det inte talas lika mycket om, trots att det inte är någon ny företeelse. Inte minst på de svenska industriorterna har företag stöttat skolor på olika sätt. Det gäller till exempel i Kiruna, en stad som byggdes upp i samband med att LKAB anlade malmgruvan där vid förra sekelskiftet.

–  LKAB har i över 130 år haft skolsamverkan högt på dagordningen. Företagets förste disponent Hjalmar Lundbohm var en vän av nykterhet, utbildning och utveckling, säger Lars Gavelin på LKAB.

LKAB:s stöd till skolorna har varierat genom åren. För några år sedan beslöt man dock att avsätta 75 miljoner kronor till en särskild fond för att få en bättre struktur på stödet. Elever, lärare och skolledningar i både kommunala och fristående skolor i Kiruna, Gällivare och Narvik kan ansöka om pengar ur fonden. Grundskolorna kan söka för projekt inom teknik och naturvetenskapliga ämnen, medan gymnasier kan söka för medel till projekt i elevernas huvudämne oavsett vilket det är.

De första tre åren av satsningen har cirka fem till sex miljoner delats ut årligen. De går till studieresor, läromedel, teknisk utrustning och liknande saker. Rymdgymnasiet i Kiruna har till exempel fått ett teleskop värt 200 000 kronor och ett elprogram har fått en väldigt dyr maskin.

– Det är svårt att mäta, men det har gett jättemycket. Skolorna har inte pengar till något extra. Det är så det ser ut, säger Lars Gavelin och fortsätter:

– Vi vill ha Sveriges bästa skola. För oss är det en rekryteringsfråga. De flesta av eleverna kommer till oss eller något företag som är underleverantör till oss.

En del av pengarna har gått direkt till Kiruna kommun. De har bland annat använt dem för att delta i den nationella satsningen ”NTA – Naturvetenskap och teknik för alla”. 

– Om inte LKAB hade stöttat oss hade endast ett par tre skolor varit med. Nu är det alla. Det hade vi aldrig lyckats med annars, säger Asta Nilsson som till 20 procent är anställd som NTA-samordnare i kommunen.

Asta Nilsson tycker inte att det är någon svår gränsdragning kring vad som är kommunens ansvar.

– LKAB har själva satt en gräns. De ger inte till sådant som är undervisningens bas eller till datorer och läsplattor. Det ska vara något som är utöver.

Längre söderut, i Ragunda kommun i Jämtland, beslöt kommunfullmäktige i början av 2012 att lägga ned byskolan i Bispgården. Eleverna skulle i stället bussas till nästa by Hammarstrand två mil bort. Det blev starten på ett lokalt engagemang där en föräldraförening tillsammans med det lokala föreningslivet och inte minst företagarföreningen på orten gick samman för att rädda skolan. Namninsamlingar, demonstrationer och slutligen ett sponsoravtal på 250 000 kronor med flera lokala företag fick politikerna att tänka om. När beslutet om nedläggning drogs tillbaka bjöd lokala Ica Forsen alla på tårta.

– Det var en väldigt omtumlande tid. Men det ledde fram till något positivt. Vi insåg hur viktigt det var att ha kvar skolan, säger Terese Bengard (S), avgående kommunalråd i Ragunda som nu fått jobb på organisationen Hela Sverige ska leva.

Med hjälp av pengarna och ideella krafter kunde man bygga en ishockeyrink, en pulkabacke, köpa läsplattor, whiteboards och ge lärarna viss fortbildning. Nu diskuteras att företagarföreningen ska ta över drift och underhåll av skolan. Den gemensamma målsättningen är att skapa ”Sveriges bästa låg- och mellanstadieskola”.

– Det handlar inte om att pumpa in pengar utan om hur man kan hjälpas åt. För oss är det framförallt viktigt med det engagemang som finns. Det handlar om att få bygden att leva vidare, säger Terese Bengard.

Kommunen har antagit en policy om sponsring där man bland annat tar upp att det inte får finnas några motkrav.

– Det ska inte gå till vår grundverksamhet. Det ska vara en guldkant. Andra skolor i kommunen har medel i fonder och stiftelser som de kan använda för det där extra.

På yrkesprogrammen på gymnasiet har det av naturliga skäl alltid funnits en nära samverkan mellan det lokala näringslivet och skolorna. Ett vanligt stöd är att skänka bort moderna maskiner. I Köping skänkte lokala företag med Volvo i spetsen nyligen ny utrustning i miljonklassen till Ullvigymnasiet. Andra har gått ett steg längre och startat egna fristående gymnasieskolor. Det har till exempel SKF, Volvo, Skanska, Scania, Astra Zeneca och Sandvik gjort.

Sandvik äger numera två gymnasieskolor med respektive kommun som minoritetsägare: Göranssonska skolan i Sandviken och Wilhelm Haglunds gymnasium i Gimo i Östhammars kommun. På ett sätt kan man säga att cirkeln är sluten. De första skolorna i Sandviken byggdes nämligen av Sandvik som då, i slutet 1800-talet, dominerade samhället. Kommunen övertog skolorna år 1909, men nu har Sandviken alltså återigen startat egna skolor.

– Vi var inte nöjda med den utbildning som det kommunala gymnasiet gav. De som gick ut därifrån var inte anställningsbara, säger Per Sjöberg, vd för båda skolorna.

Han säger att det är en kombination av att ta samhällsansvar och att säkra framtida rekryteringsbehov. Sandviks två gymnasieskolor har ”utökade” teknikprogram. Det innebär att alla elever uppmanas att läsa in högskolebehörighet eftersom det är en efterfrågad kompetens. Dessutom har skolan moderna industrimaskiner och arbetsplatsförlagt lärande på Sandviks industrier: antingen på den lokala fabriken eller på någon av Sandviks anläggningar runt om i världen.

–  Sandvik skjuter till pengar, som ett koncernbidrag, för de extra resurser som krävs. Det är ungefär 30 procent extra utöver elevpengen, säger Per Sjöberg.

Sandvik är nöjda med resultatet. Många av deras elever tar anställning på företaget, och flera av dem som läst vidare på universitet uppger att de i framtiden vill jobba på Sandvik.

Per Sjöberg säger att eleverna ”får en nära anknytning till Sandvik”.

– Jag ser det som ett privilegium. Det är en fantastiskt grej att de får var nära ett industriföretag, de lär sig otroligt mycket på det arbetsplatsförlagda lärandet. Sandvik ligger långt fram när det gäller säkerhetstänkande och linjeproduktion. Eleverna kommer att ha ett försprång eller i varje fall något att tillföra om de kommer till ett annat företag som inte har kommit lika långt.

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm