Vart tredje år lyckas pojkarna bättre – med läraren Sofie
”Vi är en jättebra skola” säger läraren Sofie Nilsson om Rosengårdsskolan i Malmö där hon har jobbat i 21 år.
Att pojkar generellt lyckas sämre i skolan än flickor är belagt i såväl forskning som erfarenhet sedan länge.
Men när rektor Cecilia Larsson-Ståhl på Rosengårdsskolan gick igenom sjätteklassarnas resultatutveckling över tid upptäckte hon något oväntat:
Vart tredje år hade pojkarna högre betyg än flickorna.
– Den enda gemensamma nämnare jag hittade var att Sofie hade undervisat de här klasserna, berättar Cecilia Larsson-Ståhl.
”Sofie” är Sofie Nilsson, ämneslärare i SO-ämnena och svenska som andraspråk, som har jobbat på Rosengårdsskolan i 21 år. Hon jobbar systematiskt för att höja alla elevers resultat men menar att hon inte ägnar sig åt några speciella åtgärder för att lyfta just pojkarna.
– Det är ju kul att få höra att man gör något som fungerar. Men av allt man gör som lärare är det svårt att sätta fingret på precis vad det är som ligger bakom ett visst resultat. Jag ser inga speciella utmaningar beroende på om eleverna är pojkar eller flickor. Men jag tror det passar pojkarna att vi har byggt upp en skola med väldigt mycket struktur och rutiner, säger hon.
Förebilder hjälper med motivationen
En vanlig delförklaring till att pojkar lyckas sämre i skolan än flickor är att det handlar om normer. Normer som gör att pojkar har svårare att be om hjälp och skapar en kultur där goda skolresultat rent av kan leda till lägre social status i kompisgruppen.
– Det finns de som saknar förebilder inom skolan och är omotiverade, säger Sofie Nilsson.
Därför jobbar hon och hennes kollegor aktivt med att skapa goda förebilder på skolan. Genom att hänvisa till äldre elever på skolan och visa att de har ansträngt sig och vad de lyckats med byggs en positiv kultur.
– Jag har tät kontakt med många av mina gamla elever och får deras tillåtelse att använda dem som positiva exempel inför de yngre. Många på skolan vill lyckas. Eller det vill väl alla. Det är inte så att det är pinsamt att vara duktig, alla vill vara duktiga, säger hon, och tillägger:
– Jag tror att många arbetslag lyckas bra med att få eleverna skolmotiverade, säger hon.
Har ett rykte präglat av stök
Skolan ligger i stadsdelen Rosengård i Malmö och precis som hela området dras också skolan med ett gammalt rykte präglat av stök och vandalisering. 2013 lades skolans högstadium ner som en konsekvens av undermåliga resultat och en otrygg arbetsmiljö, men idag ser situationen helt annorlunda ut, berättar Sofie Nilsson.
”Nu är vi en jättebra skola”
– Det är stor skillnad mot när jag började för 21 år sedan. Vi fick jättemycket kritik från Skolinspektionen och man ville knappt säga vilken skola man jobbade på. När högstadiet lades ner fick vi en omstart och var tvungna att tänka igenom vad som fungerar och inte.
– Nu är vi en jättebra skola. Jag har stannat länge för att jag hela tiden får lov att utvecklas. Vi gräver hela tiden djupare och funderar på vad vi kan göra bättre, säger hon.
Rektor Cecilia Larsson-Ståhl och ämnesläraren Sofie Nilsson ute i vårsolen på Rosengårdsskolans skolgård. Foto: Andreas Hillergren
Under Sofie Nilssons lektioner sitter eleverna ofta grupperade tätt ihop, antingen tillsammans med henne eller separat.Foto: Andreas Hillergren
- Arbeta strukturerat med läsförståelse.
- Skapa relationer och förtroende.
- Kontinuerliga motivationssamtal eller IUP-samtal.
- Olika typer av bedömningar.
- Elevledda utvecklingssamtal.
- Checklistor.
- Lärandematriser: Var är jag, vart ska jag, hur kommer vi dit.
- Digitala hjälpmedel.
- Gemensamma mål i klassen.
- Kooperativa strukturer.
- Stödstrukturer.
I skoldebatten de senaste åren har matriser där lärare förväntas bocka av enskilda resultat och mål för varje elev varit en av de tydligaste symbolerna för det som är fel med lärarnas arbetssituation; En brist på tilltro till lärarnas professionalism till förmån för kontrollsystem, dokumentation och IT-plattformar.
Men Sofie Nilsson ser dem som avgörande för att motivera sina elever.
– Jag använder väldigt tydliga matriser. Matriser har en negativ klang men för mina elever är det a och o. Att hela tiden visa, ”här är du nu, det här krävs för ett b och ett a och så vidare” är ett sätt att motivera dem.
Olika typer av bedömning
Att anpassa undervisningen och erbjuda många olika sätt att ta sig an uppgifterna är något annat som hon menar är viktigt för att inte vissa elever ska hamna på efterkälken eller tappa lusten.
– Jag jobbar med olika typer av bedömningar. Alla har inte jättelätt för att skriva, så någon får prata in på en dator medan någon annan behöver bildstöd. När jag anpassar arbetet till eleverna lyckas de bättre, och när man lyckas blir man mer motiverad i skolarbetet. Det ena ger det andra.
Men hinner du verkligen anpassa för alla?
– Jag tänker inte att det är något som ska hinnas med, det är så jag jobbar. Och det är inte så att bara en viss elev får tillgång till en viss anpassning. Jag serverar ett smörgåsbord och alla får prova de olika hjälpmedlen från början. Sedan kan alla använda de hjälpmedel de behöver. Det blir inget utpekande, säger Sofie Nilsson.
Kooperativt lärande tar allt större plats i Sofie Nilssons klassrum. Enkelt uttryckt handlar det om att eleverna samarbetar och påverkar arbetet i klassrummet men utifrån principer och strukturer som läraren etablerar.
– Det handlar om delaktighet. Delaktighet i undervisningen upplägg och genom att uppmärksamma mig på vad behöver jag ändra för att det ska bli bättre. Lärare får inte hamna i att undervisa på slentrian.
Ska inte läraren bestämma över undervisningen?
– Det är inget flum, vi har tydliga strukturer. Jag är den mest fyrkantiga människa du kan tänka dig, men inom de ramarna ska det finnas utrymme. Jag vill att eleverna ska lära känna sig själva och sina behov så de vet var de behöver, och kunna ge feedback till varandra. Och de är troligt kloka på den här skolan.
Betygen stack ut vart tredje år
Rektor Cecilia Larsson-Ståhl sammanställer en lista över framgångsfaktorer, delvis baserad på Sofie Nilssons undervisning, som kan användas på hela skolan.
– Vi har jobbat mycket med resultaten på skolan under lång tid. Sen var det i samband med rektorsprogrammet där jag hade i uppgift att undersöka ett utvecklingsområde på skolan som jag upptäckte det här med att betygen stack ut vart tredje år, säger hon.
Vad ska ni göra med den här kunskapen nu?
– Många av de här delarna är sådant vi jobbar med på skolan hela tiden. Alla ska ha kooperativa inslag på sina lektioner. Sen tar alltid ett utvecklingsarbete tid. Man får ta en sak i taget. Sofie har utvecklat det här under många år som lärare. Många jobbar med kamratrespons, men det handlar om hur man gör det och hur man anpassar det till förutsättningarna. Vi behöver fortsätta jobba med det över tid, säger Cecilia Larsson-Ståhl.
Hon betonar också att arbetet ska gagna alla elever, inte bara pojkarna.
– Allt det här gynnar såklart alla elever. Men vi ser att Sofies sätt att arbeta tycks gynna pojkarnas måluppfyllelse extra mycket, säger hon.