”Tre skolområden där regeringen måste göra mer under coronakrisen”

I tider av kris är det alltid de mest utsatta i samhället som drabbas hårdast. Det finns redan nu sådana tecken på detta inom skolområdet. Låt mig ge tre exempel inom skolans värld där vi inte gjort tillräckligt. Här behöver regeringen komma fram med ytterligare åtgärder för att dessa elevers rättigheter och möjligheter till en bra utbildning inte begränsas ytterligare.

Det första exemplet kommer från Specialpedagogiska skolmyndigheten som slår fast efter egna undersökningar att så många som 80 procent av gymnasieeleverna delvis eller inte alls kan ges något stöd i den situation med distansundervisning som gymnasiet är tvingat att förhålla sig till. Det handlar om elever som kan ha haft stöd av en specialpedagog eller speciallärare men i den situation som gymnasieskolan befinner sig i är det stödet svårare att ges på distans och digitalt.

Ett tidigt skolmisslyckande ska inte få definiera en elevs framtid.

De andra två exemplen kommer från vuxenutbildningen. De elever som idag befinner sig inom vuxenutbildningen är i allmänhet elever som har flera skolmisslyckande bakom sig. Det kan vara elever som har en diagnos som skolan tidigare inte har klarat av att hantera, elever som lider av psykisk ohälsa och av den anledning inte klarat av att den ordinarie skolgången eller elever som kom till Sverige sent och har begränsningar i svenskkunskaper. Oavsett orsak så fyller vuxenutbildningen en viktig funktion. Ett tidigt skolmisslyckande ska inte få definiera en elevs framtid.

När vi går in i arbetet med att öka satsningarna på vuxenutbildningen måste vi i komma ihåg att den grupp som befann sig inom vuxenutbildningen när krisen började. I den tid som nu väntar med ett massivt inflöde av nya elevkullar till vuxenutbildningen, elevkullar som med all säkerhet står närmare arbetsmarknaden är det oerhört viktigt att inte glömma bort den första gruppen. Den som nu kommer att behöva än mer stöd för att komma ut på en förändrat och än mer konkurrensutsatt arbetsmarknad.

Den skolform som har haft störst utmaningar att anpassa sig till den nuvarande situationen är svenska för invandrare (SFI). På SFI finns många elever som saknar egna datorer och därtill inte har stabil internetuppkoppling. Att studera på distans är tufft nog men att studera på distans via en mobil säger sig självt är betydligt tuffare. Dessutom är det svårare att bedriva undervisning på distans när språket är begränsat.

Det riskerar att leda till att SFI elever får stora kunskapstapp, tappar förankringen och kontakten med skolan och framför allt försenare integrationen och försvårar förutsättningarna att komma in på svenska arbetsmarknad. Redan före coronapandemin fanns många utmaningar inom SFI såsom låg andel behöriga lärare, behov av att stärka kvaliteten och öka genomströmningen.

Det måste också erkännas att vuxenutbildningen (grundläggande vuxenutbildning, gymnasial vuxenutbildning och svenska för invandrare och särskild utbildning för vuxna) sedan tidigare inte sällan är styvmoderligt behandlad i svenskt skolsystem. Ofta den skolformen som inte alls omnämns. Det är att underskatta den betydelse som vuxenutbildningen har och den betydelse som den kommer att få framöver. Det är också att underskatta den dedikation och lojalitet mot elever och tron på vuxenutbildning som skolform som finns bland nästan alla som arbetar med detta.

Lärarna fortsätter att bedriva ett fantastiskt arbete i den situationen som vi befinner oss i nu men det saknas förutsättningarna för att alla elever ska få en god utbildning där behövs ytterligare åtgärder från regeringen.

Maria Nilsson, riksdagsledamot (L) Göteborg och ledamot i utbildningsutskottet

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.