Var tredje lärare orolig för ny skolattack: ”Förskräckande siffror”

Över 30 procent av högstadie- och gymnasielärarna är mycket eller ganska oroliga för en skolattack på arbetsplatsen, visar en undersökning.
– Arbetsgivarna måste ta det här på allvar, ta hand om oron och ta sitt ansvar, säger Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand.

Det har snart gått ett halvår sedan två lärare mördades på Malmö latinskola, och i dagarna hölls slutpläderingar i rättegången mot den 18-årige elev som erkänt morden.

Dubbelmordet i mars föregicks av tre skolattacker inom loppet av bara ett år i Sverige. En ny undersökning från Kantar Sifo i visar att många lärare känner oro för nya våldsdåd och att åtgärder lyser med sin frånvaro. I det senare fallet uppger 43 procent av lärarna att inga åtgärder satts in, trots oro kring en specifik elev.

”Vittnar om vanmakt”

I Malmö-fallet hade skolpersonal larmat om att eleven inte mådde bra, ändå kunde attacken ske.

– Undersökningen bekräftar att den situationen inte är unik. Tvärtom är det alldeles för vanligt att lärare och skolpersonal tar sitt ansvar och gör vad de ska men att det brister i vilka insatser som sedan vidtas.

– Många lärare vittnar om en frustration och vanmakt, att man signalerat om något man hört eller sett men att ingenting händer. Man får heller inte alltid någon återkoppling, säger Johanna Jaara Åstrand.

Oron är befogad

36 procent av gymnasielärarna och 32 procent av högstadielärarna uppger att de är mycket eller ganska oroliga för att en skolattack ska inträffa på den egna arbetsplatsen.

– Det är stora siffror. Lärarna är så klart inte opåverkade av alla händelser. Vad som är ännu mer anmärkningsvärt är att trots att så många känner oro är den uppenbarligen befogad eftersom så få huvudmän faktiskt vidtagit åtgärder för att undvika och förhindra att skolattacker ska kunna ske.

Drygt fyra av tio lärare i högstadiet och gymnasiet svarar att de antingen själva känt oro kring en elev som misstänks intressera sig för vapen och/eller våldsbejakande extremism, eller att de känner till att en kollega har känt oro.

Tas inte det här på allvar?

– Uppenbarligen inte. Undersökningen visar att lärare tar sin del av ansvaret genom att larma om man har oro kring en viss individ. Det är superallvarligt att även när det sker så rinner det ut i sanden när det tvärtom borde vara startskottet för en systematisk insatskedja. Där har inte bara skolan ett ansvar utan även andra samhällsaktörer som polis, socialtjänst, och barn- och ungdomspsykiatri.

– När hela kedjan fungerar lyckas man sätta in åtgärder i tid och förhindra att det värsta händer, säger Johanna Jaara Åstrand.

”Ett underkännande”

40 procent av högstadielärarna (och 18 procent av gymnasielärarna) uppger att inga åtgärder satts in överhuvudtaget. Vad tänker du om det?

– Ett stort underkännande av huvudmannens ansvar. Undersökningen gjordes dessutom under våren när det här debatterades i nationell media och bland professionen.

Saknar utbildning kring våld

Undersökningen visar också att en stor majoritet av lärarna inte har fått utbildning kring våld i skolan. Bland gymnasielärarna har 64 procent inte fått det, motsvarande siffra för högstadielärarna är 85.

Vad får ni för signaler, är det på gång?

– Vi vet att många startat upp olika utbildningsinsatser under det här läsåret, men det är långt ifrån en självklarhet överallt. Det är en jätteviktig del i det förebyggande arbetet att alla vet vad som gäller och vad man behöver göra i olika givna lägen. Det är arbetsgivarens ansvar att se till att kompetensen, kunskapen och tryggheten finns på plats.