Läsarfrågan

”Till lärarprofessionen hör att avgöra om en elev behöver psykologhjälp”

Margareta Normell, gymnasielärare, psykoterapeut och författare, svarar på en läsarfråga: 
Jag har en fråga om alla dessa tonårstjejer som mår så dåligt. De är jättestressade, orkar inte, har liten tillit till att klara skolan och få ett bra jobb. Nu visar det sig att en av mina elever skär sig. Varför mår de så dåligt? Ibland tappar jag själv både lusten och tron på att jag kan göra något. 

Svar: Den psykiska ohälsan är i dag den främsta orsaken till sjukskrivning. En inte särskilt vågad gissning är att det har med samhällets organisation och kultur att göra. Sammanhangen är ytterst komplexa och behöver få betydligt större uppmärksamhet än vad som är fallet i dag. Men frågan är vad du som enskild lärare kan göra? 

Till att börja med vill jag säga att den känsla du förmedlar är viktig eftersom den speglar precis det som många elever känner (inte bara flickor). De är också trötta på att må dåligt och de vet varken vad känslorna beror på eller vad de kan göra åt dem. Om du tänker på att det egentligen är elevernas känsla av oro och uppgivenhet du känner, blir det lättare att klara av svåra situationer och bevara lugnet. Känslor smittar som bekant och om du kan behålla intresset, empatin och respekten, även när eleverna tappat tron på sig själva och kanske även tilliten till andra, blir det lättare att bevara ett positivt samspel i klassrummet. Ditt eget sätt smittar ju också av sig på andra. 

Du är pedagog, inte psykolog, men till din profession hör att kunna avgöra när en elev behöver få hjälp av psykolog eller annan expertis. Du måste kunna bedöma när du kan ställa högre krav på en elevs prestationer – studiemässigt och socialt – och när kraven bör sänkas eller förändras. Att göra dessa bedömningar kräver kunskaper om elevens kognitiva och emotionella utvecklingsnivå. Din förmåga att skapa förtroende i mötet med eleverna är viktig för att du ska få tillräcklig information om problemen. Eftersom den relationella professionaliteten tyvärr inte ägnas någon större uppmärksamhet i utbildning och fortbildning får du och dina kollegor klara det mesta av relationsarbetet själva. Avsatt tid för regelbunden, gemensam reflektion blir därför allt nödvändigare för skolans personal. Att ta vara på reflektionsgruppens samlade kunskaper är ofta både bättre och billigare än olika direktiv uppifrån.

Kommentera