skola_pojke
Debatt

”Var fanns hänsynen till elevernas behov?”

Debatt. ”Om Skolkommissionens ledamöter hade levt i skolvardagen skulle de haft lättare att förstå vad som behöver ändras i skolan – som att slopa de graderade betygen, att minska katederundervisningen och att ge alla lärare som gör samma jobb samma lön”, skriver debattören.

En skolkommission tillsattes för att förbättra skolresultaten och verka för en jämlikare skola. Den utgjordes av fem höga befattningshavare vid våra universitet, tre fackliga ledare, tre skolchefer på olika nivåer, en representant vardera från näringslivet och elevkåren. Ingen ”vanlig” elev och ingen aktiv lärare. 

I denna grupp skulle man enas om förslagen till en bättre skola. I Gustaf Wasas avskedstal till rikets ständer den 16 juni 1560 finns följande mening: ”Jag wet ock att de Swenske äro snare till att samtycka, sene till att utrannsaka”. Om det beror på folksjälen vet jag inte. Men det är uppenbart att förslagen om förbättringar av skolan tillkommit genom kompromisser mellan ledamöternas olika önskemål. Det förefaller också som att man i liten utsträckning utrannsakat alternativ till förslagen eller konsekvenserna av dessa. 

Kommissionens ordförande berättade också att betänkandet satts ihop efter segslitna kompromisser mellan ledamöternas olika önskemål. Några lyckades bättre än andra i denna dragkamp. Näringslivets representant lär vara nöjd med att varken det fria skolvalet, vinsterna i privatskolorna eller de graderade betygen ifrågasattes. Lärarnas representant kunde glädja sig åt att man mera strukit under betydelsen av lärarens utlärande roll än av de förutsättningar som eleverna behöver för sin inlärning. Forskarna lär ha glatt sig åt den stora vikt som lades vid forskningens betydelse i stort sett alla frågor som gällde skolans utveckling. Några som inte alls lyckades hävda sina intressen var eleverna och särskilt då de svagpresterande eleverna. De hade inte ens med någon representant som kunde kämpa för att deras behov skulle tillgodoses.

Detta är anmärkningsvärt med tanke på att det var deras förutsättningar att lyckas i skolan som kommissionen skulle förbättra. Det naturliga hade varit att starta kommissionens arbete utifrån dessa elevers tankar, känslor och behov. Ett problem kan ha varit att ledamöterna troligen inte vetat så mycket om dessa elever och deras hemförhållanden. Om de vetat mer skulle de till exempel inte ha krävt att skolvalen skulle vara obligatoriska.

Det har efter åttitalet fattats en rad beslut om ramar för skolverksamheten som lagt hinder i vägen för elevernas lärande. Att inventera och undanröja sådana beslut borde ha fått en central plats i kommissionens arbete.

I flera av dessa avseenden har kommissionen dessbättre kommit med förslag till förbättringar av skolan. Förslagen verkar dock vara vagt formulerade och till intet förpliktigande. 

Om kommissionens ledamöter själva hade levt i skolvardagen skulle de ha haft lättare att förstå vad som behöver ändras i skolans ramar. De skulle förstå vilka förutsättningar eleverna, och då särskilt de skolsvaga eleverna, behöver för att lyckas i skolan. De skulle kunna lämna förslag som leder till att eleverna också får de förutsättningar de behöver för att lära bra och må bra. De skulle till exempel kunna föreslå att alla elever innan de började i lågstadiet fick genomgå ett test på ordförråd och språkutveckling. Och att de elever som hade stora brister i språket skulle få den tid och den hjälp de behövde för att avhjälpa bristerna.

Hade ledamöterna levt i skolvardagen skulle de också inse att det behövs förbättringar i elevernas förutsättningar i många andra avseenden.

Kommissionens ledamöter har olika bakgrund, olika lojaliteter och olika intressen i skolans utveckling. Detta gjorde att man inte kunde enas om en rad skarpa förslag som skulle göra det bättre för de svagpresterande eleverna. Förslag som att göra Barnkonventionen till lag. Att kraftigt begränsa det fria skolvalet. Att stoppa vinstuttagen ur privatskolorna. Att slopa de graderade betygen. Att minska katederundervisningen och öka de elevaktiva arbetssätten i undervisningen. Att göra om lärarutbildningen till en egentlig yrkesutbildning. Att frigöra sig från inflytandet från OECD och PISA-proven. Och att ge alla lärare som gör samma jobb samma lön.

Dessvärre har man alltså inte kunnat enas i kommissionen om dessa förslag. De goda förslag som kommissionen lämnat lär inte räcka till att vi får en nämnvärt bättre och jämlikare skola.

PER ACKE ORSTADIUS, författare och före detta universitetslektor

Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm