debatt_krav

”Läraryrket är idag ett riskyrke. Det är en skymf för en kunskapsnation som Sverige”, skriver företrädare för Lärarupproret.

Debatt

Varför låter ni oss gå sönder, Anna Ekström?

Debatt Öppet brev till Anna Ekström – från Lärarupproret: ”Nu har ni lyssnat, nu måste ni agera!”.

I oktober i år fick yrkesupproren riktade mot skolan träffa utbildningsministern Anna Ekström. Under mötet framfördes våra åsikter om hur skolan behöver förändras.

I början av december initierade regeringen initiativet ”Samling för fler lärare” med intentionen att hitta lösningar för att minska lärarbristen och öka attraktiviteten för läraryrket. Vi i professionen är inte inbjudna till detta initiativ och önskar därför ge allmänheten tillfälle att ta del av vad vi som är yrkesaktiva på golvet framförde till Anna Ekström från lärarupproret. Om några lösningar för att minska lärarflykten vill tas, ber vi er lyssna på oss yrkesverksamma lärare framför proffstyckare.

Till Anna Ekström, från Lärarupproret

Att lärare går ut på gatan och protesterar är ingen vanlig syn. Då har det gått för långt, för länge. Det här får aldrig normaliseras!

De fel och brister vi kommer presentera här har påtalats i decennier. Så vi ställer oss frågande – vad kommer ni kunna åtgärda nu kring vår arbetsmiljö som ger en reell effekt? Vad kommer det här mötet resultera i?

Vi ska inte sockra orden. Svensk skola befinner sig i ett kristillstånd.

Vi har barn som gråter i panik över att behöva gå till skolan, barn som är utbrända vid åtta års ålder, barn som inte klarar att sitta i ett klassrum med 28 andra för att de inte kan hålla reda på alla relationer.

Ni säger att inkluderingstanken har gått för långt: gör det lättare att få särskilt stöd i mindre undervisningsgrupp. Ni behöver ge oss resurser till dessa mindre undervisningsgrupper och utöka antalet resursskolor, redan igår. Vi undrar hur ni tänker göra detta utan att ta pengar från skolans redan ansträngda ekonomi?

Fortfarande är det för många elever i varje grupp, även om vi skulle erbjuda vissa barn en plats i resursgrupp. Vi begär ett elevantal på max 22 elever i låg och mellanstadieåldern och max 25 per klass i de högre åldrarna.

Verkligheten är att skolorna gör oss sjuka.

En fjärdedel klarar inte skolan för att vi saknar resurser i form av människor. Människor som ser, stöttar, lyfter och lugnar. Vi behöver fler personer med adekvat utbildning i form av speciallärare, specialpedagoger, resurspedagoger, skolkuratorer, skolpsykologer, skolsköterskor, logopeder, talpedagoger och bibliotekarier.

Att inte kunna erbjuda en elev adekvat stöd skapar en enorm samvetsstress hos oss lärare. Vi räcker inte till.

Ni säger i 73 punktsuppgörelsen att ni vill investera i goda lärmiljöer. Verkligheten är att skolorna gör oss sjuka.

40 procent av skolorna har mögel och 40 procent är byggda med riskkonstruktion. Siffrorna är förmodligen högre i verkligheten. Huvudmän underlåter att göra någonting åt saken då det kan störa verksamheten. Och framförallt bli dyrt.

Enligt Folkhälsoinstitutet har hyrorna fördubblats sedan kommunaliseringen. Samtidigt har underhållet av Sveriges skolor mer än halverats!

98 procent av kommunerna kommer att skära ner på skolan 2020. I vissa kommuner har detta effektiviseringsmantra pågått under en lång tid. Då har man sedan länge förbrukat sin rätt och skyldighet att värna över det viktigaste vi har.

Skolan ska vara likvärdig i landet och det är den inte just nu. Skolan behöver lyftas från kommunens svaga axlar till staten så att vi får någon som kan ställa till svars för sveket mot svensk skola. New public management är grundorsaken till alla problemen.

73-punktsuppgörelsen är fylld med ökade uppgifter för skolan och lärarna. Så vi undrar – vad ska vi sluta göra istället? Vi kan inte införa en läxhjälpsgaranti utan att ta bort en annan del av undervisningen. Vi efterfrågar ett tak för minuter elevtid per vecka. Ingen ska ligga över detta tak.

Vi vill få balans mellan krav och resurser.

För vi vet att man måste skära ner på lärares administrativa arbetsbörda genom lagstiftning och därigenom tydliggöra vad en lärare ska ha för arbetsuppgifter. Ni ställer till exempel krav på att genomföra bedömningsstödet. Vi behöver tid för detta. Tid vi i nuläget inte får.

Det finns en stor vinning att ha en stabil lärarkår på en skola. Men just nu premieras läraren som ofta flyttar på sig. Varför inte belöna de som stannar kvar? Det går inte att enbart höja ett fåtals löner när en hel kår står och velar om de orkar stanna kvar och/eller om de tjänar mer någonstans.

Kortfattat går det att enkelt beskriva vad vi vill.

Vi vill få balans mellan krav och resurser. Ni i utbildningsutskottet fortsätter att utöka läraruppdraget. Samtidigt som era kollegor i kommunerna ger oss sämre förutsättningar för att klara av vårt jäsande uppdrag. Vi vill få er att förstå att vi är de yrkesverksamma som leder statistiken för utbrändhet.

När ni kräver saker måste ni fundera på vem som ska genomföra detta och vad som ska tas bort från dennes uppdrag. Decennier av effektiviseringar på skolan har gjort att vi lärare redan jobbar långt över vår kapacitet. Läraryrket är idag ett riskyrke. Det är en skymf för en kunskapsnation som Sverige.

Vi lärare går sönder av glappet mellan krav och resurser. Varför låter ni oss gå sönder? Nu har ni lyssnat, nu måste ni agera!

Pernilla Wallgren och Alexander Skytte, Lärarupproret

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm