Tre sätt att bemöta kollegors klagan
Margareta Normell, gymnasielärare, psykoterapeut och författare, svarar på en läsarfråga: "I mitt arbetslag har vi en kollega som hela tiden klagar på nästan allt. Det sprider en dålig stämning i gruppen och gör arbetet tungt. Vi är flera som tycker att kollegan borde ta mer ansvar för sitt sätt att vara i gruppen. Men det är svårt att säga. Hur ska vi göra?"
Svar: Konsten, när det gäller frågeställarens dilemma, är att kunna bedöma när man ska ge råd, när man bara ska lyssna och när man ska uppmana till större ansvar för sitt eget sätt att vara i samspel med andra på jobbet. Vi får inte heller glömma att missnöje ofta är starten på nödvändig och positiv förändring. Tänk om gnällspiken är en värdefull visselblåsare.
Många av oss vet nog hur det kan kännas att vara arbetsgruppens kinkblåsa eller gnällspån. (Orden fann jag i synonymordboken). Inte så roligt. Än värre är det att behöva samarbeta med gnällspikar och gnatiga kvirrare. Det ständiga klagandet gör att kreativiteten och livslusten i arbetsgruppen sjunker och om ingenting händer så riskerar intresset för själva arbetet att försvinna.
Men vad kan man göra? Eftersom det kräver ett visst mod att konfrontera en kollega är det bra att först undersöka vilken slags klagande det handlar om. Jag har lång erfarenhet av tre olika typer. Var och en kräver ett särskilt bemötande för att en förändring ska bli möjlig.
Klagomål typ 1: Kollegan är osäker och rädd att göra fel och klagar för att få hjälp med det mesta som hör till jobbet. Bemötande handlar då om en stödjande attityd och konkreta tips och råd.
Klagomål typ 2: Kollegan har svårt att skilja mellan viktigt och oviktigt och blir därför överbelastad och får svårt att fokusera. Då behövs en arbetskamrat som kan lyssna till alla känslor och kan bekräfta svårigheterna. Kanske också hjälpa till med prioriteringar när känslorna hotar att svämma över.
Klagomål typ 3: Kollegan har utvecklat ett mönster som går ut på att undvika ansvar. För att göra sig av med den ofta omedvetna skulden för man över den till andra som då anklagas för allt svårt och tråkigt som händer. Bemötandet här blir att inte ge råd (de avvisas ofta direkt) utan efterlysa ett större ansvarstagande. Man kan fråga efter konstruktiva idéer och förslag på hur saker och ting skulle kunna fungera bättre. Man kan också uppmärksamma kollegan på hur det negativa mönstret påverkar arbetet i gruppen. Det är nämligen inte säkert, eller ens troligt, att han eller hon är medveten om hur klagandet påverkar arbetsklimatet.