”Tyvärr kan jag inte glädjas åt mitt fina pris fullt ut”

Kriget i Ukraina överskuggar glädjen av att vara nybliven vinnare av Kungliga Vetenskapsakademiens pris. Kemiläraren Inga Blomqvist har starka band till regionen och elever från både Ukraina och Ryssland i klassrummet.
– Vår uppgift som lärare är att berätta sanningen och att lära eleverna skilja på makten och folket, säger hon.

Kort innan invasionen i Ukraina blev Inga Blomqvist uppringd av KVA:s ständige sekreterare. Hon trodde först att det var någon som skojade.

– Jag kunde inte tro på det och visste ingenting om nomineringen. Det var så fint. Ögonblicket när han läste upp nomineringen kommer jag att minnas resten av mitt liv. Det kom en del tårar.

Inga är armenier, född i Kazakstan. Hennes mor var ryska och fadern armenier. Hon växte upp i ryska Sotji och Georgien men flyttade i tonåren till Ukraina för att studera till lärare. Det blev fem år i Charkiv innan hon återvände till Sotji för att börja arbeta.

– Det var väldigt svåra tider då och man kunde inte leva på en lärarlön. Jag jobbade åtta år men slutade när min man dödades i Armenien där han var inkallad som militärläkare. Jag flyttade till mina föräldrar med min son och började göra mindre affärer i ett eget företag.

Lärarhögskolan

1997 kom hon till Sverige och återvände till läraryrket efter studier vid Komvux och Lärarhögskolan. Sedan många år undervisar hon högstadieelever i kemi på Metapontum i Älvsjö, söder om Stockholm.

Hur ser du på det som händer i Ukraina nu?

– Det finns inga ord. Varken jag eller mina bekanta eller släktingar kunde förutse detta. Tyvärr kan jag inte glädjas fullt åt åt mitt fina pris eftersom det som händer där överskuggar allting annat.

Både hennes son och hennes avlidne man är ukrainare och sonen har direktkontakt med sin faster och kusin.

– Jag har själv ukrainska vänner här i Sverige men har inte velat ställa så många frågor till dem, särskilt inte om situationen för lärare eftersom det känts lite oviktigt.

Får du några frågor från dina elever?

– Vanligtvis pratar vi inte om politik och religion. Men jag tog upp Ukraina, det är viktigt att vi på skolorna berättar och förklarar för eleverna. Jag har kollegor därifrån och elever från både Ryssland och Ukraina. En del berättar om hur deras släktingar är på väg till Polen.

”Delade åsikter”

Vad tror du att ryska folket tänker?

– Åsikterna om vad som sker i Ukraina är delade i Ryssland. Jag har många kontakter där och åker dit på semester varje år. När jag växte upp i Sotji, en fantastisk stad som arrangerade vinter-OS 2014, fick jag lära mig att vara snäll, att hjälpa våra äldre och ha en bra utbildning.

Hur kan man som lärare prata om kriget?

– Det viktigaste är att lära eleverna kritiskt tänkande och att granska, hitta olika källor och jämföra information. Man kan inte tänka att elever är för små, vi måste prata och förklara. Vi måste ha ett bra samtalsklimat och förebygga motsättningar mellan människor. Som lärare har jag en viktig uppgift där.