Tydligare undervisning skapar ett mer likvärdigt lärande

Läraren och författaren Johan Alm har under sin yrkeskarriär skrivit bedömningsstöd för läroplan Lgr 11, masteruppsats om formativ bedömning och föreläser regelbundet om lärandet i klassrummet, i såväl Sverige som Finland.

Hans huvudtanke är att man får eleverna att förstå lärandet i klassrummet genom att läraren lär sig att formulera lärande som handlingar – och inte utifrån de abstrakta uttryck som finns i läroplanen och bedömningsmatriser som är vanligt att man utgår från när elever ska lära sig.

– När lärare uttrycker sig abstrakt och otydligt skapar det väldigt mycket olikvärdighet. En del elever klarar sig trots att de inte förstår eftersom de har föräldrar som kan hjälpa, vilket många andra inte har. Om läraren i stället lyckas formulera lärandet begripligt för alla så händer två spännande saker.

Det ena menar han är att alla får samma chans att lära sig och det andra är att om man även formulerar progressionen begripligt så kommer alla elever som ligger långt fram att på egen hand kunna ta nästa steg.

– Läraren behöver således inte lägga ner tid på att instruera och ge extrauppgifter. Det här leder till att läraren får mer tid till att hjälpa elever som behöver extrastöd.

Hur får man elever att begripa vad och hur de ska lära sig något?

– Det handlar om att skapa målbilder i huvudet på eleverna, precis som inom idrottsvärlden inför träningspass eller ny säsong. I skolans värld är det tyvärr mycket ovanligt att göra det här. Men det finns tre viktiga principer. Du måste få eleverna att skriva saker, säga saker eller att göra saker.

Som lärare ska man undvika att använda verb som kan, förstår, vet eller använder, påpekar Johan Alm.

– Därför att det är ord som inte visar vad eleven gör. Det leder till att du inte kan uttala dig om de verkligen lär sig något. Du kan inte se på en människa om den verkligen lyssnar, vet eller kan någonting – utan de måste utföra handlingar för att du ska kunna dra slutsatsen att de lär sig något. 

Höga förväntningar, inkluderande lärmiljöer och tillåtande klimat – många av de abstrakta uttrycken som finns i läroplanen och som lärare slänger sig med i vardagen kallar Johan för ”amöbor”.

– Det begreppet visar hur slingriga och farliga de här orden är. De betyder olika för olika lärare och elever. Det leder till att eleverna inte begriper vad läraren är ute efter. Oftast begriper inte läraren de här abstrakta uttrycken själv. Samtidigt förväntas lärare ha ett hemligt bedömningsfacit som de egentligen inte har koll på själva om vi ska vara ärliga. Det här är ett problem bland såväl duktiga förstelärare som obehörig lärare.

Hur bör man arbeta i stället menar du?

– För att det ska bli begripligt för eleverna vad de ska utföra är det viktigt att koppla målen till den uppgift som eleverna arbetar handgripligt med i klassrummet. Utgå från kunskapskrav och styrdokument – men beskriv sedan vad det betyder för den specifika uppgiften eleverna arbetar med.

Johan Alm menar att lärare är väldigt osäkra på att formulera lärande begripligt eftersom de varken fått denna kärnkompetens i sin lärarutbildning eller som fortbildning.

– I stället har man fått budskapet från Skolverket att om vi bedömer eleverna ofta utifrån kunskapskraven så blir allting rättvist och rättssäkert – det är precis motsatsen som uppstår, då det sällan kopplas till vad eleven konkret presterar i klassrummet. Hela lärarkåren och Skolsverige sitter och låtsats som att det regnar – tyvärr.