Organisering

”Vi håller på att skapa en rejäl intern spricka”

Anne-Catherine Ernehall

”Sprickan syns som en kraftfull polarisering i organisationsdebatten”, skriver Anne-Catherine Ernehall, gymnasielärare och biträdande föreningsombud i Göteborg.

| Foto: Magnus Lejhall
Medlemsomröstning

J

Jag instämmer med Larz Blomquist, som (Skolvärlden 29/1-22) pekar på att Lärarförbundets större medlemstal inom förskola, fritidshem och grundskola med stor sannolikhet kommer att påverka både framtida val inom organisationen och därmed storförbundets ideologi och politik.

Lärarförbundets åsikter skulle dominera samtidigt som en sammanslagning skulle innebära ett nödvändigt jämkande av fler viljor. Lärares vardag ser olika ut, vilket avgör vad man anser ska prioriteras.

Larz Blomquist konstaterar också att det är på egna ben som vi har ”initierat och skapat opinion för framsynta reformer.” Med erfarenheten som grund blickar han framåt med positiva förväntningar på våra möjligheter som ett självständigt, framtida LR och förvånas över bristen på entusiasm för dessa möjligheter.

Var finns viljan och modet?

Ja, var finns självkänslan, viljan och modet att gå vidare som ett nytt, modifierat LR? En del menar att ”röstar vi inte ja är det slut med oss”, när det i själva verket är ett ja till det organisationsförslag som nu ligger på bordet som definitivt kommer att sätta punkt för LR.

Ska vi i fortsatt högt tempo böja oss för Lärarförbundets kongressbeslut från 2018 om att ”samla hela professionen i en organisation”, eller ska vi skynda långsamt och mer grundligt genomlysa alternativet, för oss? Ett alternativt till ”ja-vägen” saknas idag. ”Läge B” beskrivs möjligen i rätt dystra ordalag av en ledning som själva redan tagit ställning. Ett ja eller nej till ett nytt organiseringsförslag, innebär ju i praktiken samtidigt ett nej/ja till ett alternativ. Att en genomtänkt beskrivning av detta alternativ har lyst med sin frånvaro är därför olyckligt.

Raymond Pettersson (Skolvärlden 4/2-22) ser till skillnad från Larz Blomquist inget alternativ, utan menar att det ligger en ”falsk matematik” i andras uppmaningar om att rösta nej. Enligt Raymond Petterssons egen matematik ”är inte ett och ett längre två”. Ett och ett är i stället ett större ett. Detta stora ”ett” menar han ger ”större styrka gentemot arbetsgivare och politiken” än två. Är den matematiken mer sann? Vi kommer lokalt sannolikt att bli färre vid förhandlingsborden och i centrala förhandlingar kommer Lärarnas samverkansråd i princip bara byta namn. Vår förmåga att tillvarata medlemmarnas intressen beror dessutom inte bara på vår egen fackliga styrka, utan även på styrkan hos övriga aktörer och deras syn på facket. Vår motpart ändrar knappast ståndpunkter bara för att två förbund och samarbetspartner blir ett enda storförbund.

Hur kan det realiseras?

Det finns givetvis även likheter mellan förbunden, vilket Raymond Pettersson också lyfter fram. Vi vill alla se en uppvärdering av lönerna och få bukt med arbetsbelastningen. Frågan är bara hur detta kan realiseras och hur kraven ska jämkas för att den ena medlemsgruppens yrkanden inte ska riskera ge negativa effekter på den andra och för att yrkandena därmed inte ska urvattnas innan de ens har nått förhandlingsbordet.

Om det blir ett ja i organisationsfrågan behöver vi sannolikt också jobba hårt för att snabbt överbrygga de kulturskillnader som finns mellan förbunden idag, där Lärarförbundet vill skapa ”enhet” genom att hävda att skolans alla yrkesgrupper är en enda profession, medan många inom LR anser att kraft och framgång i yrkanden bäst åstadkoms genom en respektfull men tydlig renodling av de olika medlemsgruppernas behov och särart. Denna renodling hade kanske – om viljan funnits – kunnat göras med utgångspunkt i och bevarande av redan befintliga förbund, samtidigt som risken för framtida ”rekryteringskrig” hade eliminerats helt.

Vi-känslan har fått en törn

Jag befarar att vi i den pågående processen håller på att skapa en rejäl spricka även internt. Den sträcker sig ända uppifrån och ner och syns som en kraftfull polarisering i organisationsdebatten. Vi-känslan har fått sig en törn och delar av själva processen ifrågasätts.

Från centralt håll skickas den i huvudsak positiva bilden av storförbundet ut i olika kommunikationskanaler, samtidigt som medlemmarna självständigt förväntas ta ställning i frågan. Men oavsett vilka argument som förs fram är osäkerheten stor.

Vad som kommer att hända om vi går vidare med en helt ny organisering kan man visserligen ha förhoppningar om men verkligheten kan bli helt annorlunda.

Anne-Catherine Ernehall, gymnasielärare och bitr. föreningsombud i Göteborg

  • Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Skolvärlden.
Kommentera

LÄRARNAS RIKSFÖRBUND

Box 3529
103 69 Stockholm
Sveavägen 50

SKOLVÄRLDEN

Box 3265
103 65 Stockholm